I will tell your story and keep you alive

Utöya är en lite över tio hektar stor ö, placerat i Tyrifjorden ungefär 500 meter från fastlandet. 1950 fick det norska socialdemokratiska ungdomsförbundet, AUF, Utöya i gåva den norska samarbetsorganisationen för olika fackförbund, ungefär som vårt LO. Utöya har sedan dess samlat tusentals politiska ungdomar för att njuta av sommarläger. Det har i över sextio år varit en plats för lycka, skratt, kärlek, romanser, ömsesidig insikt om världens godhet och varit platsen som skapar hopp och tro om livet.

1979 föddes den man som år 2011 stod för den största ungdomspolitiska massakern genom tiderna. Eftersom det var ett sommarläger för ungdomar var det bara AUFs ungdomar som fick vara på ön. Ingen kunde veta vad som skulle ske, förutom han. Han avrättade den dagen 69 politiska ungdomar.

69 ungdomar. De är tre skolklasser, fyra socialdemokratiska klubbar, 69 ungdomar för mycket.
69 ungdomar. Varje en av de 69 är en tragedi. Det är 69 själar, 69 viljor, 69 människor med ambitioner, önskningar, drömmar, visioner.
69 personer med viljan att få se ett samhälle utan hat, utan rasism, ett samhälle byggt av kärlek och styrka.
69 personer som samlats för att gemensamt finna den lycka som endast går att återfinnas på den plats som genom årtionden varit den centrala punkten för en gemensam önskan, en önskan om ett samhälle i tolerans, fullt med människor sprudlande av livsglädje och välmående.

Det har under de tre senaste åren byggts upp en vänsterfientlig grund i Europa där massakern på Utöya i stort sett var startskottet. Det är skrämmande och det gör mig alldeles kall.

När första skottet gick av, när första hjärtat slutade slå var det som att vi visste, då visste vi att ingenting kommer någonsin bli som det har varit. Det spelar ingen roll var du befinner dig. Om det är så är på en avskild ö utanför Oslo, i en gångtunnel i Skåne eller i ett studentrum i Umeå så finns hotet om våld och död alltid närvarande för socialdemokratiska ungdomar. För de vet att ingenting är starkare än socialdemokratiska ungdomar.

För samtidigt som de socialdemokratiska ungdomarna kämpade för ett jämlikt samhälle grodde ett hat mot dem och deras politiska kamp, ett hat som sedan skulle bli deras död. Samhället sprang för sakta, kulorna färdades genom luften för snabbt. Hatet som fått fäste genom otaliga timmar av planering och diskuterande hos likasinnade exploderade den eftermiddagen. Hade det här varit en saga hade vi struntat i just det här kapitlet, kapitlet där de goda dör.

På den tryggaste platsen på jorden vändes allt upp och ned. Idag är varje en av de 69 ungdomarna symboler för kampen om det jämlika samhälle de själva aldrig hann uppleva.

För direkt när den första livsgnistan släcktes den där sommardagen blev vi medvetna om att gränserna förflyttats. Gränserna för vad som anses accepterat har rört sig, Det som nu innebär att som vänsterideolog och fackföreningspositiv är du ständigt i skottgluggen.
Det inger en isande känsla i magen och känslan är svår att stöta ifrån sig. Samtidigt vet vi att det är en tendens som går att stoppa, där alla vi tillsammans skapar den rörelse som ska bli det hindret.

Liv må ha släckts men kampen fortsätter. Idag fortsätter vi, i morgon stiger vi upp och fortsätter ännu mer. För vi vet att en rörelse byggd av solidaritet och kärlek aldrig kan falla med en person, inte ens med 69. En rörelse som våran, fast den förlorat så många, kan resa sig och hjälpas åt att föra kampen vidare. Ingenting har varit förgäves. Förgäves, det är bara om man redan har förlorat. Och alla vänner, vi har inte förlorat. För kampen fortsätter, vi tar vid där ni slutade. För vi glömmer inte, för den dagen vi glömt då har vi förlorat. Vi kommer därför aldrig glömma.

Jag vill avsluta med några rader ur Some die young, med Laleh.

I will tell your story if you die
I will tell your story and keep you alive the best I can
I will tell them to the children
If we have some, if we have some
But I’ve always felt a feeling we would die young

Some die young.

Linda Westerlind
2014-07-22 

Sidan uppdaterades senast: 2014-07-22 12:13