Olga Back

Jag ska börja med att säga som en tidigare talarkollega, Winston Churchill, sa; När jag ska tala i fem minuter så förbereder jag mig i två timmar och när jag ska tala i två timmar så förbereder jag mig i fem minuter. Nu har jag förberett mig i tre minuter, så jag hoppas att ni har bra tålamod.

Oberoende av tillgångar eller frånvaro av tillgångar så är alla människor lika värda. Ett barn eller åldring, en svensk eller dansk, en syrier eller ukrainsk, en hemlös eller statsminister, en homosexuell eller en trogen hockeysupporter, alla människor är lika värda. Allas åsikter ska respekteras oavsett kön eller hudfärg.

Mänskliga rättigheter pratar vi om. Vad innebär det?

FN s deklaration om mänskliga rättigheter skriver: Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Där står också att länder där människor bor ska skyddas så att de kan känna sig säkra och trygga och att ingen utsätts för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.


I Sverige har regeringen det största ansvaret för de mänskliga rättigheterna men även landsting och kommuner. Jag är glad och känner mig trygg här hemma i Sverige. Men varje dag tänker jag på människor i världen som lever i krig under ständigt hot och hat.

 
Där regimen tar över makten och bestämmer över andras liv finns inte utrymme eller tid för att diskutera om människors värde eller att ta upp frågan i huvudtaget. Där folk är i fara och måste fly för sitt och sina barns liv. Under tortyr, misshandel, kidnappningar och utpressning lever den civila befolkningen. Rädsla och otrygghet skapar kaos i de bombade och förstörda områdena. Där finns ingen mat, vatten eller medicin. Kvinnor, barn och äldre blir en måltavla i ett politiskt utspel och drabbar dem mest. Krig, som vi andra tycker skulle snart ta slut och de mänskliga rättigheterna borde tas på allvar, kan pågå i månader eller flera år. Jag menar krig bland annat i Syrien, Irak och i Ukraina.

Vem ska ta ansvar för att i länder där regeringen själv är ett hot mot sina egna medborgare? Där rebellerna måste hata så mycket mänsklighet så att dom krigar mot sina ägna landsmän?  Där verkar människors liv kosta ingenting.


Krig är en katastrof och skam för dom som orsakade det och fortsätter att vara skyldiga för andras människors lidande och död.


Vi tittar på tv och läser i tidningar nyheterna från världen och tycker synd om människor i fara, men vad kan vi göra?


Den 10 april reste jag till Ukraina, dit där jag kommer ifrån, dels för att träffa min mor och dels att hjälpa människor på plats.

Det går inte beskriva mina känslor när jag träffade människor från krigsområdena. Rädsla, sorg och besvikelse såg jag i deras ögon. Dom har tagit emot mina gåvor, det var det minsta som jag kunde ge till dem. Men jag kunde inte ge dem samma trygghet som jag har här i Sverige.

 

Deras rädsla var så stor så jag fick inte göra några bilder och de ville inte ställa upp för några intervjuer och lämna ut sina namn. Men de berättade detaljer ur deras personliga historier och hur de lyckades överleva, man tappade sina anhöriga: kvinnorna sina män, barnen sina föräldrar. Jag läste på en begravnings skylt, där stod : "det finns inte smärtsammare uppgift i livet för en förälder att begrava sina barn". Kriget är grymt och har ingen känslor.

Efter tio dagar åkte jag hem och nu står jag här och tänker högt: har alla människor runt i världen samma värde? Har de samma rätt som vi här i Sverige till de mänskliga rättigheter som står i FN:s deklaration?  Vi lever i ett fritt land men vissa länder har långt ifrån detta.  Jag tycker att det låter oroväckande.

Att fira Första maj är för oss ett sätt att visa solidaritet, frihet och demokrati som vi har. Vi ska vara stolta och nöjda för det arbete som våra partikamrater och andra människor gjorde och har stridit för att vi ska ha möjlighet att fortsätta bevara vår trygghet och inte tillåta någon att sabotera eller slå sönder vår demokrati.

Första maj är en speciell dag för mig också.
 För det första: för att träffa er och berätta vad jag tycker utan att bli fängslad.
 För det andra: för att jag lovar er att med mina politiska och personliga insatser fortsätta jobba för dem som kämpar för sin frihet, mänskliga rättigheter och demokrati.
För det tredje: för att jag hoppas på att vi tillsammans kommer at sprida vidare det största budskapet genom tiderna: Alla människorna är lika värda på alla sätt och vis, oberoende var de bor!

 

Tack!

Olga Back

Sidan uppdaterades senast: 2015-05-04 14:57