Att som barn bli fri från huvudvärk och magont

Äntligen har de sista eleverna från gymnasiet tagit studenten och grundskoleeleverna har tågat ut från klassrummen en sista gång innan sommaren. Det är fortfarande ett par veckor kvar innan industrisemestern börjar, så fritidshemmen laddar inför några veckor till med några extra barn innan sommargrupperna har stadgat sig och det blir vattenkrig på skolgården.

Dom flesta barn tycker om skolan. Det är roligt att lära sig, schemat är varierande, man tar till sig ny kunskap för att kunna upptäcka nya saker. Skolan är utvecklande och skolan bidrar till att individer växer och blir starka och trygga i sig själva.

Skolan ligger högt upp på de flesta partiers politiska agenda, man vet att det är i skolan som den kommande generationen sår sina första frön som samhället förhoppningsvis ska kunna skörda i ett senare skede. Skolan är det som kan bära samhället, eller splittra det. Men målet oavsett partitillhörighet är ungefär detsamma. Barn ska lära sig så mycket som möjligt i skolan och utvecklas till egna, starka individer.
Frågar man barn varför skolan är viktigt handlar det också om att lära sig bli en bra kompis, förstå vuxenvärlden eller för att äta mellanmål. Inget är mindre sant och inget är mindre viktigt än något annat.

Men diskussionen kring utformningen av skolan är i ständig rörelse och skolan är ständigt debatterad. Hur mycket piska ska skolan rymma och hur mycket morot?
När betyg ska sättas, utvärderingar ska skrivas och mål ska uppfyllas står det också klart att skolan inte bara handlar om vad som är bäst för barnen eller på vilket sätt barn lär sig mest och bäst. Skolan blir också ett centrum för unga när det kommer till prestation och bedömning. Frågan om betyg kommer ständigt upp, senast var det diskussionen kring att sänka åldersgränsen till årskurs fyra. Ska man alls ha betyg eller endast en utvecklingskurva utifrån barnens förutsättningar?
Ska skolan ha som krav att alla barn ska klara målen i skolan men att ta bort betygssystemet? Beroende på vem man frågar kommer man få olika svar. Det som dock är väldigt tydligt är att det i skolmiljön finns en stress och press på att prestera så bra som möjligt, i alla fall bland vissa grupper.

SCB tar regelbundet fram statistik på hur skolbarn och skolungdomar mår och hur deras mående är kopplat till skolmiljön och kraven kopplat till skolan. Statistiken visar att ju äldre barnen blir ju högre krav på att prestera bra sätter barnen på sig själva.
Skoleleverna upplever inte att pressen i första hand kommer från lärare eller från sina föräldrar, utan från sig själv. Många sätter upp orimliga prestationskrav, vilket ofrånkomligt mynnar ut i att stressnivåerna kopplat till skolan blir allt högre. Återkommande huvudvärk, magont eller nedstämdhet är återkommande åkommor som barnen direkt kopplar till prestationskrav, antingen höga krav på sig själva eller som en följd av läxor eller prov i skolan.

Men siffrorna skiljer sig åt beroende på om det är flickor eller pojkar och i vilken årskurs barnen befinner sig i. På mellanstadiet är det ungefär 20 procent av barnen som känner sig stressade på grund av höga krav på sig själva, något som ökar drastiskt på högstadiet till hela 52 procent och sedan ökar ytterligare på gymnasiet till 55 procent. Bland flickorna är det på gymnasiet hela 70 procent flickor som är stressade på grund av höga krav på sig själva, bland pojkarna ligger siffran på 41 procent.
Stressen som prov och läxor genererar ligger lite lägre än stressen som orsakas av kraven från eleverna på dem själva. På mellanstadiet är nio procent av eleverna stressade som en följd av prov och läxor, något som även här ökar när barnen blir äldre. På högstadiet ökar siffran till 35 procent och sedan upp till 40 procent på högstadiet. Även här är flickorna mycket mer stressade än pojkarna, något som på gymnasiet visar sig i hela 62 procent hos flickorna och 19 hos pojkarna.

