Hemligt strejkmöte

Ur Gruvarbetaren nr 4 1945

Unikt minnesmärke från Norbergs-strejken

En sten med inskription röjer strejkledarnas hemliga mötesplats i skogen

I Norberg har man i vår gjort ett synnerligen intressant fynd, som man på goda grunder kan sätta i samband med den stora gruvarbetarestrejken i början av 1890-talet.

Fyndet, som gjorts inne i djupa skogen något hundratal meter ovanför Björkbyn i Kärrgruvan av en deltagare i verkstadskonflikten, Nils Johansson, då denne varit ute på en orienteringstripp, består av en större flat sten med inskriptionen "Minne 17/7 1892" samt en mängd andra sådana, vilka lagts upp i en ring framför den förstnämnda och uppenbarligen tjänat som sittplatser. Att stenarna icke upptäckts förut har väl berott på att platsen för fyndet är belägen något på sidan om de vanliga gångstigarna genom skogen, dels även på den omständigheten, att de legat på platsen så länge, att de varit helt övervuxna med mossa.

Om fyndet skriver vår förbundskamrat "Per Flygare" i Västmanlands Folkblad bl. a.:

Det är naturligtvis inte lätt att med säkerhet avgöra, huruvida och på vad sätt fyndet har något samband med den stora gruvstrejken för över ett halvsekel sedan. Men det finns åtskilligt, som talar för att ett sådant samband verkligen existerar. Det är nämligen känt, att det under strejken, som ju var en av de första stora kraftmätningarna mellan kapital och arbete i detta land, hölls en del möten här uppe i skogen, men någon närmare upplysningar om platsen har man dock inte fått.

Det kan ju också anses vara rätt anmärkningsvärt, att det icke har nämnts ett ord om dessa möten i den gamle i dagarna avlidne strejkledaren J.W. Kramers personliga minnesanteckningar om striden, men det betyder mindre.

Flera numera bortgångna gruvarbetare, som i likhet med Kramer personligen deltogo i kraftmätningen, ha nämligen berättat, att en del sådana möten höllos, och den nu snart 85-årige f. d. borrsmeden Anders Eriksson, som under en lång följd av år såväl politiskt som fackligt intagit en ledarställning inom platsens arbetarrörelse, har även bekräftat detta. Hr. Eriksson minns dock inte så noga alla detaljer från tiden för striden, men i mycket kommer han dock ihåg, att han personligen deltog i något av dessa skogsmöten, varvid en gruvarbetare från Klackberg, som hette Jansson, och som även var en av strejkledarna vid sidan om Qvarnström, höll föredrag.

Hr. Eriksson kan också berätta om att han och Qvarnström och någon till efter den förlorade striden gjorde ett sista förtvivlat försök att återuppbygga den organisation, som i och med nederlaget bröt samman. Första gången kallade de arbetarna till ett möte i Arbetareföreningens lokal, men dit vågade inga komma och därefter gjorde de ett försök med ett möte uppe på skogen ovanför Björkbyn, vilket dock inte heller ledde till något resultat. Däremot kan kan hr Eriksson numera icke erinra sig platsen för detta möte, men han anser att det för sin del vara tämligen klart, att denna måste ha varit just där den ovan omtalade minnesstenen nu påträffats, ehuru han personligen icke har något minne av när den restes.

Där uppe i skogen skulle alltså de strejkande eller kanske i första hand deras ledare stundom ha samlats till sina överläggningar, och att den nu anträffade minnesstenen företar ett så pass sent datum som den 17 juli, ehuru strejken torde ha avslutats redan i juni, får ju också i viss måns sin förklaring genom hr Erikssons upplysningar.

Det var väl först när man kommit till insikt om att allt för tillfället var förlorat, som man reste det minnesmärke, som om det kan bevisas, att det verkligen är ett sådant över den förlorade kraftmätningen, borde ha åtskilligt att säga oss senare tiders barn om under vilka förhållanden arbetarrörelsens pionjärer hade att slå sig fram.

Sidan uppdaterades senast: 2011-07-15 13:08