Det räcker med borgerlig lekskola nu

I tisdags kallade utbildningsminister Jan Björklund (FP) till presskonferens för att offentliggöra att han tillsatt en ny utredning om ordning och reda i skolan. Det var inte direkt ett nytt ämne för honom. Tvärtom har det varit en käpphäst för honom sedan han var skolborgarråd i Stockholm i slutet av 1990-talet. Problemet är att trots att han nu har varit skolpolitiker i över två decennier – först i Stockholms kommun och sedan nästan åtta år som skol- och utbildningsminister – så har han ännu inte hittat någon universallösning som leder till bättre ordning i skolorna, varken i Stockholm eller i Sverige.
Frågan är om han ens är intresserad av att hitta en lösning, för vad skulle han då prata om? Hela hans existensberättigande som politiker skulle dras undan fötterna på honom om det faktiskt hittades en lösning och inte längre kunde skylla alla problem på ”sossarnas flumskola”.

Som om inte det vore nog så passade Moderaternas skolpolitiske talesman Tomas Tobé på att samma dag – vilket onekligen framstår som lite osolidariskt mot de folkpartistiska allianskollegorna – göra ett utspel om att hans parti ska göra Vänsterpartiet till huvudmotståndare i skolfrågan i stället för Socialdemokraterna.
Och det kan de ju göra om de vill. Det är möjligen inte det ett parti som aspirerar på att vara statsbärande gör, men det är rimligen upp till Moderaterna själva att avgöra om de ska vara ett parti som brottas med stora Socialdemokraterna eller med lilla Vänsterpartiet.
Frågan är bara om det är så smart av dem att släppa in Vänsterpartiet på skolpolitikens stora scen med tanke på att en stor majoritet – långt in i borgerliga led – delar Vänsterns syn på exempelvis profit och riskkapitalister i skolan?

Men det kanske mest bisarra borgerliga skolutspelet under tisdagen var onekligen Tobés förslag om ”ett handslag med alla föräldrar” om att barn och ungdomar ska spela mindre TV-spel och i stället läsa mer läxa.
Det man frågar sig är bara hur Moderaterna tror att detta ”handslag” ska slita barnen från spelkonsolerna och få dem att sätta sig framför läxböckerna?
Handslag är rent allmänt en ganska tveksam politisk metod som snarare på ett symboliskt plan hör hemma i en tid av nationellt samförstånd och överenskommelser mellan olika intresseparter.
Men även om ett kollektivavtal mellan arbetsgivare och arbetstagare beseglas med ett handslag så handlar det också om ett skriftligt och framförhandlat avtal mellan organiserade parters företrädare.
Vem företräder Sveriges föräldrar, vem skakar hand med Tomas Tobé?

Sedan kan man ju fråga sig om det överhuvudtaget är TV-spelandet som är problemet med svensk skola. Ett av världens mest TV-spelande land är Sydkorea. Detta samtidigt som Sydkorea ligger i den absoluta toppen i den internationella skoljämförelsen PISA.
Dessutom kan man konstatera att TV-spelande har positiva effekter på inlärning och problemlösning. Det senare är faktiskt tillsammans med självständighet och kritiskt tänkande något som svenska elever är bra på.
Detta samtidigt som dataspelsutveckling faktiskt är en växande svensk exportindustri och flera svenska tillhör världseliten i professionell e-sport.

Om det nu är så att mängden läxläsning är avgörande för resultaten i svensk skola så borde det vara rimligare att satsa på obligatorisk och lärarstödd läxläsning på skoltid än att skuldbelägga föräldrar och erbjuda skatteavdrag för läxläsningshjälp.
Det är inte utan att man funderar på om alla dessa nonsensförslag från borgerliga skolpolitiker beror på att de egentligen vill föra bort skolfrågan – den för väljarna just nu viktigaste frågan – från dagordningen inför valet i september?
I så fall är förloraren Sveriges elever.

Fredrik Jansson
2014-02-27

Sidan uppdaterades senast: 2014-02-27 13:52