Jimmi Edlunds tal

 

Kamrater, det är ett år sedan jag stod här sist.

Och jag tänkte i år börja med samma ämne som då.

Nämligen kriget i Syrien.

Sist jag stod här såg det ut som att regimen skulle falla och demokrati inrättas.

Situationen i Syrien har sedan dess blivit mycket mer komplicerad.

Vi har under året som gått fått uppgifter om otaliga människoliv som gått förlorade i denna strid.

Många av dessa oskyldiga civila. 

Därför är jag glad över att Sverige tar sitt ansvar och ger en fristad till de som flyr från krig, död och förtryck.

Men jag är fortfarande inte nöjd.

Det finns mycket mer att göra.

Sverige måste hårdare sätta ner foten och markera utåt.

Inte bara mot regimen i Syrien utan mot alla länder där orättvisor råder och människor far illa.

Sverige ska alltid stå upp för demokrati och frihet, vi ska vara i framkant och detta ska synas både inåt och utåt.

Kamrater

Vi samlas denna första maj under två ledord.

Jobb och framtidstro.

Och även om jobben är en oerhört viktig fråga så vill jag idag rikta in mig mot ordet framtidstro.

Framtidstro.

Ett ord som väcker hopp och tron på en bättre framtid för oss alla.

Men även om framtiden alltid är garanterad att komma oavsett vad vi gör så är det människorna som kan utforma hur den ska se ut och vilka som får plats i den.

Jag tycker det är dags för oss att bestämma oss.

Bestämma oss för vad det är för ett samhälle vi vill ha?

Vad det är för ett samhälle våra barn ska växa upp i och vilka värderingar dessa barn ska få.

Det skrämmer mig och gör mig både arg och ledsen när jag hör om saker som projekt Reva där människor stoppas i tunnelbanor på grund av att de har utländskt utseende.

När våra ministrar börjar prata i termer om folks hår och ögonfärg.

Det skrämmer mig att höra om de växande främlingsfientliga krafterna i hela Europa.

Gång på gång frågar jag mig själv.

Har vi redan glömt vad som hände i tyskland under andra världskriget där en grupp av människor utsågs till syndabockar och orsaken till allt ont? 

Och jag ber låt inte historien upprepa sig.

Det är inte den framtid jag vill ha. 

Det glädjer mig dock att se att sverigedemokraterna i de senaste mätningarna har minskat.

Men jag är inte nöjd förens de är ute ur våran riksdag och andra beslutande organ och det kan vi se till att göra till verklighet i valet 2014 och det ska vi kämpa för.

Kamrater

Vi lever just nu i en orolig tid.

Finanskris, arbetslöshet, främlingsfientlighet och växande klyftor.  

Detta påverkar oss alla.

Det skapar orolighet, rädsla, egoism och ilska.

Och det ställer oss längre ifrån varandra i någonting som kan liknas vid en tävling.

Där den som når fram till mållinjen är den som har bäst förutsättningar.

Jag vet inte hur många av er som har sett scenkonstbolagets uppsättning av Willy Russels musikal Blodsbröder.

En fantastisk musikal som handlar om en mamma som lever på samhällets botten.

Hon är ensamstående med flera barn, fattig med socialen i hälarna och så blir hon gravid igen.

När hon får reda på att hon väntar tvillingar förstår hon att hon inte kommer att kunna ta hand om båda barnen. Hon tar ett svårt beslut och ingår i ett hemligt avtal med en rik kvinna som själv inte kan få barn att när tvillingarna föds så ska hon få ett av barnen.

Och så blir det.

Pojkarna föds och växer upp i varsin familj en rik och en fattig.

De båda pojkarna möts dock under uppväxten, mot deras mödrars vilja, och blir vänner och blodsbröder ovetandes om att de i själva verket är bröder.

Så växer de upp den ene i rika förhållanden och den andre i fattiga och deras liv blir därefter.

Den ene brodern lever ett liv med goda förutsättningar medan den andre lever ett liv på botten, med arbetslöshet, fattigdom och kriminalitet.

