I slutet av tonåren upptäckte jag allt oftare att saker och ting inte var som jag tyckte det skulle vara. Det var då som jag insåg att jag var socialdemokrat. Under min sjuksköterskeutbildning växte mitt behov att faktiskt förändra. Det var självklart för mig att arbeta fackligt för att förbättra sjuksköterskornas löner och arbetsvillkor. Ett par år senare började jag engagera mig politiskt. Jag tyckte att jag ville ha ännu mer inflytande. Efter valet 1988 valdes jag som suppleant i socialnämnden. Jag arbetade som sjuksköterska och fackligt för Vårdförbundet. Det blev sedan ett par år fackligt på heltid för Vårdförbundet. Efter det arbetade jag några år, först i Trelleborgs sjukvårdsdistrikt och sedan i Lund, som projektledare med fokus på personal, organisationsutveckling och arbetstidsfrågor. Samtidigt var jag socialnämndsordförande i Trelleborg.
Idag är jag oppositionsråd i Trelleborg och socialdemokraternas gruppledare i kommunstyrelsen. Jag tillträdde posten som oppositionsråd i Trelleborg efter valet 2006. Innan dess var jag riksdagsledamot i elva år. Jag återvaldes till riksdagen 2006, men lämnade riksdagen för att tillsammans med mina partikamrater kämpa för att återvinna trelleborgarnas förtroende att få leda Trelleborg. Socialdemokraterna är för första gången någonsin i oppositionsställning. Den borgerliga alliansen styr i minoritet.
Det var på många sätt fantastiskt att som riksdagsledamot ”ta ansvar för hela Sverige”. Men jag gillar verkligen att försöka ”förändra världen i Trelleborg” – det är nära och så omedelbart på något sätt.