Wallström tillbaka med politisk gnista

I slutet på förra veckan gick Stefan Löfven tillsammans med Margot Wallström ut med att Margot ger sig in i partipolitiken igen. De nyfikna rösterna vill såklart veta vilken ministerpost som kan bli aktuell, men det är inte själva anledningen till den glädje som väckts inom socialdemokratin i och med Margot Wallströms återintåg.

För det är något med Margot. Ett av de första stoppen på hennes valturné i Sverige var Umeå och Umeå Arbetarekommuns valupptakt i Broparken där hon skulle hålla tal på söndagen.
Valupptakten blev en folkfest! Det bjöds på tårta, kaffe, fiskdamm och popcorn, men framför allt var Margot där.

Margot beskrivs i media som en av de mest folkkära politikerna och den politiker som flest vill se som partiordförande.
Att hon är tillbaka i Svensk partipolitik gör därför mycket. Att hon tillhör de mest uppskattade politikerna var ingen hemlighet, för direkt när hon började talade vid älven kastade sig människor av sina cyklar när de hörde henne tala, och ropade åt varandra: ”Det är Margot! Vi måste stanna!

Själv fick jag äran att äta lunch med henne. Trots en stressad pressekreterare och assistent runt sig var hon lugnet själv. Tog sig tid att skriva autografer och att tala med människor. Hon tycker på sin fritid om att använda treamingtjänsten Netflix och lyssna på Laleh.
Margot som tidigare varit ombudsman för SSU, riksdagsledamot, ledamot i EU-kommissionen, representant för FN i frågor gällande sexuellt våld i konflikter och har mottagit utmärkelser för sina politiska insatser både i Sverige och nationellt är nu tillbaka i den svenska politiken. Det är svårt att inte hänföras av hennes klokhet och jag tror att hennes tal, trots att det var strax innan Vänsterpartiets Jonas Sjöstedts sommartal, grävde sig längre in i människors hjärtan än vad någon partiledare har förmågan till.

För nej, Wallström är inte partiledare så som Sjöstedt eller Löven, säger sig aldrig vilja bli det heller.

Kommunalrådskandidaten i Umeå, Hans Lindberg, brukar ofta upprepa att politik är ett lagspel och går inte att genomföra på egen hand. Jag vet att Hans Lindberg har rätt.
Jag tror att det är just tack vare att Margot inte är partiledare som hon har förmågan att tända så många eldar hos människor. Hon är en av många och du och jag behövs likväl som Löfven eller Magdalena Andersson.
Margot väcker en känsla hos människor som säger att just du är viktig. En känsla som säger att politik är ett samspel och du är en viktig del i det. Margot tänder elden och jag tror att de flesta som träffar henne med detsamma förvandlas till ett snustorrt vedträ, redo att fatta eld.
Det är svårt att inte påverkas av henne och det är lätt att ge henne ett politiskt förtroende.

För jag tror det är skillnad mellan att tro att politik kan genomföras och att faktiskt känna förtroende för politiken. Moderaterna och resten av Alliansen kommer fortsätta att försöka skapa osäkerhet kring den socialdemokratiska politiken ju längre mot valdagen vi kommer, just därför känns Margots comeback så bra i tiden.

För den eld Margot tänder har också en förmåga att sålla bort det borgerliga skitsnacket. I det mediala bruset där den moderata dimman lagt sig tät kan det ibland vara svårt att urskilja vad som är rätt och fel i politiken, vem som gjorde vad och hur det egentligen påverkat våra samhällsutsikter. Då skapar elden en klarhet, den visar riktningen och den leder oss på vägen. För vi vet vilket samhälle vi vill ha. Vi vill ha mer Vi och mindre Jag.

Jag vill avsluta med att säga: Tack Margot för att du är tillbaka, tack att du ger oss elden.

LInda Westerlind
2014-08-19

Sidan uppdaterades senast: 2014-08-19 14:00