Den 19 september avgör du och jag och alla andra röstberättigade hur vårt land, våra landsting och kommuner ska styras de närmaste åren. Men ditt val gäller inte bara de konkreta förslag och program partierna går till val på.
Det gäller också de värderingar som ligger till grund för politiken och därmed blir bestämmande för den samhällsutveckling vi får.
Valet gäller också att rösta för politisk stabilitet! Vårt valsystem innebär att de borgerliga i dag har några få rösters övervikt i riksdagen. Samma oklara parlamentariska situation har vi i många landsting och kommuner. Det är olyckligt och gör det svårare att föra en kraftfull politik. Det finns många exempel – både inom och utom landet – där politisk instabillitet och politisk splittring fördärvar annars goda utvecklingsmöjligheter för länder, regioner och kommuner.
Valet gäller vilket samhälle vi vill ha. Här går en tydlig skiljelinje mellan socialdemokraterna och de borgerliga partierna. Vi socialdemokrater vill föra en politik som håller ihop landet, en politik där vi gemensamt tar ansvar för varandra. Ett samhälle som är jämlikt och rättvist och som skänker trygghet i livets olika skiften. Det är vad vi socialdemokrater menar med välfärdspolitik!
Har du tänkt på vilka stora krav vi ställer på samhället, på det gemensamma? Blir vi sjuka så vill vi ha god sjukvård, blir vi arbetslösa vill vi ha en arbetslöshetsförsäkring värt namnet och som förhindrar att hushållsekonomin kraschar om vi blir sjuka eller arbetslösa. Blir vi äldre vill vi ha en äldreomsorg som fungerar. Bra barnomsorg och god utbildning för våra barn vill vi också ha, och att våra gator och vägar plogas när det snöar. Bostäder, vatten och el är andra exempel på välfärdstjänster som också bäst kan ordnas gemensamt.
Det är alltså stora anspråk vi har vad ”samhället”- dvs stat, landsting och kommuner – skall svara för, verksamheter och aktiviteter som i huvudsak finansieras med våra skatter.
Vi socialdemokrater anser att det är en bättre metod om medborgarnas behov får bli styrande och att vi gemensamt bär kostnaderna för välfärdspolitiken och på så sätt fördelar riskerna. Egentligen är det ekonomiskt omöjligt att föra en välfärdspolitik värt namnet, om den inte finansieras solidariskt via våra skatter.
Mot detta står de borgerligas alternativ som anser att mycket av dessa verksamheter skall privatiserar och att kostnaderna för välfärdstjänsterna i högre grad skall finansieras med avgifter.
Den borgerliga Alliansen har under mandatperioden genomfört en rad skattesänkningar som minskat statens inkomster med över 100 miljarder. Detta har kunnat ske genom försämringar i välfärdspolitiken (bl.a sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen) som hårt drabbat de som är sjuka och arbetslösa. Sverige har inte blivit bättre av detta. Tvärtom oron och otryggheten har ökat för dem som drabbats och samhällsklimatet har blivit hårdare.
Höstens val blir därför avgörande för vilken samhällssyn och vilka värderingar som blir bestämmande för samhällspolitiken under de kommande åren. Fyra år av borgerligt styre visar tydligt vart vi är på väg. Samhällssektorn som i huvudsak svarar för välfärdstjänsterna är, enligt de borgerliga allianspartierna, alldeles för stor. Den kostar för mycket och måste minskas för att ge utrymme för lägre skatter.
Denna inställning till den ekonomiska politiken är det centrala i den moderatstyrda alliansregeringens övergripande strategi. Samhällssektorn skall krympa, verksamheter i offentlig regi skall privatiseras och skatterna sänkas. Finansieringen av välfärdspolitiken skall i större utsträckning ske genom att var och en får betala högre avgifter. En utveckling som allt mer liknar förhållandena i USA.
Detta mål för skattepolitiken har för övrigt nyligen verifierats av moderatledaren själv att strävan är sänkta skatter till den nivå som är jämförlig med länderna i övriga Europa. Det innebär ytterligare skattesänkningar i storleksordningen minst 100 miljarder. Sker detta kan det inte vara så mycket kvar av den svenska välfärdspolitiken. Att tro något annat är naivt, eller påstå att detta inte är sant, är att luras!
Valet den19 september är därför ett vägval för framtiden. Vilket samhälle vill vi ha? Så tänk efter före, den 20 september är det för sent!
Torsten W Persson