Från stöld till triangulering

Den senaste tiden har den Moderatstyrda regeringen mest ägnat sig åt att stjäla socialdemokratiska förslag på utbildningsområdet. Det har varit förslag om mindre klasser, fler speciallärare och tioårig grundskola som förvandlats från röda till blå när en allt mer idéfattig och trängd borgerlighet har famlat efter halmstrån efter det att internationella skoljämförelser som PISA har visat att sju år med deras skolpolitik bara har lett till sämre svenska skolresultat.

Ibland brukar man kalla dessa politiska idéstölder för triangulering, med vilket man menar att man lägger sig så nära motståndaren som möjligt. Det är egentligen ett felaktigt sätt att använda begreppet.
Det klassiska exemplet på triangulering är när brittiska Labour – som uppfattades som daltande med brottslingar – bestämde sig för att vinna frågan genom att försöka ta över konservativa Tories position som tuffa mot brottsligheten och kombinera den med att man också skulle vara tuff mot brottslighetens orsaker.
Genom att kombinera motståndarens position med en mer socialdemokratisk position – att brottslighet inte bara är en individuell fråga utan också har sociala orsaker – lyckades man ta över en politisk sakfråga. Med utgångspunkt från sin tidigare position och motståndarens position landar man på en tredje position. Därav begreppet, triangulering.

Det borgerliga skolpolitiker har ägnat sig åt den senaste tiden har alltså inte handlat om triangulering. Det har bara handlat om att ta över motståndarens position.
Det man gör nu när man föreslår betyg från årskurs fyra är däremot ett försök till triangulering. Genom att kombinera dessa stölder med en egen och tydligt borgerlig position, att mer betyg alltid är bra, har man försökt hitta en ny position som kombinerar klassiskt borgerliga hårda tag med en mjukare linje som verkar gå hem hos väljarna,
De opinionsundersökningar som tittat på vilket förtroende väljarna har för de olika partierna i sakfrågorna visar att skolfrågan i allt större utsträckning har blivit en socialdemokratisk paradgren.
Det är inte längre särskilt många som litar på att utbildningsminister Jan Björklund (FP) ska komma tillrätta med skolan. Vilket också är varför Moderaterna lägger allt mer energi på att profilera sig i frågan.

Som politisk taktik är det förmodligen ganska klokt av den Moderatstyrda alliansen att försöka kombinera å ena sidan exempelvis mindre klasser och å andra sidan tidigare betyg. Det är i båda fallen lösningar som appellerar till föräldrar som är oroliga över hur det går för barnen i skolan.
Men om man ser på skolan som något mer än ett politiskt slagfält, där det snarare handlar om att vinna röster för stunden än att ge eleverna en god utbildning, så är förslaget om tidigare betyg väldigt problematiskt.
För det första har inte den borgerliga regeringens reform med betyg från årskurs sex utvärderats. Och innan man vet vad det första steget ledde till är det dumt att ta ytterligare ett steg i samma riktning. Något som lärarfacken också varit snabba med att påpeka.

För det andra är det djupt problematiskt att regeringen valt att tillsätta en utredare som dels redan innan han utrett väljer att uttala sig tvärsäkert om de förment positiva effekterna som tidigare betyg ska ha, och som dels inte är expert på området.
Utredaren, Martin Ingvar, är hjärnforskare, inte pedagog. Och det är kanske inte så konstigt att den borgerliga regeringen har valt att söka sig utanför expertisen till någon som på förväg kan uttala sig tvärsäkert om de framtida utredningsresultaten.
Hade de frågat en expert på pedagogik är risken nämligen betydligt större att denne skulle säga att betyg kan ha en stämplande effekt om de används för långt ned i åldrarna.

Fredrik Jansson
2014-03-25

Sidan uppdaterades senast: 2014-03-25 11:51