Ungas politiska verklighet är viktig

Sedan alliansregeringen tillträdde 2006 har hoppet på och hos unga människor stegvis stagnerat. I takt som skolan blivit allt svårare att ta sig igenom, arbetsmarknaden som ofta ter sig som ett svart hål och utbildningsplatserna vid Sveriges högskolor och universitet minskar är det svårt att se sin roll i samhället som viktig, då samhället säger tvärtom.
Möjligheterna att skapa sig ett vuxenliv begränsas då det inte finns några möjligheter att kunna utvecklas som person, varken intellektuellt eller socialt. Problemen som skapas större än siffror i statistiken. Psykisk ohälsa och minskad framtidstro parallellt med en dålig självbild och minskat självförtroende är inte värdigt ett land som Sverige.
Det är det som bland annat Socialdemokraterna gick till val på att ändra. Den hopplöshet så många känner är inte ett individuellt misslyckande, det är samhället som har svikit.

Budgeten som regeringen presenterade i torsdags innehåller därför ett politiskt djup med en ovanligt klar samhällsriktning. Om man exempelvis börjar med 90-dagarsgarantin för unga så ser vi en klar och enkel lösning på både ett, och två och tre samhällsproblem.
För det första går staten in och stoppar den ofta långa arbetslöshet som många unga befinner sig i. För det andra får unga vuxna en möjlighet att få den viktiga arbetslivserfarenheten som krävs för att sedan kunna få ett nytt jobb och för det tredje ser man dessa två tidigare exempel som alternativ till att lösa den underbemanning och brist på personal som ofta syns i exempelvis äldreomsorgen och inom hemtjänsten. Traineejobben är ett konkret försök att råda bot på den hopplöshet som har bitit sig fast i en hel ungdomsgeneration.

Kritiken Magdalena Andersson fått av de borgerliga partierna att föra en ungdomsfientlig politik i och med att den sänkta arbetsgivaravgiften för unga tas bort är missriktad.
Sänkt arbetsgivaravgift skulle kunna funka i teorin, men i praktiken vet vi sedan tidigare att det inte är företagsägare som kommer råda bot på ungdomsarbetslösheten för vänlighetens skull, utan det krävs praktiska insatser från statligt håll för att kunna hålla en samhällelig standard som inte ska vara beroende av företag.
Samtidigt har byggandet av hyresrätter stannat av och inga statliga insatser har uppmuntrat till att bygga nytt under de senaste åtta åren. Unga vittnar om bostadssituationer ingen önskar sin värste fiende, där möjligheten att få en lägenhet ligger närmast tio år framåt i tiden och fram till dess tvingas till osäkra andra, tredje och fjärdehandskontrakt. Unga lever ofta som nomader, där korta hyreskontrakt och osäkra anställningar gör relationerna flyktiga och möjligheten att någon gång kalla ett ställe för ”sitt hem” är en utopi.
Det blir en tillvaro som snurrar snabbare än ett ekorrhjul utan kontroll att kunna forma sitt eget liv. Att som ung kunna starta sitt egna, vuxna liv handlar om att kunna skapa sig mer än en fast punkt i livet, det handlar om att den även ska vara självvald.

Man har sagt att nittiotalisterna är de nya konservativa, där villa, Volvo, vovve är det man ser fram emot och längtar efter. Det är inte konstigt, då samhället tvingar in unga i en helt annan livsriktning. Om de förslag budgeten presenterar går igenom skulle den här mandatperioden vara den mandatperiod som ger hoppet åter hos unga.
För inte bara att möjligheten att komma in på arbetsmarknaden ökar för unga i och med 90-dagarsgarantin så skapar även regeringens stora nya infrastruktursatsningar en ny form av hopp. Exempelvis byggandet av Norrbotniabanan ökar möjligheterna att som ung inte tvingas bli begränsad av sin geografiska och de särskilda stöd som kommer ges till kommunerna för att kunna göra egna satsningar inom kollektivtrafiken blir även de viktiga reformer för unga. Även en upprustning av miljonprogrammen skapar inte bara nya jobbtillfällen, det skapar även en känsla av hoppfullhet i de miljonprogramområden som är spridda över hela Sverige.

En känsla av att bli sedd skapa en känsla av att vara viktig. Att vara viktig ger i sin tur en vilja att vara delaktig i det samhälle vi delar med andra. Om den sociala tryggheten återgå till att bli en självklarhet kommer det också visa sig i helt andra parametrar.
Att säga att budgetförslagen innehåller en helhetslösning för Sverige är näst intill en underdrift. Den har ett helhetsperspektiv som kommer vara livsviktiga för en hel generation.

Linda Westerlind
2014-10-27

Sidan uppdaterades senast: 2014-10-27 13:23