Minskat skatteuttag kostar i mänskligt lidande

I går samlades 500 fackliga företrädare på ett hotell i Stockholm för en konferens som får ses som startskottet för LO-förbundens valrörelse under det som kallas ”supervalåret”.

Men även om den fackliga valrörelsen kanske inte startat officiellt förrän nu så tjuvstartade den redan under förra året då LO gick ut och och bad medlemmarna ta ställning till en rad frågeställningar.

Resultatet har sedan fått ligga till grund när LO sedan för första gången presenterar en egen valplattform.

Inspirationen kommer från Norge och den framgångsrika Trondheimsmodellen som sjösattes av LO-distriktet i Trondheim efter det lokala valnederlaget 1999.

Man började med att helt enkelt gå ut till sina medlemmar och fråga vad som var viktigt för dem. Utifrån det sammanställde man inför kommunvalet 2003 ett manifest med ett antal punkter praktisk politik man ville se genomförda och som man krävde att de politiska partierna ställde sig bakom.

Fyra partier, Arbeiderpartiet, Sosialistisk Venstre, Senterpartiet och Rødt gjorde det.

På så sätt skapade man en koalition för en progressiv politik, byggd på återkommunalisering och utbyggnad av den offentliga verksamheten. I kommunvalet 2003 segrade de rödgröna i Trondheim och punkterna kunde börja förverkligas.

Det var också de första stegen mot den rödgröna regering som regerade 2005-2013.

Svenska LO tar inte riktigt ett lika djärvt steg som sin norska systerorganisation. För det är den facklig-politiska samverkan med Socialdemokraterna för stark.

Men det är uppenbart att LO vill göra avtryck i den politiska debatten fram till valdagen i september. I valplattformen trycker LO tre områden.

För det första handlar det om den fulla sysselsättningen. Fokus här handlar om behovet av statliga investeringar i infrastruktur, bostäder och energi, tillsammans med satsningar på utbildning och praktikplatser för att bryta nacken på den växande ungdomsarbetslösheten samt en förbättrad arbetslöshetsförsäkring för att underlätta omställning.

Där finns också fokus på ett bättre arbetsliv med ordning och reda på svensk arbetsmarknad, krav på tryggare anställningar, att svenska kollektivavtal ska gälla på svenska arbetsplatser och att resurserna för arbetsmiljöarbete stärks.

Slutligen väljer LO att fokusera på välfärden med krav om stärkt kvalitet, stopp för profitdriften och en mänskligare sjukförsäkring som inte utförsäkrar och utestänger sjuka.

Det är knappast gratis att genomföra LO:s krav. I våras talade LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson behovet av att göra satsningar på 70 miljarder kronor för att komma tillrätta med en del av de krav som nu satts på pränt.

Men vem har sagt att politik är gratis? LO:s politiska förslag kommer att kosta i kronor och ören, men den moderatledda regeringens genomförda politik har kostat i ökade klyftor, fördjupat utanförskap och en stigande känsla av otrygghet.

Det är en kostnad som kommer som en följd av resurser dragits bort från det gemensamma och omvandlats till skattesänkningar. Precis som det brukar vara när moderater får bestämma.

Det vi framför allt kan hoppas på att LO:s valkampanj leder till – förutom en stark rödgrön regering – är att vi faktiskt kan få till stånd ett politiskt samtal som handlar om just det att politik inte bara handlar om att vilja, utan också om att den alltid kostar något.

Väljer man att minska skatteuttaget kostar det också i mänskligt lidande, i att det blir svårare att göra avgörande livsval för vissa när skolresultaten försämras och möjligheterna till en andra eller tredje chans begränsas, medan det blir billigare för ett fåtal att hyra in läxhjälp till sina barn för att kompensera för skolans brister.

Fredrik Jansson
2014-02-07 

Sidan uppdaterades senast: 2014-02-07 20:21