”Och, ni vet att det inte finns något samhälle. Det finns individuella män och kvinnor, och det finns familjer. Och ingen regering kan göra någonting förutom genom människor, och människor måste se till sig själva först.”
Den brittiska konservativa premiärministern Margaret Thatchers ord från slutet av 1980-talet ekar när man läser om den framväxande marknaden för läxhjälp som den moderatledda regeringen sedan årsskiftet valt att skattesubventionera.

Vi vet vid det här laget att om det finns något som Fredrik Reinfeldt & co tycker är en viktig politisk fråga så är lösningen att kasta en skattesubvention på det. Det finns inga problem som inte kan lösas med ett skatteavdrag i den borgerliga idévärlden.

Jobbskatteavdragen skulle göra det mer lönsamt att arbeta och därmed minska arbetslösheten. Resultatet är högre arbetslöshet. Förmodligen för att det arbetslösheten inte berodde på brist på arbetsvilja utan snarare brist på arbetstillfällen.

Permanenta skatteavdrag för hushållsnära tjänster (rot och rut) skulle göra svarta arbetstillfällen vita. Resultatet är att det skapats utrymme för en omfattande organiserad brottslighet som via underentreprenörer fortsätter använda sig av svart arbetskraft. Förmodligen för att den som tidigare använde sig av svart arbetskraft inte är beredd att betala särskilt mycket mer för tjänsterna bara för att de är vita.

Sänkta arbetsgivaravgifter för unga och sänkt krogmoms skulle ge fler unga en ingång till arbetsmarknaden. Resultatet är att de arbetsgivare som redan anställer många unga visserligen fick större profitmarginaler. Men fler unga i arbete blev det inte.

Förmodligen för att snabbmatskedjor, som är de som gynnats mest av skattesänkningarna, alldeles oavsett anställer den personal som de behöver för att sälja så många hamburgare som möjligt till lägsta möjliga kostnad.

På det hela taget är det åtgärder som inte skapat flera jobb och dessutom framför allt gynnat snäva grupper i samhället. Om man nu överhuvudtaget kan tala om ett samhälle i relation till borgerliga skattesubventioner?

Som ett resultat av regeringens avdragsfeber så blomstrar tydligen de företag som erbjuder läxhjälp mot betalning. Redan förra året, innan själva läxhjälpen blev avdragsgill, så ökade branschen sin omsättning med 41 procent. Och boomen lär fortsätta när de fått ett riktat branschstöd.

Men vad innebär det här för det samhälle som Thatcher visserligen inte ansåg existerade, men som de flesta av oss ändå ser oss som delar av?

Skolverket ser nu hur kunskapsklyftorna ökar mellan elever som har föräldrar som gör aktiva val och de som inte gör det. Och vi vet att de föräldrar som är mest aktiva med att göra val är de som har högre utbildning och högre inkomst.

Det är dessa föräldrar som nu kompenserar för skolans tillkortakommanden genom att komplettera barnens utbildning med privatlärare.
De barn vars föräldrar saknar kunskap för att göra informerade skolval, eller inte har råd att låta privatlärare hjälpa barnen med läxorna hamnar än mer på efterkälken.

Det är inte konstigt att de föräldrar som har möjligheten gör vad de kan för att det ska gå bra för deras barn. Alla föräldrar vill givetvis sina barns bästa.

Men det system som den moderatledda regeringen har skapat där ett skatteavdrag för läxhjälp blir lösningen i stället för högre lärartäthet i skolan förstärker klassamhället. Det ger mer ammunition till de som redan har vapen för att slå sig fram i samhället på de vapenlösas bekostnad.

Det kan bara leda till att samhället slits itu än mer. En likvärdig skola skapar förutsättningar för ett civiliserat samhälle. Det brukade vi ha i Sverige en gång i tiden.

Fredrik Jansson
2013-08-29