Skrönor från Papyrus 10-12

10. På 1920 och 30-talen introducerades kondomen. De fick inte säljas öppet utan det var herrfrisörer som hade dem gömda i en låda. Affärerna gick inte bra. Man köpte bara om det inte fanns andra i salongen.
En frisör bad SOLA att mot provision sälja då han rörde sig bland folk. Det blev snart känt att man kunde smyga till SOLA och köpa ett ”Skinn” som kondomerna då kallades. Viss tveksamhet fanns för ryktet kom igång att de som SOLA inte gillade kunde han med knappnål sticka ett par hål i ”Skinnet” som sedan sprack och gav oönskad graviditet. Men när lusten pockade på gick man ändå till SOLA för affär. Han sålde betydligt fler än uppdragsgivaren gjorde i sin frisersalong.  

11.
Ett annat original gick en förmiddag för att klippa sig på frisersalongen i Götaforsliden. Originalet hade precis satt sig tillrätta i frisörstolen när han fick lämna plats åt en av brukets högsta chefer som hade fast tid tre gånger per vecka för rakning och putsning av håret. Inte nog med att han trängde sig före, frisören hämtade ett privat skynke som täckte skjorta och kavaj. När originalet väl kom på plats ville han ha samma skynke. Han nekades då det var privat och bra fick användas av ingenjören.

På den tiden kom vissa kemikalier till Papyrus i vita 200 kg säckar.
Folk tog hem tomsäckarna och sprättade upp säcken och fick två stora tygstycken.

Kvinnorna fållade och tvättade dem ett antal gånger och i många Mölndalshem fanns in på 1950-talet ”Papyrushandukar” som var mer eller mindre outslitliga.

Dagen efter det originalet blivit bortknuffad ur frisörstolen kommer han till salongen med vit Papyrussäck hängande i ett snöre om halsen. Han ger den till frisören med orden att bara han själv får använda detta skynke de tre gånger per år han kommer för att klippa sig.

12. De fackliga ledarna på Papyrus som skolats i hårda förhandlingar med Wallenbergssfärens företrädare blev också skickliga kommunala företrädare. Om inte dessa starka politiker styrt Mölndal hade troligen inte Mölndals Stad funnits. Då hade Mölndal blivit införlivat med Göteborg och idag likt Askims kommun, varit en av 21 stadelsnämnder

Fackföreningens ordförande Gösta Andersson kom in i Sveriges riksdag. När Mölndal beslutade inrätta en kommunalrådspost valde Gösta att lämna riksdagen för att leda sin födelsestad in i den moderna tid som stod för dörren.

Mölndal expanderade. Tiden när Drätselkamrer Appelqvist var ensam tjänsteman som varje kväll i en stor portfölj släpade hem stadens administration till sitt hem uppe på Stensjöbacke för att skydda mot brand och stöld var förbi.

Nu ökade antalet tjänstemän så man växte ur det gamla stadshuset vid Gamla Torget. Det byggdes ett nytt stort Stadshus nedanför kyrkan vid Göteborgsvägen. Mölndalsborna hade dålig kunskap om de nu gällande regler för bygglov, hälsovård och livsmedelhandel. De unga tjänstemännen var dåliga pedagoger och kunde inte förklara, varför reglerna tillkommit. Tjänstemännen upplevdes som diktatorer som inte kunde tillämpa sunt förnuft och för Mölndals arbetare var det en trygghet att kunna vända sig till Gösta Andersson som högste chef, när man fick problem med tjänstemännen.

En Papyrusarbetare, vi kan kalla honom Erik, byggde ett egnahem i Brännås.  Grovarbetet som att schakta för grund och lednings-dragning gjorde Erik själv för handkraft med hjälp av släktingar och arbetskamrater.
Grannen var en man med bra ekonomi som skaffade fram en grävmaskin och en utbildad rörläggare. Rörläggaren erbjöd sig att koppla vatten och avlopp från gatan till huset om Erik kunde skaffa en liter brännvin. Sådan byteshandel var vanlig före motbokens avskaffande.  
Rörläggaren med hjälp av Erik och hans släktingar klarade jobbet en söndag. På måndag kommer grävmaskinisten och lovar att hjälpa till att fylla rörgraven innan grävmaskinen skulle hämtas på eftermiddagen.

Erik cyklar till kommunalhuset och talar om att han idag lägger igen rörgraven. Bygginspektören nekar och talar om att han måste komma och väga av rörens fall och koppling innan schakten fick fyllas.  
Inspektören skulle komma påföljande torsdag förmiddag. Erik arbetade tvåskift på Papyrus och var ledig på eftermiddagen. Han ville ha besöket kl 15.00. Bygginspektören informerade om att han hade bokat tid kl. 10 och det gick inte att ändra på.

Torsdagen kom med hällregn och Erik tog ledigt från arbete och cyklade hem. Rörgraven hade regnvatten i botten. Erik var lite nervös inför inspektionen. Han tog på sig stövlar och med ett vattenpass klafsade han runt i botten och kollade fallet på avloppsrören.

Halv 12 kommer inspektören i taxi med eleganta lågskor och lätt överrock. Taxin får vänta medan han skyndar fram till kanten av rörgraven och säger att det ser bra ut.

Nu rann sinnet på Erik som kräver att inspektören skulle ner i graven och mäta med hans vattenpass. ”Går Du inte ner med en gång cyklar jag till speceriaffären och ringer efter Gösta så kommer han och lyfter ner dig i dina öron”.

Inför det hotet kravlar inspektören ner och i ilskan letar han efter fel att anmärka på. Något sådant hittades inte men hans skor, byxor och överrock blev för alltid förstörda.

Björn Wall

Sidan uppdaterades senast: 2011-07-05 10:37