Progressiv politik nödvändig i landstinget

I maj lanserade Socialdemokraterna ett vallöfte som borde vara en av valrörelsens viktigaste frågor, nämligen att göra heltid till norm inom hela den offentliga sektorn inom nästa mandatperiod.
Att arbetslösheten ska motas bort genom att skapa fler jobb är det flesta partier ense om, men det är hög tid att börja diskutera hur villkoren för de som arbetar ser ut också. Heltid som norm kan tyckas vara ett tråkigt och inte så upphetsande förslag, men betydelsen av att det faktiskt genomförs ska inte underskattas.

Idag arbetar cirka 200 000 personer deltid. Det är en betydligt större andel kvinnor än män som arbetar ofrivilligt deltid, vilket enligt Statistiska centralbyrån är en av de största anledningarna till varför kvinnors pensioner i genomsnitt bara är 66 % så stora som männens, detta samtidigt som larmen om allt fler fattigpensionärer duggar tätt. Deltidsarbetet ger givetvis också en lägre lön.
Som grädde på moset blir dessutom ersättningen när du blir sjuk, arbetslös eller föräldraledig ännu lägre eftersom de ersättningarna baseras på din inkomst. Att kvinnor i högre grad jobbar deltid är något som straffar kvinnor ekonomiskt genom hela livet.
Att införa heltid som norm är alltså ett viktigt steg för att utjämna inkomstklyftorna mellan könen, och höja inkomsterna för de som har minst.

Socialdemokraternas förslag om heltid som norm innebär att alla nyanställningar ska vara heltider i den offentligt finansierade välfärden 2018. Det gör att ansvaret inte kommer att ligga på den enskilda individen att begära att gå upp i tid om hen skulle önska göra det, utan ansvaret kommer att tas kollektivt av arbetsgivarna.
Det här ska vid ett maktskifte regleras i de centrala kollektivavtal som sluts av arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och landsting i förhandling med fackföreningsrörelsen. På så sätt kommer man att kunna bevara den svenska modellen, samtidigt som villkoren för de som arbetar inom välfärden förbättras. Kravet på heltid som norm ska även läggas in i de offentliga upphandlingarna.
Stefan Löfven har också skickat signaler om att en socialdemokratiskt styrd regering förväntar sig att övriga delar av arbetsmarknaden följer efter och även de avtalar bort det ofrivilliga deltidsarbetet.

Kent Persson, Moderaternas partisekreterare, har varit kritisk mot förslaget. Motargumentet har varit att det skulle vara att frångå den svenska modellen att genomföra heltid som norm. Arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och landsting styrs av förtroendevalda från kommun- och landstingsfullmäktigen runt om i Sverige.
Att ta ansvar för bra arbetsmiljöer i sin roll som arbetsgivare genom att se till att den arbetsgivarorganisation man är medlem i förändrar förutsättningarna för arbetstagarna att arbeta heltid är tvärtom helt i enlighet med hur den svenska modellen är uppbyggd.
Den svenska modellen vilar på att fackföreningar och arbetsgivarorganisationer förhandlar om villkoren på svensk arbetsmarknad, och det här förslaget innebär egentligen bara att den offentliga sektorns arbetsgivarorganisation får tydliga direktiv om vad som ska prioriteras.

Idag är det en borgerlig majoritet som har makten i SKL. Deras oförmåga att genomföra heltidskravet i de centrala avtalen gör, i alla fall för mig, att deras vallöften om rätt till heltid ekar tomt.
De har och har haft möjligheten att i princip utrota det ofrivilliga deltidsarbetet i den offentliga sektorn, men har ännu inte valt att göra det. Varför de då skulle välja att göra det i bara till exempel Västerbottens läns landsting, som Folkpartiet går till val på, blir totalt obegripligt.
Anledningarna till varför kvinnor i högre grad arbetar deltid är många. Heltid som norm innebär bland annat börja bryta med föreställningen om att det är kvinnan som har huvudansvaret för barnen och därmed också går ner i arbetstid för att ta hand om barn och hem. Men det beror också på att Sveriges arbetsmarknad är en av världens mest könssegregerade arbetsmarknader.
Många kvinnodominerade yrken är yrken där man jobbar på obekväm arbetstid som till exempel inom vården och handeln. I en undersökning från 2012 som LO genomförde uppgav var fjärde förälder att de inte kan jobba heltid på grund av barnomsorgens öppettider.

