Helt rätt att slopa överskottsmålen

 

Överskottsmålen infördes av den socialdemokratiska regeringen 1997 tillsammans med Centerpartiet. Det var efter en tid som präglats av 90-talskrisen och den årliga tillväxten hade återhämtat sig och uppnått till 2,7 procent per år.
Syften med det finanspolitiska ramverk som etablerades var enkelt uttryckt att i goda tider spara för att sämre tider slösa för att upprätthålla en stabilitet i de offentliga finanserna. Ramverket syftade till de överskottsmål man satte upp för den offentliga sektorns finansiella sparande. Inkomsterna skulle vara högre än utgifterna.

Under tisdagen presenterade statsminister Stefan Löfven, finansminister Magdalena Andersson och finansmarknadsminister Per Bolund att regeringen kommer att utreda möjligheten att i dagens läge skrota överskottsmålen.
När överskottsmålen infördes var det för att återuppbygga förtroendet hos medborgarna till de offentliga finanserna, samtidigt som man ville minska behovet av utländsk upplåning. Beslutet att utreda hur överskottsmålen fyller sin funktion i dagsläget bygger på den utveckling som svensk ekonomi har stått inför.
De förklarar att man inte längre har något behov av utländska finanser och förtroendet är starkt.

Alternativet att fortsätta hålla på överskottsmålen skulle i dagens situation innebära att Sverige skulle tvingas till en åtstramningspolitik, även fast underskotten i de offentliga finanserna är fortsatt högt.
Det skulle gå tvärt emot den stabiliseringspolitik regeringen har för avsikt att föra, att kunna bromsa när konjunkturen är hög och kunna stimulera när konjunkturen sjunker. I dagens läge är Sverige i behov av en kraftig stimulering av ekonomin då man ser att den inte har återhämtat sig som planerat. Att riksbanken infört minusränta har varit en bidragande anledning till att man valt att se över överskottsmålen.

I stället för överskottsmål vill Andersson i stället se över möjligheten till ett balansmål, ett mål som formar sig efter de ekonomiska förutsättningarna Sverige har framför sig, i det här fallet de stora pensionsavgångarna vilka skulle krävt besparingar på över 75 miljarder. Att därför införa ett balansmål innebär att Sverige kommer kunna undvika antigen kraftiga skattehöjningar eller stora besparingar i välfärden.

Då den svenska välfärden fortfarande inte har återhämtat sig helt efter 90-talskrisens besparingspaket är det helt rätt beslut av regeringen att föra en dagsaktuell ekonomisk politik och inte utgå från hur förutsättningarna såg ut 1997. Beroende på hur omvärldens ekonomiska förutsättningar ter sig inom den närmsta framtiden kommer också fortsättningsvis lägga de svenska investeringarna på halster.
Det är inte tillfälle att hurra allt för högt över beskedet, regeringen är tydliga med att investeringarna kommer ske på sikt, efter att balansmålet uppfylls, ekonomin börjar rulla och man kommer kunna fylla de stora tomrummen i de offentliga finanserna. I dagsläget är det inte läge att fylla de tomrummen, det skulle vara otroligt kontraproduktivt från regeringens håll.

LO har varit tydliga med att de har för avsikt att pusha på regeringen för att kunna starta investeringar till ett värde av runt 70 miljarder för att få i gång den svenska ekonomin och minska arbetslösheten, att slopa överskottsmålen är ett steg på vägen. Magdalena Andersson är fortfarande tydlig med att man inte i den närmsta tiden kommer att ha de ekonomiska förutsättningarna att starta de offentliga investeringarna, utan först och främst kommer reformerna även i fortsättningen finansieras krona för krona.
Oavsett vad är det ett välkommet beslut som öppnar upp för kommande investeringar. Sverige kommer behöva investera sig ut ur krisen, även fast Andersson hävdar att vi i nuläget inte har råd.

Linda Westerlind
2015-03-04

Sidan uppdaterades senast: 2015-03-04 09:24