Nelly Thyring, idag helt bortglömd - dock värd att minnas

Arbetarrörelsens historia är främst historien om organisationerna, den fackliga och politiska kampen, och mindre om människorna bakom. Så skall det naturligtvis vara, det är kollektivet som är det viktigaste. Utan den gemensamma kampen för demokrati, solidaritet och jämlikhet hade inte arbetarrörelsens framgångar varit möjliga. Men ibland finns anledning att stanna upp vid enskilda personer, och då menar jag inte bara de som för alltid kommer att finnas i historieböckerna, som Per-Albin, Erlander eller Palme, utan även de idag bortglömda, som förtjänar att minnas med respekt och vördnad.

När nu Hässleholm i år fyller 100 finns ännu en anledning att påminnas om män och kvinnor med lokal anknytning och med ett betydelsefullt arbete bakom sig.

En sådan är Nelly Thyring (stavas för det mesta med ”tyskt y”). Mest känd är hon för att vara en av de två första kvinnliga s-riksdagsledamöterna, och som invaldes vid det fulla demokratiska genombrottet 1921. Hon kom aldrig att verka i Hässleholmstrakten, mer än att hon talade vid olika sammankomster här under främst 1920-talet, men det råder ingen tvekan om att hennes uppväxt på landsbygden utanför Mala präglat hennes verk och gärning. Hennes efternamn kan dessutom härledas från ”Tyringe”.

Hon föddes midsommarafton 1875 som åttonde och yngsta barnet till åboen Nils Nilsson och hans hustru Pernilla. Far dog två månader innan Nelly föddes. Hemmet var naturligtvis fattigt, omgivningen strängt religiös, orättvisorna uppenbara. Detta präglade Nelly. Hon återkommer ofta i sina tal och tidningsartiklar till sin uppväxt i Mala. Nelly var högt begåvad, men som en följd av sin fattigdom tvingades hon mycket tidigt ut i arbete.

En avgörande händelse är 1890, då hon i Kristianstad hörde Axel Danielsson (tidningen Arbetets grundare). Det skulle dock dröja innan det politiska engagemanget tog fart. Hon flyttade till Malmö och blev gripen av fotokonsten. Hon började att arbeta i ateljé och startade år 1900 sitt första egna fotoföretag i Lund. Hon gifte sig, skilde sig och flyttade 1909 till Göteborg för att på nytt starta en rörelse. Det är under tiden i Göteborg som hon utvecklar sitt politiska engagemang. Mycket avgörande för henne är de svåra åren 1917-18 med direkt hungersnöd bland arbetarna, kravaller i städerna, plundring av butiker. Hon spelar en betydelsefull roll under denna tid när hon blir invald i stadsfullmäktige, finns med i nämnder och styrelser. Hon engagerar sig för att försöka ordna upp den besvärliga livsmedelssituationen, men försöker också att moderera arbetarnas ilska och predikar den parlamentariska vägen. Nelly blir en känd person. Självaste Karl Gerhard ägnar henne en kuplett. Hon blir även anklagad av det borgerliga Göteborg för uppvigling. Under hela denna tid arbetar hon samtidigt i sin ateljé. Hon deltar i studieresor till England för att studera familje- och bostadsfrågor. När den s-märkta kvinnorörelsen på 1930- och 40-talet tar fart med Alva Myrdal i spetsen, refererar de till Nelly Thyring.

Nelly är under denna tid även aktiv i nykterhetsrörelsen och kommer att spela en avgörande roll i 1921 års andrakammarval. Hon talar på 1:a maj i Sundsvall inför 4000 åhörare och under valrörelsen talar hon på 225 platser. Detta gör att hon drar på sig hälsoproblem som påverkar henne livet ut. Hon blir invald i riksdagen,och tillträder 1922. Hon verkar främst i familje- och nykterhetsfrågor, kämpar mot kristendomsmonopolet i skolorna. Hennes feminism, var dock inte av det ”modernare” slaget, då hon betonade kvinnans roll som barnets bästa vårdare.

Hon lämnar riksdagen och Kvinnoförbundet redan 1928. Hon fortsätter med att skriva artiklar i Morgonbris och återupptar sin verksamhet som fotograf. Hon lever ett långt liv och dör 1972 vid 97 års ålder.

Nelly lyckas under en kort tid förena yrkesverksamhet, familjeliv och politisk karriär. När jag läser hennes artiklar slås jag av kraften i den politiska agitationen, vreden över orättvisorna, framtidstron, men också av sakligheten och logiken i argumenten.

Hennes politiska karriär blev alldeles för kort, med ett modernt språk brände hon förmodligen ut sig. Hon förtjänar att bli ihågkommen som ett föredöme. Hon är en del av vår historia.

För den som vill veta mer om henne, står jag gärna till förfogande.

Christer Carlson

Sidan uppdaterades senast: 2014-06-15 09:09