Bjud in till din gemenskap och vik inte en tum

”Det går inte att stänga ute ett parti som samlar 800,000 av de svenska väljarna från politiska diskussioner. Man måste ju faktiskt anpassa sig när de har 13 procent av rösterna”. Nej, det måste man inte. Det är faktiskt lättare sagt än gjort, och låt mig låna lite tid av dig så kan vi gå igenom det här tillsammans.
För trots att viss media och vissa politiker säger det motsatta, är det inte speciellt svårt att hitta argumenten till varför Sverigedemokraterna ska fortsätta hållas utanför all politisk inverkan. För att sätta fingret på det absurda i situationen kan vi ju tänka på några andra situationer där man kan använda sig av samma resonemang, och hur man där förhåller sig till problemet.
Rent hypotetiskt, tänk om trafikverket skulle höja hastighetsbegränsningen från femtio till sjuttio kilometer utanför förskoleområdet för att 13 procent av alla bilister körde för fort just där. Inte så troligt. Tänk den kiosk där mer än var tionde kund snattar en chokladkaka innan denne går ut med sina varor skulle resultera i att kioskägaren ställer fram en låda gratis choklad. Eller tänk den restaurang som blir påkommen att servera alkohol till var trettonde 15-åring och att därför får tillstånd att servera alla personer under 18 år alkohol.
Nej, mer troligt är att trafikverket bygger fartgupp och sänker hastigheten ordentligt till trettio kilometer i timmen utanför förskolan, att kioskägaren vidtar åtgärder för att få slut på snatteriet och att restaurangen tvingas stänga igen.

I går, fredag, gick kristdemokraterna Rasmus Rasmusson, Annelie Enochson och Rolf Åbjörnsson tillsammans med centerpartisten Staffan Danielsson ut med en debattartikel i DN Debatt där de hävdade att en dialog med Sverigedemokraterna är nödvändig och att man även har tagit fram fyra olika reformförslag man kan utgå ifrån.
Det kommer inte som någon överraskning utan befäster endast de farhågor många haft om alliansens svaghet, – lockelsen att bjuda in fascister för att vinna egen politisk mark. Det befäster även de nya, tydliga avgränsningarna mellan höger och vänsterpartier i Sveriges riksdag. ”Att kategoriskt ignorera sverigedemokraternas närvaro i riksdagen är att de dem en populistisk frisedel i stället för att bekämpa deras främlingsfientlighet”, skriver de i debattartikeln.

Samtidigt har Robert Aschberg skrivit en krönika i Aftonbladet. En krönika som skulle kunna vara en snabbkurs i demokratisk verklighet, apropå det sverigedemokratiska ”kravet” gentemot de andra riksdagspartierna om att föra dialog med dem, eftersom att Sverigedemokraterna ”faktiskt representerar 800,000 av de svenska väljarna”.
Han drar paralleller till år 1944 då Kommunistiska partiet fick över 10 procent, men inte kunde genomföra omställningen till planekonomi eftersom man inte hade tillräckligt inflytande i riksdagen. Han drar paralleller till 90-talets början när Gudrun Schyman tillträdde som partiledare för Vänsterpartiet, men trots att de fått 12 procent av rösterna blev bankväsendet inte socialistiskt och de stora industrierna förblev i privat regi. Han lyfter Kristdemokraternas glansdagar som exempel med Alf Svensson i spetsen under 1998, då partiet fick över tio procent. Men, blev aborträtten inskränkt och blev det mer kristen undervisning i skolorna? Nä. Varför? Jo, de hade alla en majoritet mot sig. Observation ett: Tänk att det är lättare att kategoriskt ignorera tanken på socialistiska banker än att ignorera fascism. Observation två: Varför väger inte majoritetsprincipen i riksdagen lika tungt nu?

För om vi ser till exemplen i början, exempel som är fullständigt orimligt blir i kontexten ”Sverigedemokraterna” fullt logisk. I stället för att se det absurda i sverigedemokraternas kidnappning av svensk politik börjar man i stället öppna upp för att påbörja förhandlingar. Jimmie Åkesson som i förra valrörelsen kämpade stenhårt för att gömma migrationspolitiken och i stället fokusera på ”välfärden” och ”bondförnuftet” i sin politiska retorik kan nu på avstånd se hur partiets inte lika normaliserade retoriker basunerar ut den agenda Åkesson så väl försökt att gömma. Valet i vår handlar om att vara för eller emot invandring, säger SDs företrädare.
Och jag vill säga ”tack”. För är det något som varit frustrerande under hela hösten 2014 har det varit att gång, på gång försökt förklara varför Sverigedemokraterna är rasistiska och fascistiska när de själva säger att de är det motsatta. Att slippa den processen är välkommet, och skulle minnet svika kan man låta tankarna gå tillbaka till den makabra uppvisning Sverigedemokraterna spelade upp i tisdags under presskonferensen. Det råder inte längre några tvivel. Till och med finansminister Magdalena Andersson gick under gårdagen ut med att Sverigedemokraterna är ett nyfascistisk parti.
Tillförordnade partiledaren för Sverigedemokraterna, Mattias Karlsson svarar: att han tycker att det är okunnigt och oförskämt av ett statsråd att insinuera att nästan en miljon svenskar skulle vara fascister. Jag vill hävda att det framför allt är sverigedemokraternas 12.000 medlemmar som är rasister och fascister, inte väljarna i första hand. För att få perspektiv på sverigedemokraternas medlemsantal kan jag tillägga att Feministiskt initiativ har över 22.000 medlemmar.

