Det är knappast särskilt konstigt när vi möts av uppgifter om friskolor som, trots att det är lagreglerat, struntar i att inrätta skolbibliotek. Det finns ju profit att göra på de pengarna man sparar där.
Det är inte heller särskilt konstigt med tanke på att den moderatledda regeringen tidigt valde att ta bort det statliga stödet till En bok för alla och Kultur i arbetslivet som stödde arbetsplatsbibliotek och projektet ”Läs för mig pappa”. Förmodligen för att projekt med koppling till fackföreningsrörelsen, ABF och Ordfront då framstod som allt för sossiga för de nya herrarna i Rosenbad.

Men det handlar inte bara om att de som redan stod längst från litteraturen har svårt att ta till sig den. Vi ser också en generell trend där läsandet i stora grupper sjunker.

För tio år sedan läste 70 procent av småbarnsföräldrarna för sina barn varje dag. Idag är den siffran 35 procent.
Mycket har givetvis hänt på dessa tio år. Vi har både fått tillgång till billiga dvd-filmer och under de senaste åren, i allt större utsträckning, film- och tv-tjänster som Netflix.

Det är förmodligen så att även vi som läser – eller åtminstone har läst – relativt mycket, konsumerar kultur på ett annat sätt i dag än för bara några år sedan.

Vi ser fler högkvalitativa tv-serier, men läser färre högkvalitativa romaner. Det är bekvämare att se tre avsnitt av Mad Men, än att läsa tre kapitel av den som i morgon presenteras som årets Nobelpristagare i litteratur.

Fredrik Reinfeldt blev ordentligt utskälld på kultursidorna när han å regeringens vägnar gav kronprinsessan Victoria en platt-tv i 30-årspresent. Men faktum är att det faktiskt var ett genomtänkt presentval. För en present till en prinsessa handlar inte om vad prinsessan vill ha, utan om vad presenten signalerar till undersåtarna.

I stället för att ge ett konstverk eller en förstautgåva av Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga kammades väljarna medhårs. Platt-tv:n säger: fortsätt kolla på tv, ha inte dåligt samvete för att du inte läser romaner eller går på konstutställningar. Gör som kronprinsessan.

Det gör ingenting om det enda ni läser är lättsmälta deckare av Camilla Läckberg. Det gör Reinfeldt också.

Även om läsandet i Sverige förmodligen har varit betydligt mer jämlikt fördelat än i många andra länder vore det direkt felaktigt att påstå att vi satt klassisk bildning särskilt högt.

Fredrik Reinfeldt är inget undantag. Ledande politiker och företagsledare har sällan haft något att vinna på att kokettera om sina läsupplevelser.

På sätt och vis är det befriande utslag av ett meritokratiskt samhälle. Förvånansvärt många av näringslivets tungviktare har via tekniska högskolor kommit upp sig från ganska enkla omständigheter. Detsamma gäller många av de politiker som tagit vägen över fackföreningsrörelsen.

De har inte känt något behov av att behöva ta till sig en klassisk borgerlig kultur. I Sverige klarar man sig långt med kunna hantera ett jaktgevär och en segelbåt.

Men vi behöver inte läsandet för att kokettera vid middagsbjudningar och för att befästa klassresor. Vi behöver det för att leva. Därför behöver vi också ett ordentligt läslyft.

Fredrik Jansson
2013-10-09