En mörk dag för svensk öppenhet

Man har nått en gräns i Sverige där det inte går att garantera människors trygghet och hälsa, och jag har aldrig tidigare gråtit av att skriva en ledartext, skriver Linda Westerlind.

Jag har aldrig gråtit när jag skrivit en ledartext. Men nu, när jag parallellt lyssnar till regeringens presskonferens om de strypta asylregler man tänkt införa så snart som möjligt är det fysiskt omöjligt att försöka hålla tårarna tillbaka. Det går inte att säga annat än att det är en nattsvart dag i svensk historia. Problemet är att det inte bara är en nattsvart dag i svensk historia utan hela Europa befinner sig just nu i ett nattsvart töcken.

Regeringen med statsminister Stefan Löfven och vice statsminister Åsa Romson var tydliga. Man har nått en gräns i Sverige där det inte går att garantera människors trygghet och hälsa. Kommuner lex Sarah-anmäler sig själva, då den verksamheten som finns inom kommunen uppvisar allvarliga brister och missförhållanden. Myndigheten för samhällskydd och beredskap har slagit larm om att viktiga samhällsfunktioner inte klarar av så pass många nya människor på så pass kort tid som vad man ha gjort hittills, vilket har resulterat i människor nu sover utomhus.

Det kommer fler människor till Sverige än vad vi hinner bygga nya bostäder. Det kommer fler barn hit än vad vi hinner utbilda lärare. Och ju fler som fortsätter att komma, ju mer kommer svenska samhällsfunktioner att halka efter. Så därför kapar man i stort sett det svenska asylmottagandet.

Tillfälliga uppehållstillstånd kommer att börja gälla för barn. De svenska asylreglerna kommer att stramas åt för att matcha EU:s miniminivåer. Det kommer ske en begränsad rätt till anhöriginvandring. Övriga skyddsbehövande, alltså de som flyr på politiska grunder, på grund av nationalitet, religion eller sexualitet, kommer inte att få uppehållstillstånd. Alls.

Makedonien skärpte i förra veckan sina asylregler, vilket innebär att flyktingar från Iran, Pakistan och Bangladesh som inte flyr undan krig utan flyr av andra anledningar inte får resa vidare. För dem är gränsen in till Makedonien stängd. Som en följd har flyktingar som fastnat på gränsen mellan Grekland och Makedonien börjat sy ihop sina egna läppar i protest. Jag upprepar. Människor syr ihop sina egna munnar i protest. Politiska flyktingar bortprioriteras. Därför syr man ihop sina läppar.

Asylreglerna liknar asylreglerna i många andra EU-länder. Och det är av den anledningen Sverige har försatts i den här återvändsgränden. Stefan Löfven vill se en ändring i Dublinförordningen där man istället ska införa ett fördelningssystem för alla EU-länders asylmottagande. Innan regeringen fattade beslut om att lägga fram förslaget om en begränsning i asylrätten meddelade Stefan Löfven under pressträffen att han haft samtal med andra, viktiga i sammanhanget, personer kring det eventuellt kommande svenska agerandet. Meddelandet var helt enkelt att andra EU-länder inte längre kommer kunna luta sig tillbaka på det svenska mottagandet utan att man själv måste agera. Fram till dess syr flyktingar ihop sina läppar.

Lika lite som man vill strypa asylpolitiken, lika lite vill man att människor ska tvingas bo i tält. Vad blir då lösningen? Den svenska staten har jobbat på högvarv under flera månader men kommer inte ikapp. Politik handlar ibland om att fatta tuffa beslut. Ibland handlar politik om att välja mellan vad som är minst dåligt. Stefan Löfven sa under presskonferensen att regeringen trots allt har ett ansvar för hela Sverige. De tillfälliga gränskontrollerna infördes när Migrationsverket slog larm om att tusen och åter tusen barn inte blev registrerade när de kommit in i EU, och att det fått följden att tusentals barn som flytt helt enkelt gått upp i rök.  När myndigheten för säkerhet och beredskap varnar för att de svenska samhällsfunktionerna slutar att fungera som de ska samtidigt som rapporter från kommuner och myndigheter stödjer den bild som målas upp, är det då en tillfälligt begränsad asylrätt ska träda i kraft? Uppenbarligen.

Det är nog ingen, och jag upprepar, ingen i varken Socialdemokraterna eller Miljöpartiet som känner glädje över dagens beslut. Då innefattar det också respektive partis partistyrelse och representanter i regeringen, inkluderat Åsa Romson och Stefan Löfven. Det som varit Sverigedemokraternas förstahandsval och moderaternas andrahandsval har varit regeringens allra, allra sista handsval. Det hade varit enormt oansvarigt av regeringen att inte agera efter de rapporter som kommit in. Men det är nog ingen som hade önskat att det skulle bli så här, utan att man istället skulle kunna få till stånd andra lösningar på vägen. Nu blev det inte så. Och jag är så enormt ledsen att man var tvungen att ta till den här typen av åtgärder.

Linda Westerlind

Sidan uppdaterades senast: 2015-11-25 11:00