Hur som helst, nu råder det inga tvivel om vilken utmaning Sverige står inför. Nu är tiden kommen för att återta folkrörelsen från borglighetens bojor och inte låta alliansen gå fram med sin klasskapande politik. Väljarna har sagt sitt, man är redo för en annan politik. Det är i klassklyftor som fascismen bosätter sig och det är klyftorna man därför måste fylla. Problemet i grunden är inte nationalism och fascism, problemet är varför människor tror att det är lösningen på samhälleliga problem skapade av otrygghet och orättvisor. Fascism är ett symptom av något, inte en lösning.

Därför blir det också än mer irrelevant att ens föra upp sverigedemokraternas politik i rampljuset då den är varken problemet eller lösningen på Sveriges nya klassamhälle. Det blir därför än mer irrelevant för politiker att ens fundera på att föra en diskussion med sverigedemokratiska politiker.
Att den typen av kompromiss i praktiken faller sig lika ologiskt som att Folkpartiet skulle kompromissa med Vänsterpartiet att införa planekonomi, för Socialdemokraterna att samarbeta med Kristdemokraterna för att införa abortförbud eller för Moderaterna att ens tänka tanken på att höja a-kassan är det för de flesta svenska partier lika ologiskt att söka samarbete med Sverigedemokraterna för deras invandrings och migrationspolitik. Nej, den dialogen som förs är endast ytterligare ett bevis på hur normaliseringen av rasism och fascism tar sig uttryck.

Det blir rent utsagt snuskigt när man direkt efter beskedet om extra val ser hur allianspartierna börjar smyga ner smågodis i sverigedemokraternas fickor, allt för att ”hålla god ton” för att försäkra sig om ett sverigedemokratiskt stöd i ryggen.
Förutom att det är omoraliskt att sälja politisk övertygelse på det sättet är det också smärtsamt att utifrån tvingas titta på. Att fascismen får ytterligare fäste är inte något som bara rör enskilda personer i ryggen, utan detta fifflande med etiska principer rör varenda liten individ, från norr till söder. Många innan mig har dragit paralleller till trettiotalets Tyskland för att påvisa allvaret i dagens situation. Kanske tar ni varken mig eller någon annan på orden utan viftar bort den fascistiska och nazistiska historien med ”vi vet i alla fall bättre nu”. Jag vill vänligt med bestämt hävda att nej, ni vet banne mig inte bättre nu. Ni vet sämre nu.

För alla som skålade när Sverigedemokraterna fällde budgeten, ni ska skämmas. Ni skålade för att ett fascistiskt parti gavs utrymme att sätta svensk politik i ett skruvstäd, utan att ens för en stund tänka på de konsekvenser det kan komma att mynna ut i.
Alla ni som skålade när Sverigedemokraterna medvetet fällde budgeten, utpressar svensk politik och som tvingade fram ett nyval, det är era ansikten jag vill rama in och sätta upp på väggen för att aldrig glömma. Alla ni som överväger att bjuda in till samtal med fascister, det är om er jag ska berätta om för mina barn när de kommer hem från skolan och berättar att vissa barn i klassen helt plötsligt har försvunnit.
Det är om er jag ska berätta när fler och fler tvingas gömma personer i klädkammare och under köksgolv för att de inte ska gå döden till mötes. Det är om er jag ska berätta när min dotter ligger döende på grund av en olovlig utförd abort som gick snett. Jag hoppas att jag aldrig ska behöva berätta den historien.

För den här debatten kommer av förklarliga skäl handla allt mindre om Sverigedemokraterna och allt mer om faktiska politiska frågor. Jag hävdar fortfarande att sverigedemokraternas framfart är en direkt konsekvens av borgerlig politik och stor ojämlikhet i hela Europa.
Därför är det enda sättet att sätta käppar i hjulen för rasismen och fascismen att kämpa för ett solidariskt samhälle med en trygg välfärd i ryggen. Det handlar om de förslag som ligger i den nu fällda regeringsbudgeten som är en del av lösningarna. Lösningen är inte invecklade politiska strategier utan rent och skärt folkrörelsearbete. Försök hitta sambanden i stället för undantagen. Gå med i en gemenskap. Bjud in till din gemenskap. Men viktigast, vik inte en tum.

LInda Westerlind
2014-12-06

Sidan uppdaterades senast: 2014-12-08 10:11