Brukar du slänga mat?

SCB har undersökt hur de svenska hushållen förhåller sig till mat och svinn och släppte i dagarna en artikel i ämnet. Utifrån enkätsvar har de sammanställt resultatet, vilket visar att den genomsnittliga svensken slänger ungefär ett kilo mat i veckan, och runt 53 kilo mat om året. Ju färre personer som bor i hushållet, ju mer mat längs. Man har räknat på mat som man inte orkar äta upp, som blivit för gammalt, eller de sista bullarna från fikat som ingen vill ha. Det är ett onödigt svinn, som inte bara innebär att man sonika slänger pengar i sopkorgen utan även belastar miljön negativt.
Man uppskattar att vi i Sverige tillsammans häller ut runt 224 000 ton kaffe, te och mejeriprodukter i avloppet och slänger 270 000 ton mat i soporna. Bortsett från konsumentens svinn i det egna hushållet ser man att andelen svinn på gårdsnivå även det har ökat, och att det är tätt kopplat till de nya kvalitetskrav som införts. Kanske kommer ni ihåg diskussionen om kravet på raka gurkor i affärerna?

Det är ju såklart problematiskt att slänga mat. Onödig energi går förbrukad för att producera produkter som aldrig kommer till användning, vi spenderar pengar på mat vi aldrig kommer att äta. Frågan är dock om fenomenet i sig handlar mer om att det är ett symptom på det samhälle vi lever i än att den svenska befolkningen börjat se nöjet i att slänga mat. Jordbruksverket har tidigare tagit fram en rapport som visar att svinnet av mat i välbärgade länder är starkt kopplat till vår syn på konsumtion och hur det moderna konsumtionssamhället ser ut.

De ser även att en del av svinnet handlar om att privatpersoner är för dåliga på att uppskatta portionsstorlekar och att portionerna på restaurang är alldeles för stora.
Att be om en så kallad doggybag, en låda att ta med överbliven mat, på restaurang är väl implementerat utomlands, men är näst intill tabu i Sverige. Men, kan man egentligen säga att det är själva problemet? Jordbruksverket beskriver svinnet som en oaktsam hushållning av resurser.
De skriver att vårt ekonomiska välstånd tillåter oss att handla mer än vad vi egentligen behöver och att det köpbeteendet är kopplat till andra varor än just mat. På samma vis som maten så köper vi allt mer kläder, kläder som används allt mindre. Även det är självklart kopplat till hur moderna konsumtionssamhället ser ut och kulturen kring vår privatkonsumtion.

Hela det ekonomiska systemet är beroende av att vi ska köpa allt och lite till utan hänsyn till syfte eller behov. Här i Sverige har lösningen på den ekonomiska krisen varit skattelättnader så att privathushållen ska kunna köpa mer av allt för att ”få hjulen att rulla”. Samtidigt ser man hur problemen kring den ökade konsumtionen blir att större.

Vid närmare eftertanke är kanske inte det grundläggande problemet att vi privatpersoner slänger för mycket mat, utan att vi tappat respekten för resurser. Man ser samtidigt att de mest miljövänliga är de med begränsad ekonomi. De som inte har råd att ha bil, inte har råd att köpa kläder endast för att slänga in de med prislappen kvar i garderoben eller slänga maten man köpt och tillagat.

Ju mer pengar de med pengar får desto mer kommer de att köpa. Att därför lägga skulden på den enskilda individen av det enorma svinnet mat på blir därför problematiskt. Problemet är inte personen i sig, utan hela samhällsuppbyggnaden.
Att tro att lösningen på de problem det moderna konsumtionssamhället skapar egentligen handlar om att äta upp maten på tallriken är både smalt och otillräckligt. För vilka är det egentligen som har råd att slänga maten?

Linda Westerlind
2015-03-05

Sidan uppdaterades senast: 2015-03-05 11:39