Slutsatsen som går att dra utifrån de siffrorna behöver man inte vara varken psykolog, statistiker eller politiker för att dra. Barn i den svenska skolan mår otroligt dåligt som en direkt konsekvens av höga krav på sig själva och via direkta prestationsbaserade uppgifter från skolans håll.
Hälften av alla flickor på gymnasiet har huvudvärk minst en gång i veckan, något som bland pojkarna ligger på en fjärdedel. På mellanstadiet har var femte barn ont i huvudet mer än en gång i veckan. Bland alla barn har 22 procent av flickorna ont i magen, mot 15 procent av pojkarna som har ont i magen minst en gång i veckan.
När barnen kommer upp i årskurser där betygen börjar sättas ökar också stressen och pressen. Huvudvärk, ont i magen och trötthet är direkta symptom på långvarig stress, symptom vi i vanliga fall kopplar till vuxna som antingen har eller är på väg att gå in i väggen, inte hos våra skolbarn.

Här ställs vi inför två val. Antingen accepterar vi hur verkligheten ser ut, eller så gör vi det inte. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Om läxor och prov skapar stress i den här utsträckningen är det kanske dags att ifrågasätta läxornas och provens egentliga syfte. Det är ingenting nytt och revolutionerande att sluta helt med läxor. Det har gjorts tidigare och med fantastiska resultat. Barnen blir mindre stressade, mår bättre och lär sig således bättre i skolan. Är det egentligen värt det?

Skolan som samhällsfunktion förlorar sitt syfte när undervisningen och de politiska strategierna underminerar lärandet och orsakar destruktiv stress hos eleverna. Och för vad? Vilka argument är starka nog för att fortsätta med prov och läxor när de mest sannolikt kommer att få barnen och ungdomarna att må både psykiskt och fysiskt dåligt?
Men när man diskuterar skolpolitik, lärande och utbildning både inom politiken och hos gemene person är det ingen del av skolfrågorna som rör upp så mycket känslor som just diskussionen om prov och läxor. Från min tid på lärarutbildningen kommer jag ihåg en anekdot som centrerar de känslorna och bjuder in till eftertanke.
En föreläsare berättade om en lärare som hade delat ut de rätta svaren till sin klass, innan själva provtillfället. Bestört var den en student i föreläsningssalen som häpet utbrast att: ”men då lär de sig ju svaren innan”. Föreläsaren log, och undrade om det inte var själva syftet med provet?

Av de som gick ut grundskolan förra sommaren var det nästan en tredjedel som någon gång under sin skoltid haft stödundervisning. Ju tidigare stödet sattes in, ju mer ökade chanserna för eleven att klara grundskolan och bli behörig till gymnasiet.
Ju senare resurser sattes in, ju sämre var chansen att kunna ta sig in. Av de som faktiskt tar sig in på gymnasiet är det ungefär hälften av ungdomarna som har planer på att läsa vidare på universitet eller högskola, i alla fall bland killarna. Bland tjejerna är siffran hela 70 procent.

Viljan och törsten efter kunskap finns hos skolungdomar och hos skolbarnen, det handlar bara om att hitta ett sätt att göra skolan givande och mindre destruktiv. Ta bort tävlingsmomenten, ta bort skolarbetet utanför skoltid. Kanske kan det även bidra till att den generella hälsan blir bättre bland unga, och kanske kan det bidra till att fler orkar hänga med i skolarbetet.
Ju tyngre skolarbetet blir ju svårare kommer det att bli för framtidens barn att kunna och orka hänga med.
Det som idag är extraresurser kommer i framtiden att forma hela undervisningen, ingen kommer kunna leva upp till de ouppnåeliga kraven, särskilt inte om man ser till hur barnens krav på sig själva ser ut idag. Ska vi i skolan fostra kommande generationer till att bli egna, tänkande personer med slutledningsförmåga och en vilja att ge med sig för sin nyfikenhet kan vi inte slösa bort den på meningslösa läxor. Fråga barnen själva vad de vill.
Till dess önskar jag alla er barn den bästa av somrar. Det är ni värda.

Linda Westerlind
2015-06-15

Sidan uppdaterades senast: 2015-06-15 11:38