Har den äldre människan blivit en handelsvara?

Har den äldre människan blivit en handelsvara?

Under hösten har vi kunnat följa den debatt som har varit kring hur vårdföretag som Carema skor sig på de äldre. Vinst verkar gå före den äldres behov när man ser hur besparingar görs för de som bor på äldreboenden. Besparingar som senare hamnar i skatteparadis. Våra gemensamma pengar som vi har avstått för att de äldre ska få en bra vård och service när inte kroppen riktigt längre orkar med.

Har då den äldre människan blivit en handelsvara när kommunen bestämmer sig för att handla upp driften av verksamheten? Den äldre har ju ingen valmöjlighet eftersom det är en biståndsbedömd verksamhet att få ett särskilt boende där den enskildes behov avgör. Det som påverkar hur äldrevården ska se ut och utformas är politiken i kommunen. I exempelvis Habo kommun har den politiska majoriteten valt att lägga ut hälften av de särskilda boendena för de äldre på entreprenad till Carema. Politiken bär därmed ansvar för hur verksamheten fungerar.

När frågan behandlades 2010 om Carema skulle få förlängt avtal med oförändrade villkor så yrkade Socialdemokraterna att avtalet skulle sägas upp och att driften av verksamheten skulle övergå i kommunal regi. Moderaterna drev igenom en fortsatt drift av det privata vårdföretaget Carema. Inför den upphandling som nu är gjord 2006 och förlängd, så ställde vi Socialdemokrater ett antal krav när vi insåg att vi då inte fick gehör för att ta tillbaka äldreboendena i kommunal regi. Det handlade om att ställa högre krav i upphandlingsunderlaget på att den äldre skulle få sköta sin hygien på ett naturligt sätt dagligen. Att den äldre skulle få möjlighet att komma ut i friska luften dagligen och på promenad minst en gång i veckan. Att gällande kollektivavtal finns mellan parterna på arbetsmarknaden. Att när det gäller personal så ska minst kommunens lägsta sysselsättningsgrad eftersträvas. Det här yrkade de borgerliga partierna avslag på. Varför? Var det av ideologiska skäl viktigare att ha en privat utförare än att se till att kvalitén stärktes?

Vår uppfattning är att ska man höja kvalitén inom äldreomsorgen så måste kommunen minst ställa samma krav på verksamheten och se till att resurser finns, oavsett vilken utförare det är. Den stora skillnaden mellan ett privat och ett kommunalt utförande är att man inte lyfter ut några kommunala skattepengar till vinster. Insynen i verksamheten är tydligare och det går också på ett helt annat sätt utkräva ansvar av de lokala politikerna. Idag hukar många av de som bär ansvar för de upphandlingar som är gjorda. Vi anser att de skattemedel som avsätts till äldreomsorgen ska komma de äldre till del. Resurser ska inte kunna föras vidare till privata vinster i utländska skatteparadis. Att snöskottning upphandlas i kommunen till lokala entreprenörer är en sak men låt inte den äldre människan bli en handelsvara.


Marcus Eskdahl och David Svensson
Socialdemokraterna i Habo

Januari 2012

Sidan uppdaterades senast: 2012-02-21 20:46