Politik betyder statskonst och är verktyget i den demokratiska processen att utöva makt och inflytande över samhällets styrelse. Samhället - i meningen stat, landsting och kommuner - är det samhällssystem där medborgarna i samverkan kan ordna sina gemensamma angelägenheter.
Dagligen kan vi i medierna höra och läsa om samhällets service till medborgarna inte fungerar tillfredsställande. Det kan till exempel vara väntan i operationsköer, kvalitén i äldreomsorgen, servicen i äldreboenden, bristen på förskoleplatser, rätten till ledsagare inom handikappvården, dålig snöröjning, brist på bostäder, oro för arbetslöshet och sjukdom. Listan kan göras lång.
Det är brister och orättvisor i välfärden som vi tycker illa om och därför måste ändras. Det gäller krav på förändringar som då riktas mot samhället vilket resulterar i en fråga om politik. Vilken sorts samhälle vill vi ha? Vilka uppgifter är vi beredda att själva ta ansvaret för och vilka uppgifter kan vi lösa gemensamt? Vilka värderingar skall i så fall vara bestämmande för politikens inriktning?
Här går en skiljelinje i svensk politik. Skiljelinjen är ideologiskt betingat och handlar om rättvisa och solidaritet. För socialdemokratins del handlar det om människors lika värde och rätten att leva ett värdigt och bra liv.
Alla talar om välfärd men alla menar inte samma sak. Vi socialdemokrater anser att en effektiv välfärdspolitik skall ha ett starkt inslag av generella system som gör det möjligt att utjämna klyftor och orättvisor och skapar trygghet för den enskilde individen i livets olika skeenden. Kostnaden för detta skall bäras gemensamt av alla. Det är socialdemokratisk politik!
Alternativet är ett samhälle grundat på borgerliga värderingar där den offentliga sektorns uppgifter skall begränsas, verksamheter privatiseras eller konkurrensutsättas i syfte att skapa utrymme för skattesänkningar eller liknande. Samhällsservice och välfärdstjänster får då i högre grad betalas av den enskilde själv med avgifter eller försäkringslösningar av olika slag.
Denna nyliberala syn på samhällets roll och välfärdspolitikens inriktning sammanfaller väl med den politik som på sin tid drevs av Thatcher i England och sedermera av Reagan och Bush i USA. Liknande tankegångar känner man också igen hos våra egna borgerliga politiker där till exempel Kd-ledaren i en radiointervju om äldreomsorgen för en tid sedan, framställde ”Staten” närmast som en fiende till den enskilde individen. Samma inställning kan spåras hos moderatledaren där han i något sammanhang lär ha yttrat att Sverige lider av ”välfärdsnoja.”
Denna samhällssyn är inte unik. Den återfinns överallt där högerkrafterna har makten. Ett sådant exempel är Island där folket gick ut på gatorna och demonstrerade bort den högerledda regering som tillkom 1991 och som med sina nyliberala experiment förde landet in i nu rådande kris.
Mot den här bakgrunden är det intressant att ta del av de diskussioner som nu pågår i USA. Presidenten Barack Obama har i sin bok ”Att våga hoppas” påvisat bristerna och orättvisorna i det amerikanska samhället, som ett resultat av den hittills förda politiken. Han vill uppenbarligen föra en mer solidarisk och därmed en mer välfärdsinriktat politik. Man kan bara önska att han lyckas med detta. Både USA och världen skulle må mycket bättre på det.
Det intressanta med det som hände i USA den 2 november 2008 är hur politiken som verktyg och instrument i en demokratisk process kan förändra världen. I en demokrati kan medborgarna med sina valsedlar och röster bestämma politikens innehåll.
Per Albin Hansson beskrev i sitt folkhemstal Samhället som det goda hemmet –”medborgarhemmet där icke den ene ser ned på den andre, och där ingen försöker skaffa sig fördel på andras bekostnad”. Egentligen är detta det som även dagens debatt handlar om - ett jämlikt och sammanhållet samhälle! Frågan blir då hur vill vi ha det samhälle vi skall leva i?
I den demokratiska processen med politiken som verktyg kan man bestämma detta – men då måste man vilja.
Torsten W Persson