Vilka blev vinnarna i Västerås?

Även jag ska lämna mina reflektioner över Socialdemokraternas kongress i helgen, trots att det gått några dagar. Det är nog först nu som besluten börjar sjunka in och den pragmatism jag uppmanade kongressen att hålla sig från i plena knackar på dörren och väntar på att bli insläppt igen.
Jag tror det är många, och med många syftar jag till både socialdemokrater, oppositionen och media som inte trodde att kongressen skulle fatta så pass progressiva beslut. Det som överraskade mest och det som jag varken tror kongressen eller partistyrelsen trodde skulle bli verklighet var det som även Tony Johansson lyfte i måndagens ledare, att vänsterfalangen i partiet tryckte på hårt gällande den ekonomiska politiken och fick igenom att Sverige ska låna till kommande investeringar.

Partistyrelsen har varit tydlig med att man kommer behöva investera för att kunna råda bot på arbetslösheten, men man har varit tveksam till att låna till det.
Man har motiverat sin hållning med att det är oansvarigt att låna till investeringar när den svenska statsskulden är så pass hög, att det är en konsekvens efter man mottagit arvet efter den borgerliga regeringen. Magdalena Andersson har flaggat om utredningar kring ett slopande av överskottsmålet för att kunna investera pengarna i stället, något som självklart är positivt men långt, långt ifrån tillräckligt. LO har sedan länge satt upp ett investeringskrav på miljarder i investeringar för att få Sverige att rulla igen, pengar som man har sett som en självklarhet att låna till.
Att lösa investeringskostnaderna via det krona för krona- system Andersson förespråkar låter självklart bra och förtroendeingivande i teorin, i praktiken kommer det innebära att det inte finns en chans i världen att kunna nå Europas lägsta arbetslöshet inom en snar framtid, heller inte kunna skapa ett modernt Sverige med miljövänlig infrastruktur.

Att hålla tillbaka, strama åt och smalna av går stick i stäv med full sysselsättning, miljövänlig omställning och minskad segregation. Vi vet vad konsekvenserna kommer bli om vi inte fattar politiska beslut som möjliggör socialdemokraternas ideologiska vision om ett jämlikt samhälle och alla människors frihet. Det kommer å enda sidan skada partiet i form av en allt svagare väljarbas och det kommer skada facket på grund av en allt svagare politisk påverkan. Det kommer å andra sidan få större, strukturella påverkningar som ökad främlingsfientlighet och segregationen kommer av naturliga skäl att öka.

Vi vet att ojämlikheten och förtryck är direkt sammanlänkande med hur stor den upplevda tryggheten är på individnivå och gör man från politikens håll inte allt man kan för att påskynda ned nedåtgående spiral vi sitter mitt i just nu kommer vi med all sannolikhet att stå inför en framtid bra mörkare än den samtid vi lever i i dag. Vi måste investera oss ur dagen dystra verklighet. Tidsmarginalen är borta, man måste göra något.

Att fatta beslut på en kongress är långt ifrån detsamma som att det blir verklig politik, men vetskapen om att man har tagit fram en politisk strategi där man i alla fall kan känna hur optimismen doftar rätt gott lugnar. Det politiska läget ser fortfarande ut som det gör men helgens kongress har i alla fall gett oss en hint om att Socialdemokratin är på väg tillbaka efter år på nedgång.

Det är trots allt den socialdemokratiska gräsrotsrörelsen som bygger socialdemokratin och det var just den socialdemokratiska gräsrotsrörelsen som på många sätt gick ut som vinnare från Västerås.

Linda Westerlind
2015-06-03

Sidan uppdaterades senast: 2015-06-03 10:27