Nu kommer stora friskoledöden

I gårdagens Folkbladet kunde man läsa om hur många gymnasieprogram i länet hotas på grund av bristande söktryck. Av länets 23 gymnasieskolor är det bara fyra stycken – samtliga kommunala – som har fler förstahandssökande än det finns platser.

De nio fristående gymnasieskolorna har inte ens en halv sökande per plats. Och för flera av dem är läget betydligt värre. Thoren Business School och Waldorfgymnasiet, båda i Umeå, och Yrkesgymnasiet i Skellefteå har bara sökande till en knapp femtedel av platserna.
Det är inte särskilt underligt. De årskullar som nu börjar på gymnasiet är mindre än tidigare, samtidigt som antalet platser på grund av den fria etableringsrätten är större.
Det är inte svårt att förstå varför den ekvationen inte går ihop.

Friskolprofitörernas apologeter har ständigt återkommit till argumentet att om profiten förbjuds kommer skolor att läggas ner. Det är korrekt att skolor kommer att behöva läggas ner.
Men det har alltså inte att göra med om våra skattepengar stannar kvar i verksamheten snarare än att slussas bort till ljusskygga skatteparadis.
I stället handlar det om att vi befinner oss nu i en period av minskande elevkullar. 2015 kommer antalet gymnasieelever i Sverige ha minskat med 20 procent jämfört med 2008. Det är i snitt 10 000 gymnasieplatser om året som inte längre behövs.
Och eftersom färre elever innebär mindre intäkter, vilket i sin tur innebär mindre profitmarginal kommer de ägare som har profitdriften som huvudsakligt skäl för verksamheten att dra öronen åt sig.
Redan förra året såg vi hur den riskkapitalägda friskolekoncernen JB – med gymnasieskola i bland annat Umeå – avvecklade verksamheten. Det vore märkligt om inte fler går samma väg.

Det fria skolvalets förespråkare bör inte begråta de profitdrivna friskolornas förestående död. Om man som Sverige har valt att göra skolan till en butik måste man givetvis acceptera grundläggande marknadsekonomiska elementa som tillgång och efterfrågan.
När tillgången på butiker är större än efterfrågan på dess varor kommer förmodligen en och annan butik att få slå igen.
Även kommunala gymnasieskolor kommer givetvis att få rätta mage efter matsäck när elevunderlaget minskar. Men till skillnad från friskoleprofitörerna har kommunerna ett ansvar för att se till att eleverna får en fullgod utbildning.

Att det framför allt är de större kommunala gymnasieskolorna i länet som har högt söktryck skulle till och med kunna tyda på att länets 15-åringar verkligen beter sig som kloka konsumenter.
Det är ju de skolor och utbildningar som troligast kommer att finnas kvar när det är dags att ta studenten.
Å andra sidan är det nog för mycket att hoppas på att 15-åringar fattar de mest rationella besluten om sin framtid. Om de gjorde det skulle förmodligen fler söka sig till yrkesutbildningar där det råder arbetskraftsbrist.
Men det gör de inte. Förmodligen för att 15-åringars drömmar som regel har betydligt större horisont än att börja jobba i hemtjänsten eller i den lokala tillverkningsindustrin.

Men de mer yrkesinriktade gymnasieprogrammen borde kunna göras om till vuxenutbildningar. När tonåren är passerade och livet inte bara består av drömmar utan även om en önskan att kunna försörja sig och de sina framstår säkert en omsorgs- eller plåtslagarutbildning som mer lockande.
Men i dag är det tyvärr svårt att reparera ett felval som 15-åring. Trots att det råder brist på exempelvis plåtslagare så är i princip det enda sättet att utbilda sig till det i vuxen ålder att arbetsförmedlingen betalar utbildningen.
Och det gör de bara om en arbetsgivare är beredd att lärlingsanställa. Men få vill anställa någon som inte har utbildning. Ett moment 22.

Medan skolan har fått leka butik så ser vi alltså att viktiga utbildningar inte blir av. Det är dags att vi som medborgare har möjlighet att dimensionera skolan efter samhällets behov. Men för det behöver vi nog ett annat skolsystem.

Fredrik Jansson
2014-02-14

Sidan uppdaterades senast: 2014-02-14 10:58