I går presenterade Friskolekommittén, bestående av de borgerliga regeringspartierna samt Socialdemokraterna och Miljöpartiet, sina slutsatser. Överenskommelsen är bättre än man kunde hoppats på. Men de lämnar fortfarande en del frågetecken efter sig.
Det är positivt, och kanske lite förvånande, att det blir en bred blocköverskridande överenskommelse om en så brännande politisk fråga som friskolornas förutsättningar. Förhoppningsvis är det en första i en lång stabila rad överenskommelser som gör att skolorna får arbetsro och att den negativa utvecklingen i utbildningsväsendet vänder.
Tyvärr kvarstår friskolornas rätt att göra profit. Men något annat var knappast att vänta av de som ingått i Friskolekommittén.

Det finns förslag som på flera sätt likställer friskolor med kommunala skolor.
Bland annat är det positivt att man kommit överens om att meddelarskydd ska gälla även i friskolor så att anställda anonymt kan larma om brister utan att riskera att arbetsgivaren gör efterforskningar och utsätter dem för repressalier.

Det är även positivt att offentlighetsprincipen ska gälla fristående skolor. Driver man en verksamhet som är helt skattefinansierad är det inte rimligt att man har rätt till sekretess som om man var vilket företag som helst.

Skyldigheten till skärpta sanktioner, i form av vite, mot skolor som uppvisar brister, och i form av föreläggande om fler lärare i de fall då bristande lärartätheten innebär svårigheter för eleverna att uppnå utbildningsmålen är välkommet.
Det finns dock gummibegrepp här. Vad är tillräcklig lärartäthet om det inte finns fastställda normer för det?

Men det finns flera förslag som känns minst sagt tandlösa.

Hur prövar man att ett riskkapitalbolag är långsiktigt och seriöst i sitt ägande av skolor?
Vad hindrar att man lägger ned skolor man inte anser lönsamma?

Långsiktighet är ett begrepp som kan betyda vitt skilda ting för olika aktörer. Och i slutändan är det svårt att se hur staten ska kunna förhindra ett vinstdrivande aktiebolag lägger ned verksamhet som inte är lönsam.

Och man kan fråga sig vad det säger om svenskt skolväsende när Friskolekommittén lägger fram ett förslag om prövning av vandel och ekonomisk skötsamhet för de som driver skola med skattepengar?
Det har uppenbarligen inte varit en självklarhet att dömda brottslingar inte ska kunna driva en av samhällets absolut viktigaste verksamheter.

Förslaget om att det ska vara ett obligatoriskt samråd mellan friskolan och den kommun som ska betala verksamheten kan kännas som ett framsteg jämfört med i dag. Men samtidigt handlar det mest om att friskolan måste tuta innan den kör över kommunen.
Socialdemokraterna står tydligen fast vid vårens kongressbeslut om krav på ett kommunalt veto vid etablering av skolor och det är bra.

Men samtidigt kan man fråga sig hur man tänker att man ska kunna sätta tyngd bakom kravet vid en framtida regeringsförhandling när man redan öppnat för en samrådsmodell, inte bara med Miljöpartiet utan även de borgerliga partierna.

Friskolekommitténs rapport innehåller alltså en del som är bra och konstruktiva lösningar, och en del som mest är kosmetiskt trams.

Det här är ingen överenskommelse som kommer att göra profitjakten omöjlig i skolsektorn. Mycket kommer att vara som det är i dag.

Personal, allmänhet och media kommer ha större möjligheter att avslöja felaktigheter.
Men profitdriften kommer att fortsätta mer eller mindre som förut och friskolor kommer även i fortsättningen ha fri dragningsrätt på kommunalskatten.

Ömsom vin, ömsom vatten alltså.

Fredrik Jansson
2013-05-24