Kristina Nilssons krönika v.49

En tung dag

 

 

I tisdags fick vi socialdemokratiska ledamöter ett sms från vår gruppledare. Vi kallades till ett extra gruppmöte några timmar senare. Detta har endast hänt vid några enstaka tillfällen under mina fem år i riksdagen, så vi förstod naturligtvis att det var något alldeles särskilt viktigt vi skulle diskutera, och att det handlade om den pågående flyktingkrisen.

 

Allt eftersom mötet fortskred stod det klart för oss att nu väntade drastiska åtgärder. Åtgärder som vi för ett halvår sen förmodligen skulle ha sett som fullständigt omöjliga. Det var smärtsamt att ta in, men att inneha regeringsmakten innebär ett stort ansvar. Ingen kan väl tvivla på Sveriges vilja att ta ansvar för de som flyr från krig och förtryck. Vi har under de senaste två månaderna tagit emot 80000 asylsökande och så många barn och unga att det motsvarar hundra nya skolklasser i veckan. Det är en nivå som våra system inte klarar av att hantera. Myndigheter, frivilligorganisationer och enskilda har gjort en fantastisk insats för att få det att fungera. Nu har myndigheter och kommuner slagit larm om att situationen är ohållbar. Kommuner Lax Sarah-anmäler sig själva för att de inte kan sköta mottagandet på ett säkert sätt. Det är svårt att hitta sängplatser till människor. Det saknas personal, lärare och skollokaler. Socialtjänsten och sjukvården är hårt belastad. Vi har ansträngt oss till det yttersta, men nu måste vi få ner antalet personer som söker asyl i Sverige. Regeringen bjuder nu in de partier som gjorde den förra överenskommelsen för att diskutera dessa åtgärder. Många av oss gick från mötet med en stor klump i magen.

 

Ändå ställde vi oss bakom förslaget. För även om det känns tungt, förstår vi att det är nödvändigt. Precis som de socialdemokrater som på 90-talet tvingades fatta tuffa och svåra beslut under den krisen, måste vi våga göra det nu. Vi måste se till att samhället fungerar. Inte minst för de asylsökandes egen skull. De måste få ett ordnat mottagande, möjlighet att etablera sig och komma in i samhället. Det är inte acceptabelt att minderåriga barn försvinner i Sverige, vilket faktiskt sker just nu. Vi behöver verkligen det andrum som statsministern talade om för att klara detta. Vi behöver det också för att vi på sikt ska kunna fortsätta att ha en generös flyktingpolitik, och för att vi vill ha ett samhälle som håller ihop. Ibland måste man våga fatta svåra beslut, hur jobbigt det än är, för att på sikt uppnå det som man verkligen vill. Det gör ont, det är tungt men det är nödvändigt.

 https://www.socialdemokraterna.se/upload/webbforalla/ak/%c3%96rnsk%c3%b6ldsviks%20bilder/Valet%202014/Kristina%20Nilsson%20Riksdagsbild%202015.jpg

Kristina Nilsson (S)

Riksdagsledamot Västernorrland

Sidan uppdaterades senast: 2015-12-04 13:09