Vi vill inte ha dom här

Det är knappt man tror sina egna ögon. Är det möjligt att någon år 2012 har en sådan okunskap om vad psykiskt funktionshinder är? När det för över 20 år sedan skulle byggas ett gruppboende på Styrmansvägen (där jag själv bor) i Träslövsläge hade jag några grannar som gick omkring med protestlistor. Jag sa redan då vad jag tyckte om deras attityd och jag både hoppas och tror att ingen i slutändan skämde ut sig med att lämna in några namnlistor.
Det är svårt nog att ha ett psykiskt funktionshinder. Skall man dessutom behöva förhålla sig till människor med en så nedlåtande människosyn gör det inte saken bättre. Ni som bor på Gasellgatan måste känna er säkra på att ni aldrig inom den nära familjen eller bland vänner kan få uppleva att någon har ett sådant handikapp. Tänk, en dag kanske ni har ett barn eller barnbarn med ett funktionshinder, men då måste ni säga att det inte är välkommet till Gasellgatan för vi vill inte ha dem här!
Jag är trött på alla nedlåtande attityder mot personer som av någon anledning har svårt att passa in i samhället. Det gäller missbrukare, fd missbrukare, psykiskt sjuka, psykisk funktionshindrade, ensamstående flyktningbarn m fl. Engagera er i stället så att ni kan vara till hjälp som stödfamiljer, kontaktpersoner eller goda män. Ni kommer att uppleva att ni får ett betydligt trevligare liv om ni lägger ner energi på att hjälpa istället för att stjälpa.
Jag störs aldrig av de psykisk funktionshindrade som bor på min gata. Då är det betydligt mer störande med s k normala människor i alla åldrar, mer eller mindre nyktra, som skränande tar sig hem i sommarnatten.
Själv har jag diagnosen NTV (normal tills vidare) och är stolt mamma till en son med Aspberger. Lyckligt nog, så kan han bo i en vanlig lägenhet med trevliga grannar som uppskattar honom för den trevliga person han är trots sitt funktionshinder.

Turid Ravlo Svensson
Socialdemokrat

2012-11-15

Sidan uppdaterades senast: 2013-10-25 11:41