Bra pension en rättighet inte möjlighet

Under gårdagen hade PRO i Västerbotten samlats på Rådhustorget i Umeå för att lyfta olika frågor kring skattesystemet, hur det är utformat, hur det slår mot pensionärer och framför allt, pensionärers villkor.

Det var bland annat ett politiskt samtal med representanter från Socialdemokraternas Lena Hallengren och moderaternas Eva Lohman som var en av punkterna under dagen, en dag som även innefattade sång och musik och utställning med tillhörande mingel.

Som jag även skrev i en ledare förra onsdagen är pensionsfrågan i stor utsträckning en principfråga. För hur är egentligen synen på pensionärer? I ett samhälle där marknadskrafter har tryckt ned och undervärderat människovärdet hos de som inte arbetar får det också konsekvenser i politiken.

Som Moderaterna i Umeå skrivit på sina valaffischer, ”Välstånd byggs med jobb inte bidrag”, en linje som medvetet försämrar livsförhållandena för de som inte arbetar, exempelvis pensionärer.

I stället för att göra pensionärslivet drägligt uppmuntrar högern till jobb. Att ha en god pension verkar hos högern inte ses inte som en rättighet utan en möjlighet. Ju bättre du har varit på att placera dina pengar och hur aktiv du är i dag på att investera och placera är det som blivit den avgörande faktorn. Att du är människa är irrelevant och inte argument nog, verkar det som. Att du jobbat och kämpat ett helt yrkesliv spelar heller ingen roll, utan yrkeslivet ska värderas, inte sällan under orimliga premisser och når du inte upp till de värden högern anser rättfärdigar en bra pension, ja då hamnar du under EUs fattiggräns.

Och det är ditt eget fel, säger de.

Det finns inget egenvärde i att pensionärer och löntagare betalar olik skatt, och att den skillnaden ska utjämnas när det finns utrymme i ekonomin, säger Eva Lohman, moderat riksdagsman från Sundsvall.
Utrymme i ekonomin? Jag undrar, när är det? När skatter sänks för de som tjänar pengar och lämnar resten av Sveriges medborgare utanför är jag rädd att Sveriges pensionärer får vänta länge på det utrymmet.

En annan fråga som ter sig sannerligen aktuell är hur otroligt många kvinnor det är i Sverige, med 5600 stycken kvinnor i Västerbotten som endast har fattigpension och därmed ligger under gränsen av vad EU definierar fattigdom. Så vad ska man egentligen göra åt saken?
Lohman menar att det är arbetslinjen som är lösningen, ju fler som kommer ut i arbete ju bättre kommer pensionerna att bli. Hon har till viss del en poäng, men hennes variant av arbetslinje är inte en hållbar lösning.

Ja, på sikt är lösningen att fler måste komma ut i arbete, men precis som socialdemokraten Lena Hallengren också säger är det andra faktorer som måste rättas till. Arbetsmiljön inom många kvinnodominerade yrkesgrupper är så pass tung att många kvinnor inte har möjlighet att arbeta varken heltid eller fram till att de fyllt 65. Då spelar det ingen roll att du har ett arbete, du når ändå inte upp till de lönenivåer som krävs för en dräglig pension.

På kort sikt är det genom skattesystemet det går att få bukt med ojämlikheten. Ju mindre pension du har, ju lägre skatt ska du ha. Det är så ett solidariskt skattesystem funkar. Det är verktyget för att jämna ut klyftor mellan män och kvinnor, löntagare och pensionärer, fattiga och rika.

Att gå i pension ska inte vara ett straff men så är det på många sätt för väldigt många. Det krävs riktiga insatser för att pensionen ska vara för alla, inte för de som har råd.

LInda Westerlind
2014-08-14 

Sidan uppdaterades senast: 2014-08-15 19:04