Detta är såklart en grov förenkling av historien och jag rekommenderar verkligen att ni ser den om ni någon gång får chansen för det är en historia som verkligen berör.

Blodsbröder visar på ett samhälle där två personer kan vara född på samma dag av samma mamma men ändå är det de förutsättningar som personen ges som avgör hur det går för dem i livet.

Ett samhälle där framtidstron bara finns för de som har pengar i plånboken.

Det är inte det samhälle som jag vill ha.

Därför måste vi se till att ge alla människor de förutsättningar som de behöver för att utvecklas till sin fulla potential.

Där är utbildning en väldigt viktig nämnare.

Och även där har vi ett val. 

Ska läxhjälp ges till alla eller till de som kan betala för den?

Är det viktigare med att pengar kan gå ut till skatteparadis än till våra skolor och eleverna?

Ska lärarna överösas med skrivbordsjobb eller ska de göra det de är utbildade till nämligen undervisa?

Ska skolan finns där för barnen eller ska barnen finnas där för de som vill tjäna pengar på dem?

I vintras var jag i Härnösand och lyssnade på en serietecknare och illustratör som heter Robert Nyberg.

Ni känner nog igen Robert genom hans teckningar på aftonbladets ledarsida och på de runda vykorten från kommunal.

Han bor i Stockholm och berättade att han en gång fick en förfrågan av en kvinna som undrade om hon fick använda en av Roberts bilder till sitt nya företag.

Vad var då detta för ett företag?

Jo, Ett företag som skulle hjälpa folk att hitta till rätt apotek.

Ja ni hörde rätt att hitta rätt apotek.

För det finns människor i Sverige idag som kan behöva åtta olika mediciner och tvingas gå till åtta olika apotek för att få tag i dem.

Han berättade även om sin pappa som var med i en olycka och brännskadade sina ben.

Hade han inte haft turen att få en vänlig sjuksköterska

Så hade han varit tvungen att först gå till en vårdcentral och få det högra benet lindat och sedan gå till en annan vårdcentral och få det vänstra benet lindat.

Det är, om ni ursäktar ordvalet, helt sjukt men det är två av många exempel på hur det kan se ut i vården ute i Sverige idag. Var det den vården vi ville ha?

Under året som gått har vi även uppmärksammats på det näthat med medföljande hot som drabbar främst tjejer och kvinnor som försöker göra sin röst hörd.

Detta är en stor fara för vår demokratin.

Ingen ska behöva känna sig rädd och hotad för att föra fram sin åsikt.

Ingen ska behöva skrämmas till tystnad.

Det handlar om attityder, och respekt för varandra.

Och vi kan vara med och bidra och bestämma vilket diskussionsklimat vi vill ha genom att tänka igenom vad vi skriver på sociala medier, i mail och i kommentatorsfälten.

Om vi inte håller med varandra så låt oss debattera sakfrågan istället för att kränka och hota varandra.

Hot på nätet måste även tas mer på allvar, det är lika allvarligt som hot på gatan!

Och till alla kvinnor och tjejer där ute.

Låt inte dessa näthatare vinna, era röster är viktiga. Era röster behövs!     

Vad jag vill säga med detta tal är att vi har ett val.

Ett val om vad vi vill ha för framtid.

Och det är vi, du och jag som bestämmer hur det ska vara.

För mig är det självklart, i socialdemokratins Sverige och samhälle står vi upp för allas lika värde och allas lika möjligheter, i vårt Sverige och i vårt samhälle finns det plats för alla och alla är välkomna.

I vårt Sverige och i vårt samhälle ska alla kunna känna framtidstro.

Nästa år är det val

Då röstar vi för jobb och vi röstar för framtidstro.

Och när valet är över sitter där en socialdemokratisk regering med en stadsminister från Ångermanland.

Det är inte ett lätt arbete vi står framför men tillsammans gör vi det möjligt.

Tack

 

Sidan uppdaterades senast: 2013-05-02 23:17