EN SKOGENS MAN. Birger Nilsson, Vindeln fyller 80 år i april. Han
har tillbringat större delen av sitt yrkesverksamma liv i skogen,
men samtidigt hunnit vara aktiv i politiken för Socialdemokraterna,
idrotten (åkt Vasaloppet) och är en hängiven jazzmusiker.
KJELL-OLOF FELDT intervjuades i Studio Ett i onsdags om Socialdemokraternas kris. Han sa en del kloka saker om hur viktigt det är för partiet att tala om vilka mål man vill uppnå om så där 5-10 år. När vi blir allt fler äldre och färre yngre, hur vi ska nå full sysselsättning igen och hur vi ska få fram nog med pengar till en bra välfärd.
Men jag tycker att Feldt har vissa problem med sin egen trovärdighet. Han har själv bidragit till att skapa störningar i partiets ideologiska kompass med sin iver för ”valfrihet”och avregleringar. Har den svenska skolan blivit bättre efter kommunaliseringen och friskolereformen? För att inte tala om den avreglerade elmarknaden.
I TISDAGS intervjuade jag en jämnårig till Feldt: Birger Nilsson i Vindeln. Båda är födda 1931 och övertygade socialdemokrater. Men om jag ska välja föredrar jag att lyssna på vad Birger Nilsson har att säga. Helt enkelt därför att han har en starkare ideologisk förankring och han har förmått att hålla kursen.
Birger bodde sina första år i en bagarstuga i byn Klippen, Fredrika med sina föräldrar och fyra syskon. Den yngsta systern kom till världen när familjen hade råd att bygga ett Per-Albin-torp. Under kriget var det svårt med försörjningen och man fick i princip tigga till sig jobb. Det blev korta påhugg i skogen tillsammans med pappa och morbröderna, berättar Birger. 1947, när han var 17 år, flyttade han till Kärrgruvan norr om Norberg i Västmanland och ett jobb i en mekanisk verkstad.
Men Birger hade jobbat som getarpojke som liten grabb (hade ansvar för 50-talet djur) och skogen lockade hem honom till Fredrika och senare Åsele, där han träffade sin fru Märta.
Att Birger blev socialdemokrat är inte underligt. I Klippen röstade 108 av 120 röstberättigade på Erlander och S i andrakammarvalet 1951!
BIRGER NILSSON har många strängar på sin lyra: skogsarbetare i yngre dar, förman och tjänsteman inom skogen från 1960-talet och framåt, aktiv inom politik och idrott – gitarrist och en flitigt anlitad jazzmusiker. I april nästa år fyller han 80 år, men är nästan lika aktiv som i yngre dar då han varvade jobb och familj med politiken, musiken och idrotten (skidor främst). När jag ringde för att boka tid sa Birger: Jo, men det går bra för den här veckan har jag tagit semester!
Birger Nilsson är inte bara aktiv inom jazzmusiken; spelar gitarr i Per-Ola Moritz band som var med på senaste jazzfestivalen. Han rycker ut och jobbar också. Anlitas numer av privata skogsägare för att hjälpa dem med skogsbruksplaner. Under sitt yrkesliv har han ”avverkat” flera skogsbolag: Kronan (Domänverket), Mo och Domsjö, SCA och mot slutet Norra Skogsägarna. Däremellan har han jobbat på Skogsvårdsstyrelsen, SLU:s försöksparker i Vindeln och ett par år som ”skogsexpert” på Cranab.
POLITISKT engagerad har Birger alltid varit: Bland annat som ordförande i Vindelns arbetarekommun och ledamot av byggnadsnämnden och tekniska nämnden. Men tiden räckte inte till och dessutom ansågs nog Birger något kontroversiell: ”Jag var kanske för mycket vänster för att riktigt passa i Vindeln.”
Dessutom fick han höra att han ”var för gammal” i och med att han blev pensionär. Attityden till de äldre måste ändras i partiet, tycker han.
Kjell-Olof Feldt och Birger Nilsson är överens om en sak vad gäller partiets kris: det viktiga nu är att bestämma politikens innehåll. Först därefter kan man välja den person som kan förklara och stå för politiken, vinna nya röster och ta hem en valseger. Men det är inte bra om den här diskussionen stannar i förtroenderådet, tycker Birger: Politiken måste förankras brett i partiet. För övrigt behövs det inte ändras på särskilt mycket. Det räcker nog med en ”tidsanpassning”.
BIRGERS FRU MÄRTA sitter med under intervjun, men vill inte lägga sig i, säger hon. Fast när vi börjar prata om den kritik som riktats mot Mona Sahlin om hennes frisyr och dialekt kan hon inte hålla tyst: ”Det kommer nog att dröja minst 30 år innan vi har någon jämställdhet. Så länge det finns kvinnor som kallar andra kvinnor för kärringar har vi långt kvar.”
Måste det dröja så länge som 30 år innan vi svenskar väljer en kvinna som statsminister?
Lars Bodén
2010-11-22