Äntligen är ”stupstocken” väck

Trots asylpolitiken genomförs det socialdemokratisk politik. I veckan röstades exempelvis förslaget om att skrota ”stupstocken” i sjukförsäkringen igenom. Det är ytterligare en socialdemokratisk seger, skriver Linda Westerlind.

Då det socialdemokratiska styret i Sverige den senaste tiden fått mycket (och förtjänt) ris för den nya asylpolitiken är det också på sin plats att utdela en ros. I tider när fler och fler höjer rösten och hävdar att det nu för tiden knappt går att se skillnad på moderater och socialdemokrater är det läge att uppmärksamma typiskt socialdemokratisk politik som man, trots svårigheter, faktiskt bedriver.
Tidigare i veckan röstade riksdagen igenom förslaget om att den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen, den som i folkmun kallas för ”stupstocken”, nu tagits bort. Det var ett av de viktigaste vallöftena från Socialdemokraterna och nu har man genomfört det.

Tidigare i höst tog man bort vårdnadsbidraget och i samma veva utökade man de bestämda månaderna för vardera föräldern i föräldraförsäkringen, den så kallade ”tredje pappamånaden” (men vilken egentligen är en föräldramånad).
Moderaternas talesperson för sjukförsäkringsfrågor, Johan Forsell, gick snabbt ut med en debattartikel där han tycker att det är beklagligt att stupstocken inte får vara kvar. Den är inte för inte som den bortre tidsgränsen kallas för just stupstock. Stupstocken, vars ursprung både kan vara den stock man spändes fast vid när spöstraff skulle utfärdas, eller den träbjälke som användes för att lägga huvudet mot vid avrättningar, är med sitt symboliska värde en markör för hur bland annat moderaterna ser på sjukskrivna personer.
I debattartikeln skriver bland annat Johan Forsell att det är synd att regeringen tar bort stupstocken när sjukskrivningarna under de senaste åren har minskat. Han skriver att kostnaderna kommer att öka till följd av det. Kostnaderna kommer hamna i miljardklassen, skriver han.

Moderaterna inser inte människor inte är siffror, eller robotar som kan anpassa sin sjukdom för att följa strikta regler politiker har satt upp. Är du sjuk spelar det ingen roll om moderater på sina höga hästar har bestämt att man bara får vara sjuk 914 dagar. Är du sjuk är du sjuk. Att sjukskrivningarna har minskat är därför inte konstigt.

Efter de 914 dagarna skrivs man in i arbetsförmedlingens arbetsmarknadspolitiska program, så siffrorna blir extremt missvisande. Det handlar inte om att människor har blivit friskare, det handlar om att människor har blivit utförsäkrade.
Att det kommer att kosta är heller inte speciellt konstigt. Sjukskrivningar kostar. Men det är aldrig den som är sjuk som bär skulden för sin sjukdom. Rent krasst är det den privata och offentliga sektorn som har det ursprungliga ansvaret att se till att sjuktalen blir mindre genom att se över villkoren på arbetsmarknaden.

I dag ser vi att stress på jobbet är ett enormt problem som står för en stor del av dagens sjukskrivningar. Ser man på problemet genom moderaternas arbetslinje-glasögon är det uppenbart så att en allt större del av den svenska befolkningen inte kan hantera stress, ser man genom ett par socialdemokratiska glasögon är det uppenbart att arbetssituationen för väldigt, väldigt många måste förändras. Att införa stupstocken i sjukförsäkringen var aldrig en lösning.

För mig råder det ingen tvivel om att det finns skillnader mellan socialdemokratisk och moderat politik. Moderaterna inför stupstockar, sossarna tar bort den. Moderaterna är med och bidrar till ett ojämlikt Sverige, sossarna försöker förhindra det. Socialdemokraterna och asylpolitiken är ett eget, mörkt kapitel, men bortanför den finns det socialdemokratiska värden.

Linda Westerlind

Profilbild Publicerad 2015-12-10 20:00:54

Sidan uppdaterades senast: 2015-12-11 08:07