Ett bredare perspektiv på Gnistanfrågan

Ett bredare perspektiv på Gnistanfrågan

 

Under den gångna veckan har Örnsköldsviks Allehanda skrivit en serie artiklar om Gnistan. När jag läst dessa under flera mornar blir jag frustrerad, och frågar vad är syftet?  Är det att avskräcka nuvarande och framtida ideella krafter?  Med min kunskap om samlingslokaler, ideellt arbete och politik vill jag beskriva frågan i ett bredare perspektiv.

1)      Behovet av mötesplatser – samlingslokaler

2)      Vem skall äga och driva en samlingslokal

3)      Samlingslokalens storlek

4)      Kostsamma upprustningar

5)      Politikers engagemang i olika föreningar

6)      Finns det en skillnad mellan landsbygd och tätorter

 

Behovet av mötesplatser/samlingslokaler

Min grunduppfattning som jag tror att jag delar med majoritet av Örnsköldsviks kommuninvånare är att vi behöver mötesplatser/ samlingslokaler i hela kommunen, såväl i staden, tätorter och på landsbygden. Som jag ser på det är samlingslokalen en del av samhällets infrastruktur. Vi människor behöver mötas för möten, studiecirklar, kulturarrangemang och där är samlingslokalen en förutsättning.

 

Vem skall äga och driva en samlingslokal

Då kommer vi till vem som skall äga och driva en samlingslokal. Skall det vara kommunen, en förening eller privata. Här är min övertygelse att det bästa är om föreningslivet äger lokaler i sin stor utsträckning som möjligt, och att kommunen ger stöd. I många frågor tror jag på samspelet mellan det offentliga, näringslivet och det civila samhället. Det är möjligt att göra med en samlingslokal där föreningen driver en lokal och lägger ner mycket ideellt arbete, kommun och stat stöttar med bidrag och/ eller skriver avtal. Näringslivet arbetar med sponsring och avtal. Örnsköldsviks kommuns strategi är att det är bättre att föreningar äger, än att kommunen gör det. Det ideella arbetet och engagemanget blir mer omfattande. Om kommunen äger en samlingslokal kan man ej söka upprustningsbidrag via Boverket, vilket föreningar kan göra. Inom Örnsköldsviks kommun har vi en stor tillgång i våra väl rustade samlingslokaler. Detta är möjligt genom aktiva föreningar som sökt och erhållit upprustningsbidrag och där kommunen svarat för sin andel.

 

Samlingslokalens storlek

Våra lokaler runt om i kommunen är väldigt olika när det gäller storlek, och fyller olika behov. Jag är stolt att jag kunde vara med och höja driftsbidraget till våra lokaler som söker bidrag med utgångspunkt från kommunens generella bidragsbestämmelser. Vissa lokaler ökade sitt bidrag med 200%. Ett antal av lokalerna har den storleken att de har speciella avtal, det är bl.a Gnistan, Gideå Bygdegård och Mellansel. Det uppstår oftast en svårighet när lokalen är så stor och med en så omfattande verksamhet att det behövs heltidsanställd personal. Det är inte alltid så lätt att blanda ideella och heltidsanställda. Här behövs kanske ett nätverk mellan kommunen och dessa föreningar.


Kostsamma upprustningar

När lokaler har rustats har det ofta varit svårt att beräkna kostnader. Min uppfattning är att Gnistan har drabbats av detta, när man under pågående upprustningar fått ökade oförutsedda kostnader, och då ökar inte bidragen utan del blir lån som gäller. Gnistan tillhör de lokaler som byggdes på 50-talet, när man vare sig tänkte på tillgänglighet eller energi. Under mina elva år på Riksorganisationen Våra Gårdar var många svåra diskussioner med lokalägare och kommuner, där dessa lokaler skulle tillgänglighets anpassas och få lägre energikostnader.

 

Politikers engagemang i olika föreningar

I en av artiklarna behandlas frågan om Lena Näslund som undertecknat avtal för Gnistan samtidigt som hon var en av kommunens ledande politiker. Mig veterligen var inte Lena aktiv i den nämnd som svarade för avtalet. Enligt min uppfattning är det en fördel att vi som är partipolitiskt aktiva också är aktiva i andra föreningar. Genom detta får vi en bättre helhetssyn på föreningslivet som är mycket mer än politiska partier. Under mina år har jag skrivit avtal för IOGT-NTO:s räkning gentemot kommunen, och har ej sett någon jävsituation, eftersom det är med nämnder/förvaltningar där jag ej är politisk verksam. Vid kommunstyrelsen nu  början av februari behandlade vi bidrag till Mellansel IF och då anmälde en ledamot jäv och lämnade sammanträdet, och detta har skett vid flera tillfällen. Vi kan inte både vara beslutande och mottagande av bidrag.

 

Finns det en skillnad mellan landsbygd och tätorter

En fråga jag funderat mycket på under årens lopp, är det svårare att engagera boende i samhällen / tätorter för samlingslokaler än vad det är på landsbygden?  Jag bor ju själv i Drömme där vi har en stor samlingslokal i Valhalla, en alkoholfri mötesplats som ägs av IOGT-NTO men i princip hela bygden backar upp med såväl pengar som ideellt engagemang.

Kan detta åstadkommas i Gullänget?

 

Vi skall inte blunda för att det finns svårigheter. Avtal mellan kommunen och föreningar måste hållas och följas upp. Det behövs betydligt fler besökare till fritidsgårdsverksamheten på Gnistan. Min förhoppning är att Folkets Hus föreningen, Örnsköldsviks kommun och ortens föreningsliv tillsammans kan utveckla Gnistan. Den behövs i dag och i framtiden.

 

Olle Häggstöm, Drömme Sidensjö

Arbetat med samlingslokaler i elva år.

Ideellt verksam i hela mitt liv och sedan

14 år tillbaks partipolitiskt aktiv.

Sidan uppdaterades senast: 2016-02-09 08:29