ALLIANSREGERINGEN försöker skaffa sig ”monopol” både på arbetslinjen och arbetet med att minska sjukskrivningarna. Men det är en gammal fråga som fack, arbetsgivare och tidigare regeringar brottats med i decennier.
Under åren 1986-1992 betalade staten bidrag till den som anordnade företagshälsovård. Men med 90-talskrisen försvann bidraget som togs bort 1993. Därefter har företagshälsovård bedrivits på rent marknadsmässiga villkor.
År 2006 skrev LO och Svenskt Näringsliv ett brev till dåvarande arbetsmarknadsministern Hans Karlsson (S) med krav om en ändring. Men med regeringsskiftet somnade frågan in. Frågan väcktes till nytt liv under fjolåret och då började det gå undan. I december 2009 togs beslutet och nu ska det sjösättas.
INOM INDUSTRIN driver IF Metall och Unionen på för att få in företagshälsovården i kollektivavtalen.
Det förslag som regeringen Reinfeldt lagt fram får i stort sett godkänt av parterna. För det var nämligen ungefär så här facken ville ha det när brevet skrevs 2006.
Staten anslår totalt cirka 550 miljoner kronor till företagshälsovården. Det sker via ett grundbidrag på 100 kronor per anställd, men 200 kronor för företag med mindre än 20 anställda.
Här finns dock en hake: Regeringen utgår från en finansiering där arbetsgivaren betalar hälften och staten lika mycket. Alltså ska de små företaget skjuta till 200 kronor per anställd medan större företag kommer undan med 100 kronor.
FÖR ATT FÅ DEL av bidraget måste FHV-företagen vara certifierade och uppfylla alla de kriterier som ställts upp. Företagen ska vara inne med sin ansökan den 15 mars (den andra omgången 10 juli).
Det är alltså snabba ryck och allt verkar inte riktigt solklart.
Jag var med när IF Metall bjudit in till en informationsträff – inbjudna var även Lars Hammarstedt, Unionen, Lars Ågren, Försäkringskassan, Levi Bergström, landstinget och konsulten Sven-Arne Nilsson (tidigare verksam inom företashälsovården).
Alla pekade på risken att bidraget prioriterar produktion (många besök) framför bra resultat (få sjuka, många som kan återgå i arbete).
FÖRETAGSHÄLSOVÅRDEN är viktig om den besitter alla kompetenser som krävs för att förebygga ohälso och lägga grunden för en snabb rehabilitering.
Tomas Lundmark, ombudsman på IF Metall södra Västerbotten, tror på en mer företagsnära företagshälsovård.
– Den stora bristen i dag gäller kunskapen om hur det ser ut på varje arbetsplast, säger han.
Här har vi det stora problemet i den heta debatten om den nya sjukförsäkring, som den borgerliga regeringen genomfört: Fyrkantiga regelverk i stället för fokus på vad individen förmår och arbetsplatsen kräver. Och för den delen: hur arbetsmarknaden ser ut i olika regioner.
Idén att den som är deltidssjukskrivan ska tvingas säga upp sig för att söka ”vilket heltidsjobb som helst, var som helst i Sverige” är varken rimlig eller genomtänkt.
STEFAN VIBERG, som bland annat arbetar med företagshälsovård centralt på IF Metall i Stockholm, säger att förbundet på det hela taget är nöjd med regeringens satsning på företagshälsovård, eftersom det i stort följer de krav som LO och Svenskt Näringsliv fört fram.
Men förbundet vill ha en utvärdering framöver.
Nu representerar IF Metall ett relativt lönsamt avtalsområde. För många företag inom industrin blir inte kostnaderna för en bra företagshälsovård särskilt betungande. Men inom andra, mindre lönsamma avtalsområden, kan det bli svårare för facken att kräva och utveckla ett bra förebyggande arbetsmiljöarbete via företags-hälsovården.
De minsta företagen får relativt sett en högre nota som de ska betala, per anställd räknat.
EN BÄTTRE företagshälsovård kan samspela med sjukförsäkringssystemet. Den nuvarande regeringen stöder sin politik på föreställningen att det förekommer fusk och överutnyttjande. Försäkringskassan tvingas administrera ett system som går ut på att följa strikta gränser. Den sjukskrivne och dennes arbetsgivare borde ges större inflytande i sjukskrivningsprocessen – via företagshälsovården.
Lars Bodén
2010-02-08