Håkan Juholt om

barnfattigdom i Sverige, så kan man kortfattat presentera det som skedde i Vänersborgs Folkets Hus,
måndagen den 3 september 2012 i en fullsatt Rådhussal, drygt 70 åhörare.

Samtidigt var det lite av en media cirkus, där var Sveriges Television/Uppdrag granskning, som gör ett program som skall handla om Juholts käpphäst, barnfattigdomen i Sverige. Så det var nog som kameramannen från SVT sa, -jag hoppas jag inte klampat runt och stört för mycket.

Aftonbladet var där likaså Sveriges Radio och

 Håkan fick även chansen att dela med sig av sin autograf till ett flertal fans, så visst är han populär.

Vår lokala storhet inom mediavärlden, ttela, hade mittuppslaget dagen efter i papperstidningen om Håkan och bostaden samt skattetillägget, men inget om det han var i Vänersborg för att samtala om, knepigt minst sagt.
Det var deras fria journalistiska val, nu åter till huvudsaken, denna kväll.

För att travestera Strindberg, han kom som en stormvind in från Färgelandas folkhögskola, istället för ett Höganäskrus hade han med sig många och bra ord om hur barnfattigdomen spridit sig i Sverige sedan vi fick en borgerlig regering.

Håkan berättade, något skämtsamt,
-jag har en hemlighet att avslöja, jag är nu ute på en 24 månaders valkampanj för att få Stefan Löfvén vald till statsminister.

Håkan inledde självkritiskt, 1997 var det den högsta siffran på barnfattigdomen i Sverige enligt Rädda Barnen, det var under de värsta krisåren. Sen blev siffran halverad för att nu de senaste sex åren öka dramatiskt.
Barnfattigdomen ökar i 284 av 290 kommuner, det är långt ifrån en kommunal fråga.

En utjämnande politik gör också skillnad för hälsa och medellivslängd.
Här hade han en jämförelse om man åker längs en spårvagnslinje i Göteborg, -så kan skillnaden vara från 3 till 30 % fattigdom per capita.
Ojämlikheten minskar möjligheten till ökad sysselsättning.

Den borgerliga regeringen är rädd för att tala framtid. När arbetslösheten ökar, ökar exempelvis ingen nybyggnation.

– Det är i barnens ögon, vi ser Sveriges framtid. Vem tar ansvar för att tala om barnen? Vi skall jämna ut för barnen.

Ta bort alla pålagda kostnader i skolan, gav han som exempel. Håkan upprepade, -att växa upp som fattig i ett fattigt land eller som fattig i Sverige är inte samma sak.
Vi måste investera i varandra uttryckte Håkan det som och fortsatte, barnfattigdomen är en ekonomisk fråga, vi har inte råd att se så många barn växa upp i detta.

Den politiska dagordningen sätts av högljudda särintressen. Vem har ansvaret för att vi ska satsa på ungdomsgårdar, frågade Håkan retoriskt för att tillägga, varje stängd fritidsgård ger problem tio år senare.

Från Ungdomsrådet i Vänersborg kan undertecknad se hur budgeten gjort att exempelvis Vänersborg stängt delar av sina ungdomsgårdar ett par dagar i veckan för att spara pengar.

Håkan anser att vi måste tänka i cykler om tio-femton år, inte som nu som kvartalskapitalister. Vad gör vi åt detta, är hans fråga.

Slutsatsen är ingen enkel fråga, den berör skolan, hälsa, byggnation, fritid, den lämpar sig inte för första majplakat tycker han. Här måste alla samverka, menar han. 

En sak som han också tog upp var, VI:et. Var är VI:et i samhället som idé för den som inte har det bra?

Medborgarskapet, under de borgerliga menar Håkan, håller på att förändras till ett köpcenter, där kan vi tala om en – skolmarknad som inte funkar, en elmarknad likaså, mobiltelefonmarknaden med fattiga pensionärer i Norrlands inland som råkar illa ut, exempelvis, för att inte tala om järnvägsmarknaden och apoteksmarknaden, Sverige blir ett sämre land för oss alla. Håkan,

- nu är det för mycket fokus på 25 till 45 åringarna i storstadsområdena, vi har ett ansvar både före 25 och efter 45, för hela Sverige.
Något Håkan ville slå fast var att solidaritet och jämlikhet är annat än barmhärtighet, en väldig skillnad, då det senare är en frivillig gest.

Håkan ser att vi är en politisk rörelse, som skall göra det ingen annan gör. Det gäller att se alla barn, det viktigaste vi har.
Som exempel från sin egen stad, Oskarshamn, med tolv tusen i centralorten, tog han upp skolan.
Genom att säga, fattigdomen har flera uttryck, en lärare hade berättat för honom, om elever som kommer utan gympaskor, utan de har gymnastiktimmen i strumplästen, eller uteblir helt och hållet.

Vad rör sig i huvudet på en tolv-fjortonåring som ser en del springa i Fred Perry skor och andra i strumplästen?

Tjugotusen barn i Sverige, ser inte vad läraren skriver på tavlan, för att föräldrarna inte har råd att köpa glasögon.

En av åhörarna tog som exempel att man inte hade råd att gå på Vattenpalatset i Vänersborg.
– Vad bygger vi in i barnen, undrade Håkan?
Ja, denna kväll ställde han många frågor till oss deltagare, avslutningsvis slog han fast,

så som vi behandlar våra barn, så blir vår framtid.

- vad det kokar ner till, är VI som projekt, samhället som idé, inte att se varandra som konkurrenter på en marknad.

Arbetarkommunens ordförande Lennart Niklasson var nöjd med dagen.

 -Jag är glad över att det var ett välbesökt öppet möte.
Han tror att det var ungefär hälften av deltagarna som inte var kända socialdemokrater, - så det var ju positivt att vi nått ut med vår annonsering.

Nu får jag hoppas på debatt på vår nya Facebook sida och avslutade att vi skall jobba i Vänersborg för frågan om barnfattigdomen, vi har faktiskt 13 % barnfattigdom i Vänersborg, avslutade Lennart.

Här kan du läsa en sammanfattning om barnfattigdomen i Sverige på Rädda Barnens hemsida.