Prata politik istället för att kasta paj

Stefan Löfvens utsträckta hand har både blivit hyllad och förminskad. Svenska folket vill se blocköverskridande överenskommelser och sett till det politiska läget kommer koalitionsregeringar vara det enda alternativet för att kunna stänga ute Sverigedemokraterna.

Anna Kinberg Batra som i veckan blev moderaternas förstanamn till partiledarplatsen och därmed även alliansens statsministerkandidat. Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson skrev innan Sverigedemokraterna fällde regeringens budget att Stefan Löfven måste sluta sträcka ut handen och göra något konstruktivt för att kunna skapa sig samarbeten i riksdagen.
Hon skrev att det räcker inte med att sträcka ut en hand utan man måste kämpa dagligen för att vinna över mittenpartier i olika frågor. Sitter man i en minoritetsregering är varje dag en valrörelse, var kontentan i hennes ledartext.

I går morse var Anna Kinberg Batra gäst i SVTs Gomorron Sverige. Till skillnad från alliansens tidigare besked både innan höstens valrörelse, efter valet i september, innan budgetomröstningen och precis efter budgetfällningen var beskedet tydligt: inga utsträckta händer skulle sträckas ut från alliansens sida för att komma fram till en gemensam linje tillsammans med Stefan Löfven.
Fram till i går. ”Vi har sträckt ut en hand till Stefan Löfven för att försöka komma överens om spelregler så att den som faktiskt får störst stöd också kan regera. Det tror jag att väljarna förväntar sig också”, säger hon. Det är sannerligen intressant att se hur retoriken har ändrats från en dag till en annan. Helt plötsligt verkar Stefan Löfvens utsträckta hand aldrig ha existerat medan allianspartierna å sin sida har kämpat stenhårt för att kunna få till en blocköverskridande överenskommelse med regeringen.

Alliansföreträdarna har menat på att det varit barnsligt och oerfaret av Stefan Löfven att anta att alliansen vill samarbete under en socialdemokratisk statsminister. I stället anser de att Stefan Löfven ha utrett möjligheten att avgå som statsminister och släppa fram en alliansföreträdare i stället för att utlysa extra val, för att sedan agera stödparti åt alliansen.

Nog för att många hävdar att nyvalet har skapat ett politiskt kaos vill jag nog trots allt hävda att det skulle ha blivit än mer kaosartat att släppa fram en än mer svag regering än den nuvarande. Det var inte för intet som Stefan Löfven fick uppdraget att bilda regering. I allt kaos var det den utan tvekan den minst dåliga lösningen.
Trots att utsikterna för Stefan Löfvens regering varit osäker redan från början är det inte regeringskonstellationen som är orsaken till dagens situation. Varför fortsätter alliansen att ignorera sverigedemokraternas riksdagshybris?

Alliansen är lika medvetna om vikten av praxis och de konsekvenser som skapas när praxis inte följs som vad både Sverigedemokraterna själv är liksom regeringen.

Karin Pettersson skriver också att politik inte är rationellt. Jag håller med. För bakom den glimrande fasaden av demokratiska värderingar och principer är det också ett faktum att det finns ett stort utrymme för genvägar och omvägar, ibland måste nu vägar ritas ut och ibland är det till och med dags att skotta igen några.
Det är också en del i den demokratiska processen, även fast det är en process som ligger långt bort från väljarnas möjlighet till påverkan. Ska väljarna ha insyn i alla delar av de politiska processerna?
Nej, det är då som politiken kommer urvattnas och i stället bli populistisk. Bli medlem och ta ställning i stället säger jag. Den politiska pajkastningen kommer kanske fortsätta, men då har vi, helt vanliga människor, i alla fall tagit ställning.

Linda Westerlind
2014-12-11

Sidan uppdaterades senast: 2014-12-11 10:03