2008 ändrade den moderatledda regeringen sjukreglerna vilket innebar att en bortre gräns infördes för hur länge en person kan ha sjuklön. Gränsen sattes till 2,5 år. Det var en häpnadsväckande linje som borde ha åtföljts av internationell uppmärksamhet då det rimligen innebar att ingen i Fredrik Reinfeldts Sverige kunde vara sjuk längre än så.
En medicinsk världsnyhet helt enkelt.
Så var det givetvis inte och det här var också en förändring som fick mycket kritik när den introducerades. Kritiken pekade på den uppenbara risken att de som utförsäkrats skulle tvingas till socialkontoren för att kunna försörja sig. Givetvis lika sjuka som tidigare.

I går presenterade Inspektionen för socialförsäkringen en rapport som visar att resultatet är just det som kritikerna varnade för.
Av de 41 000 personer som utförsäkrades 2010 genomgick de flesta en tre månaders arbetslivsintroduktion hos Arbetsförmedlingen.
Efter det har hälften återgått till sjukskrivning eller sjukersättning. Hälften av dessa redan efter 90 dagar. I sju fall av tio gjorde Arbetsförmedlingen bedömningen att fortsatta insatser där inte var möjliga och att personen inte stod till arbetsmarknadens förfogande eller helt saknade arbetsförmåga.
17 procent av de utförsäkrade fick försörjningsstöd – det som tidigare kallades socialbidrag – under minst en månad året efter det att de utförsäkrades. Och nästan var tionde har fått försörjningsstöd under minst sex månader året efter det att de utförsäkrades.

Rapporten visar att personer med psykiska sjukdomar i mindre utsträckning återvänder till sjukförsäkringen, men inte heller kommit i arbete. Något som inneburit att en av sex i den gruppen haft försörjningsstöd i mer än sex månader ett år efter deras utförsäkring.
En grupp som står väldigt långt från arbetsmarknaden har av den moderatledda regeringen förpassats till bidragsberoende av värsta sort. Det som ska vara ett tillfälligt försörjningsstöd blir för dessa människor ett permanent tillstånd.
Och försörjningsstödet kommer inte utan motkrav. Om du äger din bostad måste du sälja den för att ha rätt till ersättning. Har du något av värde, exempelvis arvegods, måste du sälja det.
Eftersom det är tänkt som ett sista, tillfälligt skyddsnät som förutsätts det att du ska vara helt utblottad och sakna en make eller sambo som kan försörja dig för att komma på fråga. Det är förutsättningar som riskerar att slå sönder människors möjlighet att leva något som kan liknas vid ett vanligt liv.
I grunden innebär regeringens politik att en försäkringslinje har ersatts med en allmoselinje. Dessutom en allmoselinje där staten skjuter över ansvaret på kommunerna.
Det är nämligen kommunerna som blir stående med Svarte Petter i hand eftersom försörjningsstödet är ett kommunalt ansvar.
Tillsammans med den moderatledda regeringens försämring av arbetslöshetsförsäkringen innebär dessa försämringar att en allt större del av kommunernas budgetar går till att försörja de som tidigare hade rätt till ersättning från socialförsäkringssystemen.

Men det är inte bara kommunerna som får dra ett allt tyngre lass. Även de anhöriga blir tvungna att rycka in när socialförsäkringarna fallerar.
Dryga 1 600 av de utförsäkrade hade så låga inkomster året efter de utförsäkrades att de skulle kunna varit berättigade till försörjningsstöd, men finns i dag helt utanför så väl socialförsäkringssystemen och det kommunala försörjningsstödet.
De flesta av dessa försörjs med största sannolikhet av en närstående, något som ligger helt i linje med regeringen Reinfeldts konservativa samhällssyn.
För ett drygt år sedan sa han i en intervju i Svenska Dagbladet att ”regeringens politik har gjort att fler inte tycker att det är ’värt’ det att stanna i a-kassan. … I stället kan föräldrar och sambos få rycka in för att stötta den som är arbetslös. Sist och slutligen finns det ju andra trygghetssystem som fångar upp människor.”

När politiker talar om skola, vård och omsorg som välfärdens kärna – det var en populär metafor hos Reinfeldt för några år sedan – missförstår de vad som gjort den svenska välfärdsmodellen speciell.
Det som gjort svensk välfärd speciell har i stället handlat om att du inte ska behöva gå från hus och hem om du blir arbetslös eller sjuk. Inkomstrelaterade socialförsäkringssystem har sett till att man ändå kan leva ett normalt liv.
Det har den borgerliga regeringen i radikalkonservativ anda slagit sönder.

Fredrik Jansson
2013-04-26