Den konservativa människosynen då och nu

I slutet på 1860-talet rådde missväxt i Sverige. Personer som, trots tidens hårda regler, hade rätt till fattighjälp ökade påtagligt. Den konservativa riksdagen ansåg då att reglerna måste skärpas eftersom skälet till ökningen var för milda regler. Man uttryckte saken så här: ”rätten till hjälp undanröjer nödvändigheten att tänka för sig själv, att genom arbete, sparsamhet och umbärande betrygga sin ställning, vilket lätt inleder till lättja och ett sysslolöst liv, där man taga hjälp av andra”. Denna inställning motiverade  avslag  på motioner om en försäkring som skydd vid arbetsolycksfall och om en arbetarpension, som framlades vid flera tillfällen under denna tid.

Denna inhumana människosyn präglade sedan riksdagspolitiken ända fram till att arbetarrörelsen fick inflytande i riksdagen via det socialdemokratiska arbetarpartiet (SAP) vars partiprogram redan 1897 krävde dessa mänskliga rättigheter. Pensioner och sjukförsäkring byggdes ut när (s) kom i regeringsställning efter andra världskriget.  Andra viktiga reformer inom arbetsmarknadspolitiken genomfördes till gagn för de arbetslösa.

Idag verkar vi ha gått varvet runt. Fredrik Reinfeldt skrev i sin bok 1993 ”Det sovande folket” att människan till sin natur är lat och att latheten förstärks när någon annan står för initiativet. D.v.s att politiska trygghetssystem minskar viljan av att slita för sin egen försörjning.  Moderaternas vårmotion 2006 innehöll krav på sänkta ersättningar från A-kassa och sjukförsäkring. Där säger man att generösa ersättningar påverkar människors beteende negativt på flera sätt. När Fredrik Reinfeldt blev statsminister hösten samma år kom snabbt förslag om hårdare regler betr. a-kassa, sjukförsäkring och kraftigt minskad arbetsmarknadsutbildning.

Alltså linjen från 1800-talets konservativa människosyn till 2010-talets nya moderaters människosyn, är obruten.

Båda ser arbetslöshet och sjukdom , som individuella problem, beroende av den enskildes  arbetsvilja - inte av läget på arbetsmarknaden och i ekonomin. Denna arbetsvilja kan bara upprätthållas med ekonomiskt tvång.

Denna människosyn är inhuman och negativ för samhället. Den bygger på att svaga sociala skyddsanordningar behövs för att disciplinera de anställda att inte protestera mot dåliga villkor.

Mot denna människosyn står den socialdemokratiska som bygger på tilltron på att individen kan och vill ta ansvar både för sig själv och det gemensamma. Denna syn förutsätter ett  rättvist, jämlikt och solidariskt samhällssystem där tryggheten sätts främst. Valet den 14 september gäller i hög grad vilken människosyn som skall prägla vårt gemensamma samhälle och dess utformning. Vi vill bygga vidare på den reformpolitik som blev så framgångsrik för välfärden under de socialdemokratiska regeringsåren. Vi säger nej till en privatiserad gemensam sektor där vinst och valfrihet skall styra.

Sture Nilsson (s)

Sidan uppdaterades senast: 2014-08-28 12:47