När man följer den politiska debatten som den dagligen refereras i media erinrar jag mig den fråga som ställs i det populära TV-programmet På spåret - ”Vart är vi på väg?
Resultatet efter snart fyra år av borgerlig regeringspolitik kan nu redovisas. Det som sades inför valet 2006 av den borgerliga alliansen blev någonting helt annat i verkligheten. Man lovade jobb och minskat utanförskap. I dag är nära en halv miljon människor arbetslösa eller omkring 9 procent av arbetskraften.
På Perssonsregeringens tid och i sviterna efter 90-talskrisen ansågs 8 procent arbetslösa som en katastrof. Utanförskapet som den moderatledda alliansen gjorde ett sånt stort nummer av har ökat med över 70.000. Ett överskott i statsfinanserna på 70 miljarder har förvandlats till ett lika stort underskott. Man har sänkt skatterna med omkring hundra miljarder och till och med tvingats låna pengar för att få utrymme för dessa skattesänkningar.
Detta sker samtidigt som hela välfärdssektorn, det vill säga sjukvård, skola/utbildning och äldreomsorg, egentligen är underfinansierad. Enligt kommunernas egna uppgifter har cirka 25.000 ”välfärdsarbetare” fått lämna sina jobb, samtidigt som behoven bara ökar inom dessa sektorer av vårt samhälle
De borgerliga partiernas företrädare åker nu land och rike runt och utfärdar garantier av olika slag inom vård och omsorg i syfte att – som det sägs – att öka valfriheten för den enskilde, men glömmer att tala om att varje sådant förslag innebär ökade kostnader som måste finansieras.
Där i ligger kritiken från socialdemokraterna! Den borgerliga skattepolitiken leder fel, den ökar klyftorna i samhället, är ineffektiv i den meningen att den inte ger den sysselsättningseffekt som var avsikten. Den stärker därmed inte heller den ekonomiska och sociala utvecklingen i landet. Den borgerliga Alliansens politik leder till att svagare grupper i samhället kommer i kläm, begreppet ”fattigdom” har börjat förekomma i samhällsdebatten. Så nog finns det motiv att ställa frågan; ”Vart är vi på väg?
Samtidigt som detta sker finns det paradoxalt nog stora grupper i samhället som inte drabbats särkilt hårt, varken av försämringar i välfärdssystemen eller av finanskriser. Det är de som har arbete, är friska och de som fått skattesänkningar. Resultatet har blivit större orättvisor, en utveckling som är olycklig. Men även den som känner sig stark är sårbar. Alla kan vi drabbas av olyckor, arbetslöshet eller sjukdom under livets olika skeden och då är i behov av samhällets skydd och stöd.
Den borgerliga politiken leder bort från den trygghet och solidaritet som tidigare präglade samhällsutvecklingen i vårt land. En välfärdspolitik som utvecklats under årens lopp - med socialdemokratin som dominerande politisk kraft - till en samhällsmodell som väckt internationellt intresse och visats sig mer hållbart och motståndskraftigt mot sådana kriser som den nuvarande.
Valet gäller vilken inriktning samhällsutvecklingen ska ta. Privatiseringar av viktiga samhällsverksamheter som dessutom är skattefinansierade, leder obönhörligen till ökande orättvisor. Det skapar oro isamhället som på sikt drabbar alla. Vi får ett hårdare samhällsklimat och vi fjärmar oss från en politik för jämlikhet och solidaritet som varit ett signum för Sverige och de nordiska länderna.
Ett stöd för socialdemokratin i valet den 19 september är den säkraste garantin för en utveckling och en välfärdspolitik där människor värderas lika och där gemenskap och sammanhållning präglar vårt samhälle.
Torsten W Persson 15 aug. 2010