Ingen betong före barn i nya budgeten

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i Umeå presenterade i går sitt gemensamma förslag till budget inför nästkommande år. Det var förvånansvärt positiva besked som presenterades.

Efter att Umeå under det senaste året vant sig vid en begränsad ekonomi känns det nästan lite konstigt att se en budget som inte deklarerar ett enda besparingskrav.

I stället visades en budget för ett framtidssamhälle upp, med kloka omstruktureringar i finanserna för att både fortsätta med satsningarna på kollektivtrafiken, göra stora satsningar på äldreomsorgen och behålla maxtaket på antalet barn i förskolan.

För det som dock fortfarande ligger på allas läppar är det som varit uppe för diskussion det senaste året. Kritiken mot kulturväven, badhuset och politiker som tar beslut ovanför människors huvuden verkar vara en outtröttlig källa för kritik och diskussion.

Under hela våren har misstänksamheten legat tät ovanför kommunhuset för hur man egentligen ska kunna finansiera skolan när man samtidigt bygger kulturväven. I mångas ögon är det en olösbar ekvation som omöjligen kan lösas, om inte kulturväven rivs och biblioteket genas flyttas in i sina gamla lokaler. Hur kan man välja betong före barn?!

Jag undrar hur många det är som blir lite besvikna av att inte mötas av ett budgetförslag som inte går i besparingens tecken, kulturväv och badhus till trots.
Att Tamara och Lennart inte urskuldade sig och ångrar byggandet av väven. Över hur man i stället valt att utveckla viktiga faktorer i ett välfärdssamhälle så som äldrevård och kollektivtrafik i stället för att be om umebornas förtroende trots stora besparingskrav. Nej, det som tydligt framgår är hur varken Lennart Holmlund eller Tamara Spiric har valt att anpassa Umeås nutid och framtid för en moderat regering.
Budgeten går även helt i linje med Socialdemokraternas valmanifest, något som vittnar om att kopplingen ideologi och praktik faktiskt kan gå hand i hand utan att behöva kompromissa bort det ena eller andra.

Ett regeringsskifte är oundvikligt sa de båda under presskonferensen och de fortsatte med att de även har format budgeten utefter en rödgrön regering. Det är upplyftande att se självförtroendet hos de båda.
För är det något som varit tydligt hos Umeås invånare är det att man inte haft förtroende för staden i att både klara av att utvecklas och att anpassa sig efter de nya riktlinjer och minskade bidrag som den blåa staten tvingat på Umeå och även hela Västerbotten.

Även fast Vänsterpartiet många gånger har vacklat i frågan utveckling/välfärd och anklagat socialdemokraterna att vara slösaktiga och oansvariga och verkar det ändå som att de nu har kommit till insikt. Umeå behöver båda delarna för att vara en attraktiv stad att leva och verka i. Då går det inte att sikta in sig på välfärdens kärna, vi kräver mer än så för att kunna skapa en samhällelig helhet som inte stannar och näst intill tvingas gå bakåt i utvecklingen.

Spiric slängde även ut en önskan om att Umeås befolkning inte bara röstar rött i kommunvalet utan även i riksdagsvalet. För det är som både hon och Holmlund säger, även fast det må vara indirekt, att det går inte att anpassa ett välfärdssamhälle utifrån en politik som anser att välfärd är en marknad och endast få förunnat.

Det går inte att skapa en stad i rörelse om man ska tvingas stanna upp för att vänta in en blå liberal massa som inte tar ansvar. Umeå kan inte stanna upp och jag ser med glädje fram emot 2015.

Linda Westerlind
2014-08-09 

Sidan uppdaterades senast: 2014-08-09 11:11