Det är kvinnorna jag kommer minnas från 2015

Det är kvinnorna jag kommer minnas från 2015, skriver Folkbladets politiska chefredaktör, Linda Westerlind i årets sista ledarkrönika.

När 2015 börjar närma sig sitt slut och när jag tänker tillbaka på året som gått är det inte utan att jag får lite ont i magen. Jag tänker på de två attentaten i Paris som ledde till ökad islamofobi och misstänksamhet mot människor från Mellanöstern. Jag tänker på alla tusentals som försökt fly till Europa och inte lyckats.
Jag tänker på alla hundratusentals som lyckats ta sig till Europa bara för att mötas av iskalla politiker. Jag tänker på alla tusentals barn som ensamma har tagit sig hela vägen till Sverige vars familjer med all sannolikhet inte kommer få komma efter.

Jag tänker på alla som försöker ta sig till Sverige just nu men som kommer få vända vid gränsen. Jag tänker på hur ett svagt parlamentariskt läge i Sverige får förödande konsekvenser för politiken.
Det är sådant jag tänker på men helst vill glömma. Det jag i stället kommer ta med mig från året som gått är kvinnorna.

Det är kvinnorna har fått Sverige och världen att gå framåt, att utvecklas, att bli mer ödmjukt och öppet. Jag har aldrig varit mer stolt över att vara feminist än i år. Det är kvinnorna som gör att min kampen för framtidens arbetarrörelse och patriarkatets fall blir så mycket lättare.

Först vill jag hylla karaktären Fröken Friman. SVT-produktionen Fröken Frimans krig gick i mellandagarna in på sin andra säsong, där man får följa huvudkaraktären Fröken Frimans kamp för kvinnors rättigheter i början på 1900-talet. Bättre spenderade timmar än att lägga dem på den serien får man leta efter.
För det är ett faktum. Det är kvinnorna genom historien som har burit samhället på sina axlar, men aldrig lyfts fram. Därför vill jag även uppmärksamma Eva Bonde och Jennie Lindholm som är redaktörer och initiativtagare till den kvinnohistoriska tidskriften “Historiskan” som kom med sitt premiärnummer i nu i december.

Jag vill uppmärksamma Margot Wallström som på utrikesministerposten gör ett fenomenalt arbete med det svenska, internationella arbetet i en omvärld som är totalt mansdominerad, alltid med en feministisk kompass.
Jag vill även uppmärksamma Hillary Clinton som kan bli USAs första, kvinnliga president i det amerikanska presidentvalet 2016. Att en av världens mäktigaste personer skulle kunna bli en kvinna skulle bli en delseger för feminismen.

Jag vill uppmärksamma Margareta Rönngren som på posten som Umeås andra kommunalråd med starkt barnrättsfokus har kämpat för att få till lösningar för utsatta personer och deras barn.
Jag vill även uppmärksamma Umeå arbetarekommuns ordförande Harriet Hedlund för det arbete hon gjort under det gångna året med att hålla samman en arbetarekommun det stundtals har stormat både kring och i.
Jag vill uppmärksamma det andre vice kommunalrådet i Bjurholm, Dagmar Schröder (S). Hon kämpar med en mörkröd glöd för ett rött Bjurholm och för inlandskommunens framtid. Hon är anledning nog att bosätta sig i Bjurholm.

Jag vill uppmärksamma min syster som är mitt starkaste stöd och min tröst de gånger vardagen har känts hopplös och mörk.
Jag vill även lyfta popartisten Zara Larsson som trots hat och hot med en fantastisk uppkäftighet tagit popsverige med storm och gett en ny, feministisk generation ett ansikte.
Jag vill även uppmärksamma operasångerskan Malena Ernman för hennes outtröttliga kamp mot rasismen och främlingsfientligheten och använder sin position som offentlig person som ett verktyg för en bättre värld.

Jag vill uppmärksamma ABFs (arbetarnas bildningsförbunds) förbundsordförande och tillika Umeåpersonen Helene Pettersson för ABFs arbete med verksamhet för asylsökande under asylprocessen, vilket är omfattande.
Jag vill uppmärksamma Fanna Ndow Norrby som i rollen som redaktör till boken ”Svart Kvinna” lyft och uppmärksammat historier om hur den djupt rotade rasismen i Sverige slår mot stora grupper.

Jag vill hissa Saga Becker för att hon är en milstolpe inom svensk kultur och i den svenska transhistorien genom sina bedrifter i filmen ”Nånting måste gå sönder”. Därför erhöll hon som första transkvinna någonsin en guldbagge i kategorin bästa kvinnliga huvudroll.
Sist men inte minst vill jag även hylla Kommunals ordförande Anneli Nordström för att hon kompromisslöst sätter sina medlemmars villkor i första rummet och anser att då undersköterskor är en del av samhällets fundament ska det också visa sig i lönekuvertet.

De här kvinnorna är några av många som har uträttat stordåd under 2015. Inför det kommande året ser jag fram emot nya bedrifter och jag kommer helhjärtat att fortsätta backa kvinnor för att kunna skriva en likande krönika i december 2016. Låt systerskapet knyta nya band även 2016.

Gott nytt år!

Linda Westerlind

Sidan uppdaterades senast: 2016-01-07 11:31