Vad är en allians utan enighet?

Den moderatledda Alliansens verkliga styrka har varit den enighet de genom åren kunnat visa upp utåt. Plötsligt kunde de borgerliga partierna vända Socialdemokraternas klassiska kritik av splittrade borgare och undran vem de ska regera med mot Socialdemokraterna själva. Till och med namnet Alliansen signalerade enighet.

Men allt eftersom det borgerliga projektet tappar fart och småpartierna balanserar på riksdagsspärren har den solida fasaden krackelerat.

För några veckor sedan skrevs det här på ledarsidan om det borgerliga försöket att presentera en gemensam skolpolitik. Men samtidigt nämnde man inte alls de frågor där man uppenbart har olika åsikter, statligt eller kommunalt ansvar för skolan, riskkapitalisternas roll och tidigare betyg.
I måndags rapporterade Expressen att ledande moderater i regeringskansliet försökt tysta kristdemokratiska och folkpartistiska utspel om mer resurser till försvaret efter det att statsminister Fredrik Reinfeldt gjort ett mindre lyckat framträdande på Folk och Försvars konferens i Sälen.
Göran Hägglund (KD) fick veta att man skulle läcka uppgifter till media om att Kristdemokraterna aldrig begärt mer pengar till försvaret i budgetförhandlingarna. Något som dock gjorde kretsen kring Hägglund än mer stridslystna och benägna att gå i öppen konfrontation med regeringschefen.
Det ska även pågå ett hemligt moderat arbete för att avlöva Folkpartiet dess makt över utbildningsdepartementet – även om Alliansen vinner valet.

I tisdagens Dagens ETC kan man läsa att orsaken till att Alliansen inte kom med något besked angående riskkapitalisternas roll i den svenska skolan och övriga välfärden beror på att det finns en konflikt inom Alliansen.
Så väl Folkpartiledaren och utbildningsministern Jan Björklund som finansminister Anders Borg (M) har gjort utspel om att det är önskvärt att reglera riskkapitalbolagens ägande i välfärden.
Men enligt en källa nära regeringen så har Centerledaren och näringsministern Annie Lööf ställt sig i vägen för den utredning som i februari skulle presentera sina slutsatser om hur det skulle kunna gå till. I stället har man skjutit upp redovisningen av utredningen till november 2014, allt för att undvika alltför öppen konflikt innan valet.

När enigheten spricker och opinionssiffrorna visar upp ett alliansbygge som tillsammans skulle få ungefär lika många riksdagsplatser som Socialdemokraterna kan samla ihop på egen hand faller också mycket av meningen med Alliansen.
Den bildades trots allt med det explicita syftet att skapa ett trovärdigt regeringsalternativ till den dåvarande socialdemokratiska regeringen. En trovärdighet som naggas lite mer i kanten för varje dag som går.

Det är förmodligen Alliansens dödsryckningar vi ser just nu. Den kommer säkert att hålla samman formellt fram till valet. Men att den skulle överleva en valförlust är helt osannolikt.
I SCB:s partisympatiundersökning i november så hade förvisso samtliga tre borgerliga småpartier tagit sig över riksdagsspärren. Men de hade bara ett sammanlagt opinionsstöd på 14,2 procent jämfört med Moderaternas 25,5 procent.
Det kan jämföras med den partisympatiundersökning som presenterades i maj 2004, strax innan Alliansen bildades. Då hade de tre småpartierna tillsammans ett stöd på 24,5 procent. Medan Moderaterna fick 21,6 procent.
I ett samarbete där Moderaterna visserligen var det överlägset största partiet, men ändå utgjorde en majoritet fanns det en annan maktbalans som främjade kompromiss. Inte minst när det fanns ett gemensamt politiskt projekt.
I dag måste de borgerliga småpartierna slåss för sin överlevnad. Och det innebär att Alliansen är historia.

Fredrik Jansson
2014-01-24

Sidan uppdaterades senast: 2014-01-24 12:48