Det var längesen jag kom hem från ett politiskt möte med en sådan skön känsla inombords. Sent ikväll tog Umeå arbetarekommun beslut om att man vill införa 6 timmars arbetsdag.
En het debatt vände till slut styrelsens avslagsyrkande till ett bifall för motionen.
Stämningen i lokalen var så härlig, fler och fler gick upp och debatterade för att få igenom förslaget. Man såg leenden på flera ansikten, man kände hoppet och förväntan stiga. Det är det som är så häftigt med progressiv politik, känslan av att vara i rörelse. Känslan av när många människor vill samma sak och hur mycket man då kan åstadkomma tillsammans. För det är just det som är folkrörelsers styrka, det är bara när man vill förändra något och organiserar många människor kring den här viljan som man verkligen kan göra något. Och visst fanns motargumenten, vi har hört dem så många gånger förr: Det kommer aldrig fungera, vi har inte råd, folk kommer få jobba till de är över 70 år för att få en dräglig pension, vi kommer inte att klara välfärden med mera, med mera. Och visst, det här är givetvis inte argument som vi bara kan vifta bort eller bortse ifrån men det är det heller aldrig någon som tänkt göra. Men vänsterpolitik har i grund och botten inte hamnat om vad vi har råd med i dagsläget, utan om vad vi behöver och vad vi vill förändra i vårt samhälle och i människors liv.
Vår politik måste handla om att analysera samhället som det ser ut idag, hitta problemen i det och besluta om vi vill ha det på ett annat sätt eller om det ska vara kvar som det är. Vi har gått igenom liknande processer tidigare i arbetarrörelsens historia, man har sagt att det inte kommer att gå och utfärdat varningar för att folket kommer få ta smällen. Precis samma tongångar rådde inför införandet av 8 timmars arbetsdag, för ungefär 100 år sedan! Och idag tycker vi att det är helt naturligt att vi jobbar 8 timmar, men våra förfäder fick kämpa hårt för den rättigheten. Och det är just det som alltid krävs, samhällsförändringar sker aldrig av sig självt.
Det har inte alltid varit självklart att ha de villkor som idag gäller på arbetsmarknaden och i samhället. Att besluta om att vi vill ha 6 timmars arbetsdag betyder inte att vi helt planlöst kommer kasta oss in i det här utan att grundligt utreda hur det ska gå till och fungera för alla inblandade. Men det viktiga är att man gemensamt har bestämt att man vill något annat. Att vi ser att andra saker är viktiga i människors liv, familj, vänner och en meningsfull fritid.
Vi ser att många inte klarar av att jobba 8 timmar på grund av ett alltför slitsamt yrke eller för att man kanske är ensamstående och måste klara av ett till heltidsjobb på hemmaplan också. Man måste också våga fundera över att det finns andra värden i livet, till exempel att kunna ha tid för sina barn och att kunna fungera i arbetslivet till dess att man ska gå i pension, utan att slita ut sin kropp. Jag hoppas i alla fall på ännu mer visioner i politiken, man ska alltid våga tänka framåt. Det föder förväntan och framtidshopp och det skapar gemenskap och samhörighet mellan människor.
Veronika Engelmann