Socialdemokratin är en frihetsrörelse, sa Stefan Löfven i sitt första tal som nyvald partiledare. Så är det.
Ändå är frihet ett begrepp som sällan associeras med oss socialdemokrater. Desto oftare med moderaterna. Det är besynnerligt. Det borde vara tvärtom. Sanningen är ju att moderat politik hindrar många människors frihetslängtan. I valrörelsen 2006 lovade de borgerliga partierna att bekämpa arbetslösheten och det växande utanförskapet. Hur gick det?
I dag har Sverige en växande massarbetslöshet och en av Europas högsta ungdomsarbetslöshet. Vilken frihet har dessa ungdomar att börja bygga sin egen framtid? För sex år sedan var arbetslösheten bland utrikesfödda 22 procent. I dag är den 35 procent. Vilken frihet har dessa människor att skapa ett nytt och eget liv i Sverige? Många förlorar nu också sin grundläggande trygghet och blir utförsäkrade från a-kassan och sjukförsäkringen. Allt fler tvingas söka socialbidrag. I dag lever 1,2 miljoner människor i olika slags utanförskap. Vad för slags frihet har den borgerliga politiken skapat för dessa människor?
Stefan Löfven har rätt. Det är dags för oss socialdemokrater att åter igen tala om alla människors lika värde och möjligheter att forma sitt eget liv. Vi måste visa att vi vill frigöra alla människor från alla former av förtryck; ekonomiskt, socialt, demokratiskt, kunskapsmässigt och kulturellt. Vårt mål är alla människor ska kunna uppfylla ”sina bästa stämningars längtan”, som Branting så poetiskt uttryckte det för hundra år sedan. Eller som Lena Andersson skrev i en krönika i Dagens Nyheter (28/1): "Socialdemokratin är en existentialism, kollektivismen ett verktyg, målet är individens frihet från sin bestämning".
Det handlar med andra ord om att alla människor ska kunna påverka sin väl-färd genom livet, sitt arbete och boende och ge sig själva och barnen en meningsfull utbildning och fritid och slippa vara beroende av andras välvilja. Det är klassisk socialdemokratisk politik.
De senaste årens schismer inom arbetarrörelsen har stundtals varit obegripliga. Vissa betonar jämlikhetsaspekterna medan andra vill låta människor bestämma mer själva. Det råder ingen motsättning. Ökad jämlikhet och frihet står inte mot varandra. Tvärtom. De är ofta varandras förutsättning.
De stora skillnaderna finns mellan oss socialdemokrater och de borgerliga partierna. I dag ser vi en samhällsutveckling där vissa, ofta de som har ekonomiska resurser, har fått ökad frihet att påverka sitt liv. Det är inget problem, så länge det inte sker på bekostnad av andra människors ofrihet. Tyvärr har det senare blivit följden av de borgerliga skattesänkningarna. De har gynnat de mest priviligierade medan de som har det sämst har fått det ännu sämre. Däri ligger de stora och växande orättvisor som vi socialdemokrater aldrig kan acceptera.
Vi är och ska vara ett brett parti med många olika åsikter och stridande viljor, men med gemensamma värderingar och mål. Ernst Wigforss sa en gång att socialdemokratins mål är att skapa ett samhälle där alla människor har lika rätt att vara olika. Det borde gälla vårt parti och vår politik än idag. Vi talar ofta om alla människors lika värde, men glömmer ibland att varje människa också har ett unikt värde. Det innebär att en socialdemokratisk politik måste ha som mål att ge alla människor lika förutsättningar att själva kunna bestämma hur de vill forma sitt eget liv. Så vill vi förena jämlikhet och frihet.
Ibland känns det som om vi socialdemokrater har blivit fångar i våra egna politiska framgångar. Vi har med stolthet byggt upp ett av världens mest anständiga välfärdssamhällen, som den borgerliga regeringen nu håller på att rasera, med utgångspunkt från alla människors lika och unika värde.
Redan 1984 presenterade Ingvar Carlsson, som då var ”framtidsminister”, ett program inför partikongressen som ville öka alla medborgares frihet att själva kunna välja, påverka och skapa olika alternativ inom ramen för den offentliga sektorn. Han talade om medborgarrätt. Det mötte starkt motstånd inom arbetarrörelsen. Tyvärr. Sedan dess har vi socialdemokrater allt för ofta motsatt oss möjligheten för olika medborgarrörelser, folkrörelser, kooperativ och anställda att skapa olika alternativ och intraprenader inom kommuner och landsting. Det är synd.
Därmed har vi själva bidragit till den ökade privatiseringen och utförsäljningen som nu sker inom vård, skola och omsorg. En utförsäljning som ger olika riskkapitalbolag möjlighet att berika sig på skattebetalarnas bekostnad. Märkligt nog kallas det valfrihet. För vem? I stället för att ge barnen tillgång till ordentliga skolbibliotek och en bra elevhälsa delas våra skattemedel ut som höga vinster till aktieägare i olika friskolor. Samma sak ser vi inom äldreomsorgen och sjukvården. Det har inget med valfrihet att göra. Det är snarare stöld ifrån folket.
Vi socialdemokrater behöver nu komma överens om att det inte är olika driftformer eller människors möjligheter att välja mellan olika alternativ som är problemet. Det är möjligheten för olika aktiebolag att berika sig på bekostnad av en kvalitativ och jämlik skola för alla barn och en likvärdig sjukvård och omsorg för alla sjuka och äldre som skapar orättvisorna.
Vi behöver nu forma ett modernt parti och en politik som har förmågan att förena både likheter och olikheter, jämlikhet och frihet, enskilda behov och kollektiva intressen. Vi behöver forma en generell välfärds-, arbetsmarknads-, utbildnings- och näringspolitik för hela befolkningen. Alla ska med, som vi sa i senaste valrörelsen. Det kräver inte bara ett tydligt och lyssnande partiledarskap av Stefan Löfven. Det kräver också en större öppenhet och respekt för varandras olika åsikter inom partiet.
”Vi vill riva hindren och låta människor utveckla sin kraft. Oavsett om hindret är en gammeldags struktur och hierarkier som bildar glastak för kvinnor, eller fördomar kring etnisk bakgrund eller sexuell läggning. Oavsett om hindret är avsaknaden av ramp för den rullstolsburne, eller brist på möjligheter för entreprenören att förverkliga sina idéer”, som Stefan Löfven sa i sitt installationstal. Det kräver att vi formar en politik som förenar ökad jämlikhet och skapar större frihet för alla att kunna utveckla både sitt eget liv och samhället.
Tomas Wennström
Ordförande i kulturnämnden (s)