Ibland blir jag rädd

Visst är det en fantastisk utveckling vi kunnat se när det gäller hur vi kan kommunicera och interagera med varandra! Jag tänker då på utvecklingen av sociala medier som Facebook. Det tog tid innan jag gick med, men de senaste åren har jag haft mycket nöje av att få kontakt med gamla och nya vänner, få ta del av diskussioner, debatter och allt annat som vi delar med varandra. Den sista tiden har jag dock allt som oftast känt mig skrämd över hur snabbt saker sprids, hur snabbt man bildar sig en uppfattning, och hur jag upplever att kommentarerna blir hårdare och tuffare.

För en tid sedan kunde vi läsa om ett antal asylsökande som vägrat kliva av bussen när de kom fram till en flyktingförläggning i Jämtland. Genast fylldes mitt flöde av upprörda och ilskna kommentarer. Borde de inte vara tacksamma? Borde de inte skickas tillbaka till kriget om det var så att det inte passade med vad de fick? Nu fick det verkligen vara nog med pjoskande med flyktingar!

Allt detta fick mig att fundera över två saker. Hur snabbt kan man bilda sig en tvärsäker uppfattning? Och vad är egentligen tacksamhet? Jag vet inte exakt vad som fått dessa människor på flykt att reagera som dom gjorde, men jag kände genast att jag behövde veta mera för att förstå. Det otäcka var den hatiska stämning som jag upplevde spred sig. Trots att de flesta inte hade mer information än vad jag hade verkade det som att det enda rätta var att skicka dem tillbaka. Skicka människor av kött och blod tillbaka till det krig de flytt ifrån! Det är för mig, och för de allra flesta, en alldeles fasansfull tanke. Men i den upptrissade stämning som råder i sociala medier när en sån här sak sprids, verkar många tappa både sans och förnuft. Det skrämmer mig. Självklart finns det mycket som behöver bli bättre för att vi ska kunna ta emot dessa människor på ett bra sätt, men det löser vi inte genom att skicka folk tillbaka till krig och förföljelse.

Sedan var det då frågan om tacksamhet. Ska vissa grupper vara mer tacksamma än andra? Betyder det att den tacksamme alltid ska vara undergiven och i någon slags ständig skuld? Har de tacksamma rätt att överhuvudtaget kritisera vårt samhälle, och hur lång tid ska man vara här innan man uppnår den rätten? Är det bara flyktingar och invandrare som ska vara tacksamma, eller gäller det andra grupper som behöver samhällets stöd. Jag tycker att det är frågor som är värda att fundera över. Själv är jag tacksam över att ha fått växa upp i ett samhälle där jag fått möjlighet att utbilda mig och nå längre än vad mina föräldrar gjorde. Dessutom är jag oändligt tacksam över att leva i ett land som människor vill fly till, och inte ett land som människor flyr ifrån.

Jag är övertygad om att man både kan vara tacksam och samtidigt kritisera samhället, för det är det som för oss framåt och gör det bättre.

 

Kristina Nilsson (S)

Riksdagsledamot Västernorrland

Sidan uppdaterades senast: 2015-01-19 09:22