Det fungerar inte riktigt på samma sätt för de som arbetar i välfärdssektorn. Om de går ut i strejk så förlorar inte arbetsgivarna – Sveriges kommuner och landsting – några pengar. Faktum är att de sparar pengar eftersom de strejkandes löner täcks upp av fackförbundens strejkkassor samtidigt som inkomsterna – det vill säga våra skattepengar – fortsätter att komma in på kommunens konto.

När nu Kommunal eventuellt går ut i strejk på måndag är de därför mer än andra beroende av att de har stöd för sina krav hos allmänheten eftersom det är just allmänheten som kommer att drabbas av oangelägenheter i vardagen i händelse av en strejk.

Därför är det av flera skäl djupt problematiskt att många kommuner – däribland Umeå – med hänvisning till strejken lägger över ansvaret för skolmaten på föräldrarna.

Det är problematiskt för att det innebär att man aktivt underminerar Kommunals förtroende hos allmänheten. När småbarnsföräldrar som redan har svårt att få tiden att gå ihop även ska se till att barnen får i sig mat under skoldagen kommer irritationen att stiga även hos de som är sympatiskt inställda till kommunalarbetarnas krav.

Det är också problematiskt eftersom det kan ställa låginkomsttagare inför stora oförutsedda utgifter som riskerar att stjälpa hushållsbudgeten. Lunch för två barn varje dag under en strejk som pågår i ett par veckor innebär en ordentlig utgiftssökning för den som har små eller inga marginaler.
Men det är också problematiskt av rent juridiska skäl.

Det är nämligen så att skollagen säger att ”utbildningen ska vara avgiftsfri. Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lär verktyg som behövs för en tidsenlig utbildning samt erbjudas näringsriktiga skolmåltider.”
Det är alltså inte i överensstämmelse med svensk lag att lägga över ansvaret och kostnaden för skolmaten på föräldrarna. Svensk lag gäller även om det är strejk.

Det är kommunens ansvar att se till att skolbarnen får mat. När det inte kan ske som vanligt i skolbespisningen så får man lösa det på annat sätt.

Det kan exempelvis ske genom att kommunen caterar maten eller ger eleverna lunchkuponger som kan växlas in mot mat på närliggande lunchrestauranger.

Nu verkar det alltså som om många kommuner försöker smita undan sitt ansvar genom att skjuta över ansvaret på föräldrarna. Det är oacceptabelt.

Föräldrar som blivit meddelade att de ska skicka med mat till sina barn bör därför omgående höra av sig till rektorn på barnens skola, den kommunala skolförvaltningen samt ansvariga politiker – förslagsvis kommunalråd och ordförande i den nämnd som är ansvarig för skolan.

Om kommunen ändå inte lever upp till sina lagstadgade skyldigheter bör man skicka in en anmälan till Skolinspektionen – det är enkelt att göra på deras hemsida.

Det kan också vara på sin plats att skicka en faktura till kommunen för kostnaden för råvaror och arbetstid. För det är ju som sagt kommunen som är ansvarig för att barnen får en avgiftsfri och näringsriktig skolmåltid. Det har vi beslutat via våra valda företrädare och det har vi betalat för via skattsedeln.

Dessutom är frågan om skolmaten en av få ting med strejken som faktiskt orsakar merkostnader för arbetsgivarsidan. Det är givetvis dyrare att arrangera alternativa lunchserveringar.

Cateringfirman kommer att vilja ha mer betalt än det kostar att göra maten på exempelvis kommunala Måltidsservice i Umeå. Detsamma gäller den lokala lunchrestaurangen.

Genom att kräva att kommunen följer lagen visar vi solidaritet med kommunalarnas rimliga avtalskrav.