Tillbaka till jämlikhetspolitiken! - Uttalande från representantskapet 27 september

Till
Partistyrelsens kriskommission
 
Umeå Arbetarekommun har all anledning att vara stolta över det valresultat vi uppnått lokalt och regionalt, men vi är inte nöjda. Liksom partistyrelsen kommer vi att analysera valrörelsen och dra slutsatser som kan gynna kommande valrörelsers organisation, ledning av valarbetet, produktion av valmaterial, föreningars och medlemmars delaktighet i valarbetet mm.
 
Vi kan redan nu dra en del slutsatser som vi, representantskapet i Umeå arbetarekommun, vill dela med oss av till den kriskommission som partistyrelsen tillsatt.

Med detta brev vill vi också framföra att vi förväntar oss att denna kriskommission efterfrågar våra erfarenheter och att vi tillåts vara delaktiga eftersom vi uppenbarligen gör något i Västerbotten och övriga norra Sverige som motsvarar väljarnas värderingar.

Vi bifogar vårt valmaterial som också utgör vägledning för alla våra valarbetare. Som ni säkert noterar skiljer retoriken sig väsentligt från det vi hör i den centrala överbudspolitiken. Väljarna ges här en helhetsbild av politiken och det samhälle vi socialdemokrater står för. De sätter sin tillit till att skatten går till generell välfärd, att politiken medverkar till direkt tillskapande av arbetstillfällen, nystart och nyetablering av företag för att trygga tillväxt som i sin tur ger fler arbetstillfällen med syftet att framför allt trygga välfärden.

Umeå kommun har, som också andra kommuner i Västerbotten, år efter år visat att Socialdemokraterna kan stå självständiga och försvara hög skatt, god välfärd och ökad tillväxt. Västerbottens landsting har höjt skatten, bibehållit servicenivåerna och står även redo för regionaliseringen. Vi har hållit fast vid det vi tror på men det blir alltmer svårt då väljarna i retoriken hör två olika socialdemokratier – en för storstäder och en för alla andra.

Valresultatet var ett historiskt bakslag för den svenska socialdemokratin. Men man missar något väsentligt om man begränsar analysen till ett kortsiktigt nationellt perspektiv. Detta eftersom den socialdemokratiska tillbakagången är en långsiktig och internationell trend.

Under 90-talet inledde många socialdemokratiska partier i Europa en politisk nyorientering. Diskussionerna fördes under många namn – ”the third way” och ”das neue mitt” till exempel – men gemensamt var att socialdemokratin måste retirera, gå åt höger, kalla det vad ni vill.

Kärnan i argumentationen för en nyorienteringen såg likadan ut i de flesta länder: den offentliga sektorn var för stor, skatterna för höga, trygghetssystemen för generösa.

Högervridningen mottogs inte med entusiasm av socialdemokratins gräsrötter. Men även om den kanske var osympatisk så var den hursomhelst nödvändig, sades det. Jämlikhetspolitiken var i sin tur omöjlig. Det framfördes tre tunga argument för detta:

1. Den offentliga sektorn var för dyr
2. Den offentliga sektorn hämmade tillväxten
3. Den offentliga sektorn saknade folkligt stöd

Dessa argument var i bästa fall ett ärligt försök att rädda vad som räddas kunde av jämlikhetspolitik i en tid av nyliberal frammarsch. Men argumentationen var felaktig och har fått rakt motsatt effekt än vad som var tänkt.

Övergivandet av jämlikhetspolitiken har urholkat socialdemokratins och väljarnas förtroende. Det har skapat massarbetslöshet och stora kvalitetsförsämringar på alla välfärdsområden och det har ifrågasatt socialdemokraternas förmåga att presentera en politik i tiden.

Och detta var inte nödvändig:
1. Den offentliga sektorn var inte dyr. Krisen i Sverige på 90-talet berodde inte, som många då trodde, på en alltför dyr offentlig sektor. En socialdemokratisk välfärdsmodell har visat sig mycket mer effektiv än ett system med privata försäkringslösningar. Vad som däremot är dyrt är den massarbetslöshet som uppstått när det offentliga sparat på personal. Studie på studie har visat att det oftast är dyrare med arbetslöshet än att anställa i den offentliga sektorn

2. Den offentliga sektorn hämmade inte tillväxten. Länder med stor offentlig sektor har genomgående klarat sig bättre ekonomiskt än länder med liten offentlig sektor. Det finns många skäl till detta. Länder med stor offentlig sektor klarar investeringar i forskning, infrastruktur och strukturomvandling bättre. I lågkonjunktur minskar privat efterfrågan och tillväxten påverkas inte lika kraftigt eftersom den offentliga sektorn står för en stor del av sysselsättningen. Länder med jämlikhetspolitik besväras inte lika mycket av sociala problem o s v.

3. Den offentliga sektorn har ett starkt folkligt stöd. Forskning om politiska attityder (bl a European Social Survey) visar att det i länder med en socialdemokratisk välfärdsmodell finns ett brett stöd för höga skatter, omfördelande skattepolitik och en stor offentlig sektor. Motståndet till privatiseringar är lika brett i dessa länder.
 
En framgångsrik socialdemokrati måste våga satsa på välfärden. Den måste visa att den försvarar vad majoriteten vill bevara – en generell välfärdsmodell – och visa att högern är motståndare till detta.

För detta krävs en tydlig omprövning av den ekonomiska politik som väglett partiet i snart två årtionden. För detta krävs ett slopande av vissa tidigare beslut, särskilt av det s k utgiftstaket. Först då kan man frigöra medel för de investeringar som är nödvändiga för att börja återställa det välfärden förlorade under 90-talet.

Genom att bejaka dessa fakta, erkänna felorienteringen de senaste decennierna och genom att återgå till en tydlig jämlikhetspolitik ska socialdemokraterna vinna valet 2014, inte bara i norra Sverige.


Antaget av
Umeå Arbetarekommun
vid representantskapsmöte
2010-09-27

Sidan uppdaterades senast: 2010-10-04 10:59