Öppet brev till Jan Björklund – vi förlorar många av de skickligaste lärarna

Kära Jan,

Tänk, jag tror att jag är precis en sådan lärare som Sverige behöver! En sådan lärare som du såg framför dig skulle leda Sveriges elever mot nya kunskaper, färdigheter och insikter i den globala konkurrensen. Nu ska jag berätta min historia som jag delar med många andra. Var det verkligen så här du tänkte att det skulle bli?

Jag gick ut gymnasiet 1988 med 4,8 i snittbetyg av 5,0 möjliga. Jag har läst 366 högskolepoäng i olika samhällsvetenskapliga kurser med fokus på statsvetenskap, historia och pedagogik, som jag med en dåres envishet ville få VG på, trots att man på lärarutbildningen enbart kunde få G. Det motsvarade drygt sex års heltidsstudier på universitet, varav ett par år på lärarhögskolan under 1990-talet. Jag gick aldrig upp på min sista C-uppsats i ekonomisk historia trots att bara sammanfattningen var kvar då jag blev direktrekryterad till det nystartade Viktor Rydbergs gymnasium i Djursholm. Ett val som har stått mig dyrt.

Jag arbetade som gymnasielärare i samhällskunskap och historia under 13 år, först fyra år på friskolan Viktor Rydbergs Gymnasium, därefter nio år på Gustavsbergs gymnasium, en kommunal skola i Värmdö kommun.

På Gustavsbergs gymnasium drev jag den pedagogiska utvecklingsgruppen. Såväl ledning som lärare från olika program var med om att utforma riktlinjerna för det pedagogiska arbetet.

Jag är en utvecklingsinriktad pedagog som söker efter de effektivaste och mest motiverande vägarna mot lärande. Jag satt i skolans ledningsgrupp. Jag utvecklade konceptet Ungdomsparlamentet, som man arbetar med i såväl Värmdö som Stockholms stad. Jag deltog i panelen om det digitala lärandet på Skolforum.

Under mina lärarår arbetade jag mellan 50 och 60 timmar i veckan, med obligatoriskt kvälls- och helgarbete.

Jag är en erkänt uppskattad lärare, bland elever och kollegor. Mina insatser i skolans värld uppmärksammades genom att elever och nöjda föräldrar nominerade mig till Årets värmdöbo 2012 – en årligt återkommande utmärkelse – som jag vann. Året innan, 2011, fick jag Rotarystipendium för mina insatser för demokratin i och med Ungdomsparlamentet.

Högt uppskattad, evigt engagerad och väl meriterad, alltså!

Men, från och med 2015 är jag en av de många lärare som inte längre får sätta betyg på elever.

När jag 2011 skickade in samtliga poäng som jag kunde hitta i mitt eget och universitetets arkiv till examensenheten, föreslog de att jag måste komplettera med 65 poäng till. Det innebar cirka 2,5 års halvtidsstudier, som skulle genomföras utöver min ordinarie tjänst som lärare.

Jag började plikttroget studierna inom ramarna för Val-projektet våren 2012. Jag har stor arbetskapacitet. Men belastningen blev övermäktig. Det var helt enkelt inte rimligt att arbetet och studier skulle ta cirka 70 timmar i veckan.

Jan, är du medveten om att rektorerna enbart kan ansöka om 500 kronor per avklarat poäng? Det är lönekostnaden för mig i knappt en vecka. Det finns de som hävdar att det är skolans och rektorns prioritering om man vill satsa på dessa lärare eller ej. Vad är det för val? Skolans ekonomi är redan pressad. Jag kan inte kräva av min rektor att ta resurser från verksamheten för att jag ska kunna gå ner i tid för dina kompletteringsstudier. Var ska pengarna komma ifrån?

Jag och många andra försökte överklaga, men Val-projektets handledare på Stockholms universitet var tydliga med att det enda som fanns att göra var att påverka politiken.

Mina slutsatser av detta var följande:
- Hög kunskapsnivå och goda meriter lönar sig inte så länge du inte har en examen.
- Mångårig erfarenhet hos lärare med mycket vitsord tillgodoräknas inte. Validering av erfarenhet är mer eller mindre betydelselös.
- Val-projektet är helt underfinansierat eftersom det bygger på att lärarna ska studera på halvfart utöver sin ordinarie tjänst. Skolorna ges ingen möjlighet till betald kompetensutveckling.

Det fick följande konsekvenser för mig: I höstas tappade jag all den kraft, lust och engagemang som jag brukar känna för mitt läraruppdrag. Jag kände mig förnedrad och kränkt. Från högt skattad till lägst rankad, trots att jag i praktiken var samma människa och lärare. Jag blev sjukskriven med en utmattningsdepression.

Trots den vägrade jag att vika mig. Min ilska fick en riktning, en mening och ett mål. Förra sommaren kom jag till Socialdemokraterna Värmdös sommarskola. Där berättade jag om mina erfarenheter, vilka brister jag såg i systemet och vilka konsekvenser detta kommer att få.

Där fann jag människor som reagerade med empati och stöttning. Tillsammans med Socialdemokraterna fortsatte jag resonemangen under hösten. I november blev jag medlem i partiet. Två veckor senare utnämndes jag enhälligt till Socialdemokraterna Värmdös skolpolitiska talesperson.

Socialdemokraterna är det parti som öppnat sig för lärarnas reaktioner på din politik, vill ta tillvara de resurser vi har i skolan och utveckla dem för framtiden.

En högpresterande, engagerad och kunnig lärare, en förebild för elever och andra lärare, har blivit en socialdemokratisk skolpolitiker med ett enda fokus: att ta tillbaka makten till de som har kompetens och kunskap att styra skolan.

Så Jan, var det detta du ville åstadkomma? Var det en klok användning av mina och dina resurser?

 

Karin Aaseby

Skolpolitisk talesperson för socialdemokraterna på Värmdö

Karin Aaseby. skola

 

Sidan uppdaterades senast: 2013-04-15 13:12