I jul önskar jag:
Att friheten når bortom valfriheten. Att behov går före efterfrågan. Att Reinfeldt är uppriktig med sina avsikter. Att en utrikesminister inte ens behöver misstänkas ha ekonomiska intressen i folkmord.
Att alla fattiga och nyfattiga, får ekonomisk och social upprättelse. Att regeringen tar sitt ansvar för nedskärningarna i landstingen. Att rätten till arbete och rätten till heltid blir verkliga. Att arbetstiden halveras och mervärdet tillfaller oss alla. Att principen om en människa – en röst, inte undantas arbetslivet.
Att kungen söker jobb på den öppna arbetsmarknaden. Att det utreds huruvida arbetslinjen är anpassad efter mänskliga behov.
Att ingen måste sälja sin kropp eller sin själ för att försörja sig.
Att det hålls ett demokratiskt rådslag om lönearbetets varande. Att slippa bli definierad som en individ. Att vi får svara på vilka vi vill ska vinna valet, inte vilka vi tror kommer vinna. Att omställning inte reduceras till en fråga om köpvanor.
Att Botniabanan blir klar och Norrbotniabanan byggs.
Att vapen-, flyg- och bilfabriker börjar tillverka rälsar, tåg och cyklar. Att ökad produktivitet inte tas ut i fler varor. Att fattigas konsumtion får öka på de rikas bekostnad. Att jordens resurser nyttjas med insikten om att de utgör och tillhör allt levande.
Att grekerna röstar om sitt förtroende för marknaden och EU.
Att bostäder inte är varor. Att kulturen blir fri från kommersialism.
Att ingen behöver uppleva after work-fyllan som den enda stimulansen i tillvaron. Att konst inte behöver försvaras med att det skapar tillväxt. Att alla barn ges möjligheter att dansa, måla, spela, agera och leka mer.
Att betyg avskaffas.
Att samhället anpassas efter människors olika funktionella förutsättningar. Att straff, ordning och hårdare tag aldrig presenteras som en lösning. Att när privat äganderätt står i konflikt med demokratin – får demokratin företräde. Att varje utredning eller förslag som inte innehåller en klass-, jämställdhets- och miljöanalys återremitteras.
Att gränserna öppnas och migranter möts av värdighet och rättvisa. Att människor i Danderyd integreras i övriga samhället. Att ingen ska behöva uppleva en tid när man är rädd att skaffa barn.
Att fler skriver önskelistor om hur de vill att världen ska se ut – och organiserar sig för att förverkliga den. Att den som fnyser och raljerar över den här önskelistan läser den en gång till.
God Jul!
Björn Wiechel