Anledningarna till deltidsarbetet skiljer också mellan de som har arbetaryrken och de som har tjänstemannayrken. Enligt LOs jämställdhetsbarometer så anger kvinnor och män med tjänstemannayrken oftare skäl som att de vill hinna ta hand om barnen medan deltidsarbetet hos kvinnor i LO-kollektivet beror på att man helt enkelt inte erbjuds ett heltidsarbete.
Därför behövs ett helhetsperspektiv där både arbetsgivarna, som till exempel landstinget, faktiskt ger personalen möjlighet att få heltidstjänster och att välfärden fungerar och erbjuder till exempel barnomsorg på obekväm arbetstid.
Det här är inget som kan ske så länge regeringen lanserar jobbskatteavdrag på jobbskatteavdrag.

En annan förutsättning för att heltid som norm ska fungera i praktiken är att arbetsvillkoren är sådana att personalen orkar arbeta heltid. Idag finns stora problem med både stress och t.ex. delade turer. Därför har socialdemokraterna lovat att reformen kommer att kompletteras med krav på att delade turer tas bort och fler ska anställas i välfärden. På så sätt kommer behovet av att gå ner i arbetstid på grund av att arbetet är allt för slitsamt minska.
Att bedriva en aktiv politik för en stark välfärd är alltså att bedriva en aktiv feministisk politik eftersom det kommer att bidra till att stärka kvinnors situation. Det är också därför som den liberala feminismen aldrig kommer att upphäva könsmaktsordningen. Den syftar mest till att minska problemen som könsmaktsordningen orsakat ett fåtal överklasskvinnor, i stället för att till exempel se till att den stora andel kvinnor som arbetar i den offentliga sektorn får bättre arbetsvillkor.

Därför är det viktigt att feminismen har ett klassperspektiv. Eftersom en majoritet av de som är längst ner i klasshierarkin är kvinnor, stärker de reformer som stärker arbetarklassen i regel också kvinnor.
Vi måste sluta prata om den feministiska kampen och klasskampen som skilda fenomen. Av den anledningen blir Folkpartiets vision om ”feminism utan socialism” så tydligt en symbol för hur meningslös borgerlig feminism är.

En prioritering av skattesänkningar, som till största del går till männen, i stället för att prioritera välfärden, och därmed också förslag som heltidsarbete som norm, blir alltså att omfördela pengar från kvinnor till män. När skatten sänks, sänks kvinnors arbetstider, löner och framtida pensioner.
Trots detta har många allianspartier stämmobeslut på att fler skattesänkningar ska genomföras om de får behålla makten. Det är just därför Socialdemokraternas inriktning om att sätta välfärden före skattesänkningar är så viktig.
På det sättet skapas utrymme för reformer som till exempel att göra heltidsarbetet till norm inom hela den offentliga sektorn. Det krävs alltså socialdemokratiskt styre i kommuner, stat och landsting för att på allvar börja ta itu med de här problemen.

Det är också därför det glädjer mig att socialdemokraterna tagit fram en tydlig plan för hur det ofrivilliga deltidsarbetet ska motas bort tillsammans med arbetsmarknadens parter.
Det här är ett förslag som kommer att förändra den ekonomiska situationen till det bättre för väldigt många människor om det får bli verklighet på bara fyra år. Det är helt enkelt en reform som gör en konkret skillnad. Klassisk progressiv socialdemokratisk politik, som jag är övertygad om att många har väntat alldeles för länge på.
Det är dags att gå från ord till handling.

Linda Westerlind
2014-08-30 

Sidan uppdaterades senast: 2014-08-30 12:32