LEDARE: Fria val lämpar sig inte inom sjukvården – om den ska vara jämställd
VÅRDVAL STOCKHOLM – de borgerliga partiernas nya grepp för öppenvården – har fokuserat på de friskaste som är vana att ta för sig och ställa krav.
Socialstyrelsens årliga rapport om läget i hälso- och sjukvården överlämnades till regeringen i förra veckan. De medicinska resultaten är bra. Bristerna handlar om tillgänglighet och jämlikhet.
Om Fredrik Reinfeldt tror sig om att vara en regeringschef för hela landet, bör han sätta sig ner och fundera över vad hans fru Filippa håller på med.
Vårdvalsexperimentet i Stockholm har redan efter ett knappt kvartal fått förödande kritik från flera håll. Vårdval Stockholm ger fri etableringsrätt för auktoriserade vårdgivare (godkänns av landstinget) som själva bestämmer var man etablerar sig. Skattebetalarna står för finansieringen via en vårdpeng som följer patienten till den inrättningen man väljer.
Svenska Dagbladet har i ett reportage (6/3) granskat vad som hänt hittills med vårdvalet:
* Två av tre nya vårdmottagningar (25 av 38) har öppnat i områden med inkomster över genomsnittet i Stockholms län (270 000 kronor för år 2006).
* Sammanslagningar/förändringar inom landstingets vårdinrättningar har i 23 fall av totalt 27 skett i områden där inkomsten ligger under medel.
Svenskans reportage bekräftar det undertecknad skrev i ledaren ”Vårdval för besuttnas kvarter” (4/3): Mer vård till de friskaste och rikaste, mindre till de fattigaste och sjukaste.
SOCIALSTYRELSEN ser positiva trender inom svensk hälso- och sjukvård. Medborgarna/patienterna har också blivit mer nöjda.
Allianspartierna gick till val med budskapet om köer och andra brister inom vården under parollen ”trygg och tillgänglig vård och omsorg.”
Stora ord och inte särskilt relevanta om vi jämför vad Socialstyrelsen skriver om vården år 2007: ”Trots relativt positiva trender på nationell nivå när det gäller medborgarnas bedömning av vården, så finns det fortfarande utrymme för förbättringar avseende tillgänglighet, bemötande och patienternas tillgång till information.”
”Utrymme för förbättringar.” Allvarligare än så är inte läget inom den svenska sjukvården. Varför är det då så angeläget att bryta upp befintliga strukturer och bygga upp nya, privatdrivna enheter?
Vårdval Stockholm ser tyvärr ut att öka klyftorna. Alltså förstärks exempelvis bristerna när det gäller jämlik vård som Socialstyrelsen pekar på:
* Lägre användning av väldokumenterade läkemedelsbehandlingar för lågutbildade personer och personer med utländsk bakgrund vid exempelvis hjärtinfarkt, hjärtsvikt, stroke och kronisk obstruktiv lungsjukdom.
* Personer som inte är födda i Sverige känner mindre förtroende för vården och är mindre nöjda med information och bemötande än svenskfödda.
* Ojämlikhet råder också rent geografiskt.
FILIPPA REINFELDT (m) ville i SvD (6/3) inte kommentera de skillnader i öppenvården som uppstått mellan rikare respektive fattigare områden. Men hon verkar samtidigt medveten om bristerna: ”Om det uppstår vita fläckar där ingen vill bedriva vård, så kommer landstinget gå in och göra det.”
Först öppnar man dörren för aktörer som etablerar sig där det är mest lönsamt. Sen ska landstinget sopa och fylla igen de ”vita luckorna.”
Det är uppenbart att det inte varit vård efter behov som styrt allianspartierna i Stockholms läns landsting.
I torsdagens frågestund i riksdagen beskrev s-ledamoten Veronica Palm det som hänt med vårdvalet: Innerstadsmottagningarna har fått ökade anslag med cirka tio miljoner per central. I de södra förorterna (exempelvis Rågsved) har centralerna fått cirka tio miljoner kronor mindre. I de rikare förorterna finns det 400 läkare, i de södra där behoven är störst, arbetar 111 läkare.
Socialminister Göran Hägglund svarade att syftet med vårdvalet är att förbättra tillgängligheten och höja kvaliteten i vården efter många år av problem med just jämlikheten på vårdområdet.
Begriper han inte att han själv bidrar till att öka klyftorna? Eller tycker han att de mer besuttna fått för litet/dålig vård?
SVENSK SJUKVÅRD har blivit bättre, inte sämre. Sen gäller det att på bästa sätt angripa svagheterna.
Hur mycket bättre har den svenska skolan blivit bättre av alla nya ”friskolor” och skolpengen?
Vad gör en vårdpeng efter marknadsmässiga kriterier för nytta i de kommuner och stadsdelar där man har de största problemen med ohälsan?
Det borde vid det här laget vara bevisat att vinstdrivande företag inte prioriterar ”besvärliga elever” och ”kostnadskrävande patienter
2008-03-10
Lars Bodén