Och vi som inte fick studera vidare?

Bland de som tog studenten i våras är det runt 58 procent som planerar att läsa vidare inom de närmsta tre åren. Det statliga anslagen för utbildning och universitetsforskning är i år på 60 miljarder. Runt 33 miljarder av de 60 går direkt till forskning och utveckling. De resterande 27 miljarderna ska därefter fördelas till Sveriges universitet och högskolor.

Trots att det först verkar vara en svindlande summa pengar minskade regeringen anslagen till universitet och högskolor permanent 2013. I samma veva infördes ”kvalitetspengen”, en bonus till de lärosäten som håller hög standard i sin utbildning. Pengen brukar gå till de utbildningar som erbjuder forskning, vilket gör att mindre lärosäten snuvas på konfekten.

Det har även budgeterats 850 miljoner extra för forskning och utveckling, pengar som en majoritet av studenterna aldrig kommer få se skymten av. För vilka är det som forskar? Undersökningar visar att andelen som söker och får forskningstjänster är män och har föräldrar med akademisk bakgrund, inte sällan har föräldrarna forskningsbakgrund.

I samband med massiv ungdomsarbetslöshet blir söktrycket stort då universitetsstudier blir en sista utväg. Unga vuxna i dag vet att det i stort sett är omöjligt att få jobb direkt efter studenten, i alla fall ett jobb som går att flytta hemifrån på.

De unga vuxna som får jobb direkt efter studenten har inte sällan läst en yrkesförberedande linje, exempelvis inom hantverkssektorn eller inom barn och omsorg. Gymnasieutbildningar som sällan ens ger behörighet till att kunna läsa vidare om man så ville, man har således inget val än att jobba inom det man är utbildad inom. Alternativet är att läsa upp eller till betyg på komvux, synd bara att du inte är berättigad CSN förrän du fyllt 20.

Det här skapar knivskarpa skillnader mellan människor. Förutom att det ökar och upprätthåller de makthierarkier som redan finns i dag kapas även den personliga utvecklingen vid fotknölarna. Då det är i stort sett omöjligt att få ett studentrum i de städer där det finns lärosäten som, tack vare kvalitetspengen, har kvar eller har ökat antalet läroplatser tvingas du begränsa dig till städer där det kan finnas bostäder.

Men, i de städer där det finns möjlighet att hitta boende har förmodligen ett mindre lärosäte och erhåller ingen kvalitetspeng. Där plockas utbildningar bort och antalet intagna minskar, skolan har inte råd att ta in fler studenter.
Du kan alltså välja mellan att hitta ett boende men utan att komma in på universitetet, eller att komma in på universitetet men inte ha någon bostad.
Du kan inte läsa vidare, du kan inte flytta, du får inget jobb.

Det är en ond spiral (eller ”reformer” kallar alliansen det), som om de inte ändras kommer få förödande konsekvens för framtidens Sverige.
Alla vet att du måste haft ett jobb för att få ett och nu måste du ha haft akademiska föräldrar för att kunna ta dig in på universitet.
Alla skolreformer de senaste åtta åren har lett till samma sak: skillnader mellan människor och ökad geografisk segregation.

Även utbildningsmöjligheterna måste decentraliseras liksom olika myndigheter, utan att för den sakens skull få för lite statliga anslag.
Alla är inte intresserade av att forska men jag kan näst intill garantera att alla människor vill kunna göra aktiva val i det som ska bli ens egna liv utan att ens historia ska sätta käppar i hjulet. Ett samhälle som i förväg bestämmer människors öden är ett otillräckligt samhälle.

Kunskap är makt. Inom arbetarrörelsen har bildning alltid varit en kärnfråga. När arbetarklassen inte hade möjlighet att studera på högskolor och universitet bildades ABF, arbetarnas bildningsförbund. Det skapade möjligheten för de som aldrig tidigare fått utbilda sig att via en alternativ utbildningsform skapa sig kunskap om samhället för att kunna ta del av samhällsutvecklingen och debatten. För att kunna ha ett demokratiskt samhälle är kunskap för alla människor livsviktigt.

Fortsätter denna nedåtgående spiral kommer det resultera i att vi gör en tidsresa tillbaka till 1900-talets början. En tid där utbildning var för de privilegierade och samhället styrt av de som hade pengar.

Linda Westerlind
2014-07-12 

Sidan uppdaterades senast: 2014-07-13 14:59